Glöm inte #metoo!

I dag är det internationella kvinnodagen. En utmärkt anledning för oss i den manliga halvan att gratulera och visa vår uppskattning för alla fantastiska kvinnor i den andra halvan. I alla fall är det så man firar i Ryssland - alla kvinnor får blommor.

Men, denna dag ger också en påminnelse om mer allvarliga problem, något som jag bland annat för två år sedan tog upp i denna blogg ("värna svenska kvinnofriden")

Sedan dess har vi sköljts över av #metoo, under hösten och vintern. Nu har dock tiden gått, och risken finns att #metoo börjar falla i glömska. I dag kom första reaktionen från "kulturprofilen" (vars avslöjande satte hela Svenska Akademin i gungning) genom att dennes advokat Björn Hurtig uttalade sig till DN.

I Norge väntar Arbeiderpartiets tidigare vice partiledare Trond Giske på att tiden ska gå så att han takt med den så småningom ska kunna komma tillbaka till politiken. Det som hände i hans fall var att runt jultid kom avslöjande om en massa oegentligheter från hans sida gentemot kvinnor i olika partisammanhang. Det hela kulminerade genom att hans kollega som vice partiledare, Hadia Tajik, läste upp ett av dessa vittnesbörd om övergrepp på ett partistyrelse möte. Något som ledde till att han sjukskrev sig och så småningom även avgick från posten som vice partiordförande.

En slående skillnad mellan Norge och Sverige är att där är det mycket mer accepterat att försvara Trond Giskes (m fl) övergrepp med att hans version måste få komma fram och genom anspelningar mot Hadia Tajiks agerande som innehåller både rasistiska och könsnedsättande undertoner. I Sverige har vi sett väldigt få exempel på att män (och kvinnor för den delen - jämför den senaste "Wallrup-affären" inom vänsterpartiet) försvarat sitt agerande. De enda jag kan komma på är Lars Ohly, som på grund av detta lämnade (V), och Staffan Heimerson, Aftonbladetkrönikören som jämförde #metoo med Stalins utrensningar.

På samma sätt som hedersvåld (#glömaldrigpelaochfadime) tenderar att relativiseras och bortförklaras från olika håll, så kan även våld mot kvinnor alltså relativiseras och bortförklaras. Den som gick ut för hårt i frågan kunde innan #metoo bli stämplad som moralist, något som även Kjell Magne Bondevik, Norges tidigare kristdemokratiske statsminister påpekade när jag lyssnade på honom i Jönköping i lördags. En stämpel som dock inte längre kan sättas på oss som tar upp detta problem i den politiska debatten. Låt oss därför aldrig glömma #metoo-vittnesbörden, på samma sätt som vi aldrig ska glömma Pela och Fadime (jag återkommer om hedersvåldet)!

Där Kristdemokraterna styr

Nu har vi precis inlett KD-dagarna i Jönköping, en bra avspark inför valet! Ebba har hållit tal och bland annat illustrerat socialdemokraternas misslyckande när det gäller vårdköerna (se ovan). Annie Lööf, Jan Björklund och Ulf Kristersson har gjort ett bejublat framträdande med Ebba - ingen tvekan om vilket regeringsalternativ som i alla fall har det roligast tillsammans!

Det är väldigt roligt att vara hemma i mitt hemlän, Jönköping - som Ebba citerade "Inför Gud är vi alla smålänningar". Igår fick vi också smaka tårtan som man numera äter på den småländska "nationaldagen" - Fössta tosdan i mass - ja ni som kan småländska förstår poängen.

Det är väldigt roligt att vara på en plats där kristdemokraterna styr. Inom det sociala området, där jag har en del insyn som vice ordförande i socialnämnden i Uppsala finns det två tydliga exempel på vad detta innebär för skillnad.

Det första, som jag också uttalat mig om i UNT gäller flyktingmottagandet. Ola Nilsson (KD) som är ordförande i socialnämnden här har berättat att kommunen sparat ca 30 mnkr på att bedriva HVB i egen regi i stället för att bara låta den statliga ersättningen rinna iväg till privata företag (se JP).

Det andra området fick jag anledning att fördjupa mig i under ett studiebesök på förmiddagen tillsammans med min kollega i Jkpg, kommunalrådet Andreas Sturesson (bilden)

2014 lanserade han idén att införa "Välfärdsjobb", något som vi driver även i Uppsala (se UNT)
 eftersom majoriteten tog bort detta initiativ direkt efter valet 2014.

I Jönköping var målet 2014 att 250 av dem som fick försörjningsstöd skulle få en tillfällig anställning under 1 år för att sedan kunna gå vidare till arbete eller studier, något som man också genomfört och fortsatt med. Utvärderingar visar att man lyckas i nästan hälften av fallen (47% 2017).

När man jämför kristdemokratiskt styrda Jönköping med socialdemokratiskt styrda Uppsala blir kontrasten uppenbar! I Jönköping har antal hushåll med försörjningsstöd minskat med en tredjedel (från 1759 till 1274 enligt socialstyrelsens statistik). Under samma tid har antal hushåll med försörjningsstöd i Uppsala ÖKAT med motsvarande (från 2700 till 3569). Detta har delvis att göra med flyktingmottagandet (ca 1000 av hushållen med försörjningsstöd i Uppsala), men det är inte hela förklaringen. I Jönköping arbetar man aktivt i samarbetet med SFI-utförarna och arbetsförmedlingen vilket ju ger uppenbart resultat. Ekonomiskt är det ingen stor vinst för kommunen eftersom man har ökade kostnader för välfärdsjobben, som uppvägs av besparingen för försörjningsstöd. Men på det personliga planet är detta avgörande. Vi fick höra flera vittnesbörd, bland annat från en kvinna från Syrien (se Youtube-klipp) och en ung man från gissningsvis Somalia som båda nu har jobb efter att förut ha tvingats leva på de 6000 socialbidraget ger.

Jag ser verkligen fram mot valet, och en förändring i Sverige och Uppsala!