Ja, tror faktiskt det. Vi har nu kommit i en situation där det som under alla år låg borgerligheten i fatet, nu är signumet för den röd-grön-blåa oppositionen. Om bara Alliansen spelar sina kort väl, kommer vi att ro hem valet.
Hur spelar man korten väl då? Jo:
1/ Förnyelse. Jag tror det kan gå att vinna en gång till med radarparet Reinfeldt / Borg, men avgörande för framgång är att Alliansen ännu en gång förmår framstå som ett nytt, fräscht alternativ som kommer med nya friska vindar och idéer för Sverige. Sedan behövs också förnyelse när det gäller personer, men den kan ju komma successivt.
2/ God stämning och öppenhet för fler. Den goda stämningen och samarbetet är den avgörande faktorn som gjort att Alliansen nu vunnit valen två gånger i rad. Det är inte något självklart, utan kräver erövras gång på gång. Med fyra partier är det mycket arbete och förhandlingar som ligger bakom ett fortsatt gott samarbete. Dessutom är det viktigt att inte begränsa samarbetet till de nuvarande partierna. När Alliansen bildades inför valet 2006 var det för att erbjuda ett alternativ till det socialdemokratiska misslyckandet. Om miljöpartiet eller något annat parti vill stödja denna linje så måste det finnas plats för fler!
3/ En politik som fortsätter med stabilitet och utveckling för samhället, välfärden och ekonomin, och som samtidigt inte urholkar välfärden eller utmanar den svenska tryggheten. Mycket bra att moderaterna nu deklarerat att det inte är något mål med fler jobbskatteavdrag. På samma sätt behöver vi ha en tydlig politik för en ansvarstagande privat medverkan inom välfärdssektorn.
Socialdemokraterna är starkt frustrerade över "blockpolitiken" och att de inte längre kan spela ut de borgerliga partierna mot varandra. Det gör att de blir utelämnade åt MP och V, en ekvation som inte är lätt att fä ihop. Och som Löfven försöker lösa genom att återgå till det gamla sättet för (S) att fungera på. Nämligen som ensamt statsbärande parti, som väljer samarbetspartner bland övriga partier eftersom det passar. Det finns en stor frustration ute på vänsterkanten att MP men inte V skulle vara regeringspartner, och denna motsättning förstärks nu av Löfwéns senaste
DN-utspel.
Katrine Kielos försöker skylta upp klimathot, och klyftorna i samhället för att öppna fönstret för ett regeringsskifte, men till och med hon är tveksam till hur det kommer att gå.
DN hade häromdagen en mycket bra översikt över striden om
budgetreglerna. Och samtidigt som oppositionen dabbade sig genom att förlora omröstningen på grund av Dambergs och Häggs frånvaro, så tycker jag Hamiltons och Batras m fl invändningar klingar ihåligt. Det är klart att det är positivt att riksdagen kan hindra regeringen från att minska inkomsterna eller höja utgifterna. Det var ju det budgetöverenskommelsen i början av 90-talet skulle förebygga, genom att beslutet om budgeten skulle tas i ett klubbslag. Där tror jag Alliansen kommer tvåa om de fortsätter att indignerat framhärda i att oppositionen inte får hindra regeringen från att höja brytgränsen för statlig skatt. Det är ju en tydlig fråga som gynnar människor med relativt höga inkomster, och om borgerligheten återfaller i den typen av politik som självändamål, ja då är det tack och adjö för regeringsinnehavet.
