lördag 28 september 2013

Stärk Norden i NATO

Jag sitter på rikstinget där vi nu ska bestämma om Kristdemokraterna ska verka för ett svenskt NATO-medlemskap, eller att frågan skall utredas (eller avslås). På bilden talar Mikael Oscarsson för detta.

Jag har skrivit en motion om att stärka det Skandinaviska samarbetet, och därmed gå in i NATO-alliansen som Norge, Danmark, Estland, Lettland och Litauen redan är en del av.

Hade inte streck satts i debatten så hade jag hunnit hålla mitt anförande där jag skulle sagt att Sverige har en viktig säkerhetspolitisk roll. Jag kan själv ryska och har bott 2 1/2 år i Ryssland. Vi behöver alla hjälpas åt för att stärka de demokratiska krafterna i Ryssland och utöka de ekonomiska och kulturella banden och på så vis hindra att vårt grannland blir isolerat som under Sovjet-tiden. Där har Sverige en mycket viktig roll som brobyggare!

Men detta får inte hindra till att vi anpassar oss till en omvärld där redan de baltiska staterna ingår i NATO. Vi samövar redan, och räknar redan med att få hjälp av NATO i ett krisläge. Skall då Sverige kunna samarbeta fullt ut med Norge, Danmark och Baltikum i försvarsfrågor bör vi bli medlemmar!

Nu, under tiden som jag skriver detta har rikstinget beslutat gå på partistyrelsens linje att verka för att utreda frågan om ett svenskt NATO-medlemskap. Ett mycket klokt beslut! Jag ser fram emot att frågan allsidigt blir belyst!

fredag 27 september 2013

Grattis Ebba och Andreas

Stort grattis till Ebba Busch Thor och Andreas Carlson som idag blivit invalda som ledamöter i Kristdemokraternas partistyrelse!

Jag och Ingvild kom hit till Karlstad och jag fick uppleva lite av den goda stämningen på Kristdemokraternas riksting. Idag har Alf Svensson utnämnts till hedersordförande vilket är en pangstart på supervalåret och partiets 50-årsjubileum. Ett mycket smakfullt sätt för Göran Hägglund och partiledningen att knyta ihop säcken på Alf Svenssons fantastiska politiska karriär.

Och så det här med Ebba och Andreas då. Ebba, vårt Uppsalakommunalråd, var föreslagen av valberedningen och därför ingen jätteöverraskning. Fantastiskt att alla de nomineringar genom åren som jag och Uppsalaavdelningen gjort äntligen fått resultat. Det är ju egentligen en gåta att en person som förra året var 17 röster ifrån att bli vice partiledare inte sitter i partistyrelsen. Ebba kommer att tillföra både engagemang och energi och innebära ett lyft i partiledningen.

Men den stora smällen är det Andreas Carlson som står för. Det hör faktiskt till ovanligheterna att rikstinget inte följer valberedningens förslag, så det visar att Andreas har ett starkt stöd i partiet. Andreas är riksdagsledamot från Jönköpings län och vi hade glädjen att ha honom som talare på vårt årsmöte i Uppsala, då jag avgick som ordförande och efterträddes av Ingemar Virsén. Han har en stark ideologi och förmår fånga upp de frågor som ligger nära hjärtat hos vanligt folk. Alltså även han ett lyft för partiledningen.

Nu ser vi fram mot rikstingets två sista dagar och ett mycket spännande kommande valår!

fredag 13 september 2013

Ronald McD hus invigs


Här medverkar i går Göran Hägglund vid invigningen av det femte Ronald McDonald-huset i Sverige. För mig är det stort - därför att jag ser det som min kanske största politiska framgång hittills. Politik är en trög process, och det man gör är ofta allmänt och mest en kontroll av tjänstemännens arbete. Men vissa saker kan man vara med och påverka på riktigt. Nu är det förstås inte bara min förtjänst att huset står på plats. Detta har varit ett mycket stort arbete där många välvilliga krafter bidragit för att få bygget till stånd, t ex så har Barncancerfonden gått in med 40% av kostnaden. Men inför valet 2006 var en av mina tre valfrågor att försöka få Ronald Mc Donalds hus till Uppsala. Därför var det jag som stod för den första kontakten med Ronald McDonalds barnfond efter vi vunnit valet, och strax åkte jag och Erik Weiman ner till huset i Huddinge på besök. Och sedan uppvaktade landstinget (vi politiker tillsammans med landstingsdirektör och biträdande sjukhusdirektör) barnfondens styrelse och lyckades övertyga dem att vi skulle få huset, i hård konkurrens med Karolinska sjukhuset Solna.

Varför då engagera sig för ett sådant här hus? Jo, det är en unik möjlighet för familjer som har ett av sina barn under vård på Akademiska barnsjukhuset att kunna bo nära, och tillsammans följa behandlingen. Speciellt för ett sjukhus som Akademiska med en stor del av patienterna från andra delar av sjukvårdsregionen (Dalarna, Örebro etc) och från hela övriga landet (Norrland, Stockholm, Gotland mm) är det annars svårt att kunna ha med hela familjen till sjukhuset. Neonatalavdelningen gjorde för några år sedan en jättefin ombyggnad som gör att föräldrarna kan bo där och delta i behandlingen av sina för tidigt födda barnen. Men många familjer, bland annat en från Gävle där mamman höll ett fantastiskt tal vid invigningen i går, kunde vittna om vilken lättnad det var att komma bort från den lite "tunga" sjukhusmiljön och få ett andrum i ett fräscht, barnvänligt hus med lekplats och tvättmaskiner mm.

Min dåvarande kollega Ana Jakobsson, som nu bor i Örebro, var en av dem som inspirerade till att jobba med denna sak, eftersom hon själv hade erfarenhet av att få ha bott på huset i Göteborg och firat jul tillsammans med släkt som hade barn som vårdades på Drottnings Silvias barnsjukhus.

Det var denna gång lite extra roligt att vara med på invigningen eftersom vi nu även kunde göra det i rollen av sponsor.

Vårt företag Föräldrakooperativet Ekoxen var nämligen med som ett löv på "guldträdet" innanför entrén genom att vi gått in med 25.000 kr till huset. Detta för att visa att vi som tillsammans äger kooperativet vill göra en samhällsinsats och hjälpa familjer med sjuka barn som befinner sig i en svår situation.

Så, nu ser vi fram emot en intensiv och blomstrande användning av huset som redan är fullbelagt i stort sett, och skulle behövas byggas ut!

PS - mina två andra valfrågor 2006? "Bättre telefontillgänglighet till primärvården" - vilket nu är genomfört av Alliansen, samt "ett friskare Uppsala". En bredare fråga om att arbeta förebyggande som inte är lika lätt att visa ett konkret resultat av i form av en byggnad.

Se husets hemsida
Laila Bagges blogg
Lotta Sternings blogg
Akademiska sjukhusets sida om huset 
Barncancerfondens blogg
UNT 2007


lördag 7 september 2013

Feldiagnostiserad barnmisshandel

 Så här ser det ut i dagens UNT. Ännu en familj vars barn felaktigt fått diagnosen barnmisshandel. I detta fall inte Abusive Head Trauma (AHT) som jag beskrivit nyligen, utan Münchhausen by proxy, en diagnos som jag märkligt nog fick beskriven för mig vid ett seminarium i måndags. Men i övrigt är förloppet likartat som flera andra fall jag haft kontakt med - en kafkaliknande upplevelse av att bli anklagad för misshandel, att sättas i häkte och att få barnen omhändertagna.

När man från Akademiska barnsjukhuset försöker skjuta över ansvaret på socialtjänsten, ja då inser man inte vilken avgörande roll sjukvården har i sammanhanget. Både socialtjänst och rättsväsende reagerar starkt, av förståeliga skäl, när ett intyg om barnmisshandel kommer in från en läkare. Ett sådant intyg kan betyda just vad som beskrivs i artikeln, att familjer slås i spillror, att barn blir placerade i familjehem för så lång tid att det sedan är omöjligt för föräldrarna att ta hem barnet, och till och med att en förälder (eller möjligen båda, men nästan uteslutande pappan) blir dömd till ett fängelsestraff.


Uppdrag granskning beskrev tydligt i veckans program hur resultatet kan bli för en enskild familj då socialtjänsten dömer någon "skyldig" som friats av rättsväsendet. Naturligtvis skulle socialtjänsten värja sig från den terminologin, eftersom deras uppgift är "skydd av barnet". Men resultatet är ju det kanske värsta straffet man kan få som förälder och barn - att behöva skiljas från varandra. I det här fallet var det fråga om ett påstått incestfall vilket gör det hela ännu mer skamligt. Något som för övrigt varit uppe i Uppdrag Granskning 2011 då en familj i Sandviken fick barnen omhändertagna.

Men vi återgår till misshandelsfallen. Sedan mitt förra blogginlägg har jag satt mig in i problematiken, pratat med många familjer, advokater, läkare och professorer och fått en bättre (eller snarare sämre) bild av problematiken och dess omfattning.

Fallet från i sommar, där familjen alltså är hemma igen, har nu fått öppnat en utredning om Osteogenesis Imperfekta, en benskörhetssjukdom som borde ha tagits i beaktande vid den inledande sjukvårdskontakten då diagnosen bestämdes till barnmisshandel (en mycket märklig diagnos i sig - AHT - som är mer fokuserad på skadornas uppkomst än den faktiska sjukdomsbilden). Ni kan läsa mer om det liknande fallet Liam från Göteborg på "Liams fond". Det är alltså typiska exempel på hur man missat att undersöka alternativa förklaringsmodeller när man väl bestämt sig för att det är en fråga om barnmisshandel. 

Det som har slagit mig mest är att det faktiskt är en tydlig kontrovers inom den medicinska professionen runt den här typen av diagnostisering. Det kunde jag tydligt se när jag tittade (finns inspelat) på det symposium som anordnades på Akademiska sjukhuset 4/4 i år. Där ägnades nämligen minst 1 av 4 föreläsningar åt att vederlägga kritiken och den "oseriösa forskningen" som pekar på bristerna i diagnoser som Shaken Baby Syndrom (eller AHT). Det slående var att i publiken satt bland andra just den Waney Squier som jag nämnde om senast, och ställde mycket initierade frågor som inte blev emotsagda av någon, antagligen på grund av sin vetenskapliga tyngd.

Just tendensen att söka stöd för sin hypotes, snarare än att motbevisa den, är ett grundläggande vetenskapsteoretiskt misstag som tycks vara applicerbart här. Jag reagerade särskilt på Staffan Janssons inlägg under symposiet 4/4. Han är forskare i folkhälsovetenskap i Karlstad / Örebro, och presenterade statistik över barn som sägs ha blivit utsatta för misshandel. (Märk väl att denna statistik ofta bygger på dem som blivit dömda eller diagnostiserade, och om domar eller diagnoser är felaktiga så blir ju även statistiken helt fel - alltså ett slags cirkelbevis). Han reagerade på att det i statistiken är fler barn som är för tidigt födda / kroniskt sjuka / handikappade som sägs dö av barnmisshandel än vanliga barn. Och Staffan säger mycket riktigt att detta ju strider mot sunt förnuft eftersom man kan tycka att föräldrar borde ta ännu bättre om hand om dessa sköra barn (vilket de för övrigt gör enligt en neonatanolog jag pratat med som sett dessa familjer med för tidigt födda barn under lång tids vistelse på sjukhuset). Men nej, eftersom statistiken visar att dessa är överrepresenterade när det gäller misshandel så försöker forskarna i stället hitta förklaringar till varför det kan vara så - exempelvis att föräldrar med sjuka barn är mer pressade och därför skulle reagera genom att skaka och slå sina späda barn i större utsträckning än andra. Det har visst aldrig slagit någon in att anledningen att flera av dessa barn dör kanske är just att de är för tidigt födda, kroniskt sjuka eller har en rad komplikationer, och att det i själva verket är detta sköra tillstånd som gör att de avlider!

Jag har som sagt talat med flera högt uppsatta läkare och professorer som varnar för bristerna på detta område, och nu hoppas jag att den medicinska professionen och forskarkåren ska ta sitt samhällsansvar och gå till botten med detta. Minns att det inte var alltför länge sedan som föräldrar till barn som dog i plötslig spädbarnsdöd dömdes till fängelse, och längre tillbaka till och med till döden. Min fru påpekade faktiskt att den sista personen som dömdes till döden i hennes hembygd Hølonda i Norge dömdes just för att ha orsakat sitt barns död under denna typ av omständigheter.
 

torsdag 5 september 2013

Normal västlig demokrati

"Nu är vi en normal och pålitlig västlig demokrati. Det är historiskt". Det skriver Per Gudmundsson på ledarsidan i SvD idag. Apropå Obamas besök, det första riktiga statsbesöket i Sverige av en amerikansk president!

Ja, vi har onekligen en hel del i bagaget, och borde skruva ner bilden av världens navel och samvete! Stöd och samröre med vänsterdiktaturer på olika sätt under efterkrigstiden har gjort att USA sett med misstänksamhet på vårt land. Inte för att USA för den delen är världens paradis och en fläckfri förebild. Men frihet och demokrati är onekligen något som USA är sinnebilden för. Sedan 1776. Något att tänka på i vårt land!