söndag 23 februari 2014

Ny modell för placeringar av barn

Här står jag inför drygt 150 kristdemokratiska kommun- och landstingspolitiska kandidater i landstingssalen i Stockholm och presenterar en ny modell för placeringar av barn inom socialtjänsten.

I Sverige har antalet placeringar ökat och det finns många problem med de LVU-placeringar som görs, enligt utredare Håkan Ceder. Jag har själv mött föräldrar som fått sina barn slitna ur armarna av polisen, och det är ju ett ytterst opsykologiskt och fullständigt onödigt ingripande från myndigheternas sida. Det betyder att man redan utmålat föräldrarna som skyldiga. I bland är man mer sofistikerad, som en familj jag ska möta i förvaltningsrätten i morgon som fått alla sina fyra barn 1-9 år omhändertagna på dagis och skola. Då slipper man förstås de upprivande scenerna men det är ändå ett lika stort övergrepp.

Nej, varför agerar inte staten / det offentliga på samma sätt som man man uppmanar föräldrar som skiljer sig att göra. Det är ju vid LVU fråga om ett slags skilsmässa, där det offentliga kan komma att bli framtida vårdnadshavare. Men målet måste ju vara att skilja sig i sämja och tillsammans komma överens om hur barnen ska tas omhand. Numera är det ju också vanligt med delad vårdnad efter en skilsmässa, något som i princip inte förekommer i fall av LVU.

Jag föreslår därför en ny placeringsform för socialtjänsten! En delad placering mellan det biologiska hemmet och familjehemmet, som gör en slags "storfamilj". Samverkan ska inte ske på frivillig väg utan vara under ledning av särskilt tilldelade familjeterapeuter eller socialsekreterare.

Detta för att inte barnen ska förlora kontakten om de biologiska föräldrarna är delvis fungerande. Det kan exempelvis vara psykisk sjukdom som går i "skov" där det kan fungera under flera månader av året att barnen faktiskt bor hemma. Eller situationer där en förälder under en viss period sitter i fängelse, eller är under behandling.

Som det är idag innebär i vissa fall att barnen helt förlorar kontakten med sina biologiska föräldrar vilket kan leda till vilsenhet och även problem i familjehemmen när barnen kommer upp i tonåren. I Uppsala kommun skulle detta kunna genomföras som ett försöksprojekt. Modellen för "Social Impact Bonds" som Göran Hägglund lanserade i SvD häromdagen kan vara ett sätt att genomföra detta projekt på, väl värt att titta på. Det skulle i så fall engagera företag eller ideella organisationer i processen, något som vi redan är vana vid i vår kommun genom den så kallade utmanarrätten.

Toppkandidater i Uppsala


 
Här är första- och andranamn på Kristdemokraternas kommunvalsedel för Uppsala, Ebba Busch och Jonas Segersam! Årsmötet fastslog för någon vecka sedan detta, och nu vidtar valrörelsen för ett bättre Uppsala!

torsdag 20 februari 2014

SBS på DN debatt

Idag publicerades på DN Debatt en replik från mig och Mats Hellberg som företrädare för RFFR, Riksförbundet för familjers rättigheter, på en artikel från ett antal barnläkare i lördags. Artiklarna gäller frågan om SBS, Shaken baby syndrom, är en vetenskapligt välgrundad diagnos eller inte. Även ett par läkare har skrivit en annan replik.

Jag har ju skrivit på denna bloggen ett antal gånger tidigare (se länkar nedan), och det beror på att frågan engagerar mig. Det gör verkligen ont att se och ha kontakt med alla familjer som slagits sönder på grund av felgrepp från samhällets sida. Argumentet att det är bättre att omhänderta några barn för mycket för att hindra att någon blir misshandlad håller inte riktigt. Bland de fall som framhålls som de exempel på hur barn dött av misshandel är ju just de som fått resning i Högsta domstolen. Alltså blir det dubbelfel när man talar om att statistik visar att ett antal barn dör av detta varje år, när just de fall man då bygger argumentet på troligen är felaktiga. Det blir ett cirkelresonemang.

Det finns slående likheter med debatten om Tomas Quick där personer från etablissemanget framhärdar i att försvara de felgrepp som gjorts. Den stora skillnaden mellan dessa fall är att där drabbades en ensam sjuk man, medan i de här fallen drabbas ett antal småbarnsfamiljer i Sverige varje år!

Nu hoppas jag att regeringen och Maria Larsson tar detta på allvar så att inte fler oskyldiga drabbas!

Tidigare skrivet på denna blogg:
Misshandelsproblemet uppmärksammat
Glädjande resning
Feldiagnostiserad barnmisshandel
Oskyldigt dömda!?
Familjen - inte staten!