Glädjande resning

Har haft en otroligt hektisk december månad, men nu börjar de mest akuta sakerna bli avklarade och julen är firad.

Så här efter jul kommer ett mycket efterlängtat besked. Äntligen har HD beslutat om resning i ett fall som jag tidigare beskrivit på denna blogg ("oskyldigt dömda" och "feldiagnostiserad barnmisshandel"). DN skriver om domen och nu finns det åter hopp för föräldrarna. Och många andra familjer som är i en liknande situation. Så sent som för någon månad sedan dömde tingsrätten för att vårdnaden av dottern som nu är sex år skulle överflyttas på socialtjänstens kontrakterade familjehem. Tyvärr är det så att enligt svensk lagstiftning så anses barnet efter tre år anknutet i det nya hemmet och man kan bortse från de biologiska banden. Detta alltså trots att placeringen berott på en felaktig dom och föräldrarna kämpat genom hela rättsprocessen under alla år.

Problemet är dock att detta troligen bara är toppen på ett isberg. Därför har vi även  tagit initiativ för att återuppliva föreningen RFFR som kämpar för föräldrarnas och barnens rättigheter i den här typen av situationer.

Läs även artikel i Forskning och Framsteg!

SvD,
Metro, AB

Kristdemokraterna 50 år

Ja det firar vi idag som en liten tjuvstart på jubileumsåret 2014. Alf Svensson, kristdemokraternas hedersordförande, talar och snart kommer Simen från IDOL och medverkar.

Vi har också haft vår nomineringsstämma där jag som ordförande föredrog nomineringskommitténs förslag på listor till riksdags- och landstingsvalen. Stämman under ledning av Ebba Busch beslutade att med ett par mindre justeringar anta våra förslag. Mikael Oscarsson, Miriam Eriksson och Mikael Bedrup blev toppnamn på riksdagslistan. På landstinget mellersta blev Anna-Karin Klomp första namn, på norra Lars Svensk och på södra Frank Nilsson. 

Ett bra lag för att vinna framgång i valet nästa år! 

Tack till trogna medarbetare

I går kväll fick jag glädjen att vara med och uppmärksamma de hundratals medarbetare i landstinget som varit anställda i 25 år genom en ceremoni på Uppsala slott.

Mycket trevligt och festligt, och alltid lika roligt att träffa så många trevliga landstingsanställda med respektive!

Alliansen vinner

Ja, tror faktiskt det. Vi har nu kommit i en situation där det som under alla år låg borgerligheten i fatet, nu är signumet för den röd-grön-blåa oppositionen. Om bara Alliansen spelar sina kort väl, kommer vi att ro hem valet.

Hur spelar man korten väl då? Jo:
1/ Förnyelse. Jag tror det kan gå att vinna en gång till med radarparet Reinfeldt / Borg, men avgörande för framgång är att Alliansen ännu en gång förmår framstå som ett nytt, fräscht alternativ som kommer med nya friska vindar och idéer för Sverige. Sedan behövs också förnyelse när det gäller personer, men den kan ju komma successivt.
2/ God stämning och öppenhet för fler. Den goda stämningen och samarbetet är den avgörande faktorn som gjort att Alliansen nu vunnit valen två gånger i rad. Det är inte något självklart, utan kräver erövras gång på gång. Med fyra partier är det mycket arbete och förhandlingar som ligger bakom ett fortsatt gott samarbete. Dessutom är det viktigt att inte begränsa samarbetet till de nuvarande partierna. När Alliansen bildades inför valet 2006 var det för att erbjuda ett alternativ till det socialdemokratiska misslyckandet. Om miljöpartiet eller något annat parti vill stödja denna linje så måste det finnas plats för fler!
3/ En politik som fortsätter med stabilitet och utveckling för samhället, välfärden och ekonomin, och som samtidigt inte urholkar välfärden eller utmanar den svenska tryggheten. Mycket bra att moderaterna nu deklarerat att det inte är något mål med fler jobbskatteavdrag. På samma sätt behöver vi ha en tydlig politik för en ansvarstagande privat medverkan inom välfärdssektorn.

Socialdemokraterna är starkt frustrerade över "blockpolitiken" och att de inte längre kan spela ut de borgerliga partierna mot varandra. Det gör att de blir utelämnade åt MP och V, en ekvation som inte är lätt att fä ihop. Och som Löfven försöker lösa genom att återgå till det gamla sättet för (S) att fungera på. Nämligen som ensamt statsbärande parti, som väljer samarbetspartner bland övriga partier eftersom det passar. Det finns en stor frustration ute på vänsterkanten att MP men inte V skulle vara regeringspartner, och denna motsättning förstärks nu av Löfwéns senaste DN-utspel.

Katrine Kielos försöker skylta upp klimathot, och klyftorna i samhället för att öppna fönstret för ett regeringsskifte, men till och med hon är tveksam till hur det kommer att gå.

DN hade häromdagen en mycket bra översikt över striden om budgetreglerna. Och samtidigt som oppositionen dabbade sig genom att förlora omröstningen på grund av Dambergs och Häggs frånvaro, så tycker jag Hamiltons och Batras m fl invändningar klingar ihåligt. Det är klart att det är positivt att riksdagen kan hindra regeringen från att minska inkomsterna eller höja utgifterna. Det var ju det budgetöverenskommelsen i början av 90-talet skulle förebygga, genom att beslutet om budgeten skulle tas i ett klubbslag. Där tror jag Alliansen kommer tvåa om de fortsätter att indignerat framhärda i att oppositionen inte får hindra regeringen från att höja brytgränsen för statlig skatt. Det är ju en tydlig fråga som gynnar människor med relativt höga inkomster, och om borgerligheten återfaller i den typen av politik som självändamål, ja då är det tack och adjö för regeringsinnehavet.

Mera sjöfart

Mycket bra i DN idag om att ge sjöfarten lika villkor som andra trafikslag!

Det behövs verkligen en ändrad politik på detta område. Det var i kontakt med Annelie Enochson, (se inlägg om sjöfarten här), Kristdemokraternas representant i riksdagens trafikutskott, som jag fick klart för mig hur missgynnad sjöfarten är i Sverige. Det skall betalas hamnavgifter och farledsavgifter och allt vad det är. Som framgår av hamnchefernas artikel innebär det att sjöfarten blir kraftigt missgynnad jämfört med andra trafikslag.

Nej, låt oss använda de miljösäkra och stora vattenvägarna i vårt land, något som skulle gynna inte minst mälardalen med viktiga hamnar i Västerås och Köping exempelvis.

Alliansens partisekreterare i Uppsala

I Uppsala läggs en sten i Alliansbygget inför valet 2014. Alliansens partilesekreterare är med på lunchmöte på Stockholms Nation i Uppsala. God stämning mellan våra fyra partier!

Stärk Norden i NATO

Jag sitter på rikstinget där vi nu ska bestämma om Kristdemokraterna ska verka för ett svenskt NATO-medlemskap, eller att frågan skall utredas (eller avslås). På bilden talar Mikael Oscarsson för detta.

Jag har skrivit en motion om att stärka det Skandinaviska samarbetet, och därmed gå in i NATO-alliansen som Norge, Danmark, Estland, Lettland och Litauen redan är en del av.

Hade inte streck satts i debatten så hade jag hunnit hålla mitt anförande där jag skulle sagt att Sverige har en viktig säkerhetspolitisk roll. Jag kan själv ryska och har bott 2 1/2 år i Ryssland. Vi behöver alla hjälpas åt för att stärka de demokratiska krafterna i Ryssland och utöka de ekonomiska och kulturella banden och på så vis hindra att vårt grannland blir isolerat som under Sovjet-tiden. Där har Sverige en mycket viktig roll som brobyggare!

Men detta får inte hindra till att vi anpassar oss till en omvärld där redan de baltiska staterna ingår i NATO. Vi samövar redan, och räknar redan med att få hjälp av NATO i ett krisläge. Skall då Sverige kunna samarbeta fullt ut med Norge, Danmark och Baltikum i försvarsfrågor bör vi bli medlemmar!

Nu, under tiden som jag skriver detta har rikstinget beslutat gå på partistyrelsens linje att verka för att utreda frågan om ett svenskt NATO-medlemskap. Ett mycket klokt beslut! Jag ser fram emot att frågan allsidigt blir belyst!

Grattis Ebba och Andreas

Stort grattis till Ebba Busch Thor och Andreas Carlson som idag blivit invalda som ledamöter i Kristdemokraternas partistyrelse!

Jag och Ingvild kom hit till Karlstad och jag fick uppleva lite av den goda stämningen på Kristdemokraternas riksting. Idag har Alf Svensson utnämnts till hedersordförande vilket är en pangstart på supervalåret och partiets 50-årsjubileum. Ett mycket smakfullt sätt för Göran Hägglund och partiledningen att knyta ihop säcken på Alf Svenssons fantastiska politiska karriär.

Och så det här med Ebba och Andreas då. Ebba, vårt Uppsalakommunalråd, var föreslagen av valberedningen och därför ingen jätteöverraskning. Fantastiskt att alla de nomineringar genom åren som jag och Uppsalaavdelningen gjort äntligen fått resultat. Det är ju egentligen en gåta att en person som förra året var 17 röster ifrån att bli vice partiledare inte sitter i partistyrelsen. Ebba kommer att tillföra både engagemang och energi och innebära ett lyft i partiledningen.

Men den stora smällen är det Andreas Carlson som står för. Det hör faktiskt till ovanligheterna att rikstinget inte följer valberedningens förslag, så det visar att Andreas har ett starkt stöd i partiet. Andreas är riksdagsledamot från Jönköpings län och vi hade glädjen att ha honom som talare på vårt årsmöte i Uppsala, då jag avgick som ordförande och efterträddes av Ingemar Virsén. Han har en stark ideologi och förmår fånga upp de frågor som ligger nära hjärtat hos vanligt folk. Alltså även han ett lyft för partiledningen.

Nu ser vi fram mot rikstingets två sista dagar och ett mycket spännande kommande valår!

Ronald McD hus invigs

Här medverkar i går Göran Hägglund vid invigningen av det femte Ronald McDonald-huset i Sverige. För mig är det stort - därför att jag ser det som min kanske största politiska framgång hittills. Politik är en trög process, och det man gör är ofta allmänt och mest en kontroll av tjänstemännens arbete. Men vissa saker kan man vara med och påverka på riktigt. Nu är det förstås inte bara min förtjänst att huset står på plats. Detta har varit ett mycket stort arbete där många välvilliga krafter bidragit för att få bygget till stånd, t ex så har Barncancerfonden gått in med 40% av kostnaden. Men inför valet 2006 var en av mina tre valfrågor att försöka få Ronald Mc Donalds hus till Uppsala. Därför var det jag som stod för den första kontakten med Ronald McDonalds barnfond efter vi vunnit valet, och strax åkte jag och Erik Weiman ner till huset i Huddinge på besök. Och sedan uppvaktade landstinget (vi politiker tillsammans med landstingsdirektör och biträdande sjukhusdirektör) barnfondens styrelse och lyckades övertyga dem att vi skulle få huset, i hård konkurrens med Karolinska sjukhuset Solna.

Varför då engagera sig för ett sådant här hus? Jo, det är en unik möjlighet för familjer som har ett av sina barn under vård på Akademiska barnsjukhuset att kunna bo nära, och tillsammans följa behandlingen. Speciellt för ett sjukhus som Akademiska med en stor del av patienterna från andra delar av sjukvårdsregionen (Dalarna, Örebro etc) och från hela övriga landet (Norrland, Stockholm, Gotland mm) är det annars svårt att kunna ha med hela familjen till sjukhuset. Neonatalavdelningen gjorde för några år sedan en jättefin ombyggnad som gör att föräldrarna kan bo där och delta i behandlingen av sina för tidigt födda barnen. Men många familjer, bland annat en från Gävle där mamman höll ett fantastiskt tal vid invigningen i går, kunde vittna om vilken lättnad det var att komma bort från den lite "tunga" sjukhusmiljön och få ett andrum i ett fräscht, barnvänligt hus med lekplats och tvättmaskiner mm.

Min dåvarande kollega Ana Jakobsson, som nu bor i Örebro, var en av dem som inspirerade till att jobba med denna sak, eftersom hon själv hade erfarenhet av att få ha bott på huset i Göteborg och firat jul tillsammans med släkt som hade barn som vårdades på Drottnings Silvias barnsjukhus.

Det var denna gång lite extra roligt att vara med på invigningen eftersom vi nu även kunde göra det i rollen av sponsor.

Vårt företag Föräldrakooperativet Ekoxen var nämligen med som ett löv på "guldträdet" innanför entrén genom att vi gått in med 25.000 kr till huset. Detta för att visa att vi som tillsammans äger kooperativet vill göra en samhällsinsats och hjälpa familjer med sjuka barn som befinner sig i en svår situation.

Så, nu ser vi fram emot en intensiv och blomstrande användning av huset som redan är fullbelagt i stort sett, och skulle behövas byggas ut!

PS - mina två andra valfrågor 2006? "Bättre telefontillgänglighet till primärvården" - vilket nu är genomfört av Alliansen, samt "ett friskare Uppsala". En bredare fråga om att arbeta förebyggande som inte är lika lätt att visa ett konkret resultat av i form av en byggnad.

Se husets hemsida
Laila Bagges blogg
Lotta Sternings blogg
Akademiska sjukhusets sida om huset 
Barncancerfondens blogg
UNT 2007

Feldiagnostiserad barnmisshandel

 

 Så här ser det ut i dagens UNT. Ännu en familj vars barn felaktigt fått diagnosen barnmisshandel. I detta fall inte Abusive Head Trauma (AHT) som jag beskrivit nyligen, utan Münchhausen by proxy, en diagnos som jag märkligt nog fick beskriven för mig vid ett seminarium i måndags. Men i övrigt är förloppet likartat som flera andra fall jag haft kontakt med - en kafkaliknande upplevelse av att bli anklagad för misshandel, att sättas i häkte och att få barnen omhändertagna.

När man från Akademiska barnsjukhuset försöker skjuta över ansvaret på socialtjänsten, ja då inser man inte vilken avgörande roll sjukvården har i sammanhanget. Både socialtjänst och rättsväsende reagerar starkt, av förståeliga skäl, när ett intyg om barnmisshandel kommer in från en läkare. Ett sådant intyg kan betyda just vad som beskrivs i artikeln, att familjer slås i spillror, att barn blir placerade i familjehem för så lång tid att det sedan är omöjligt för föräldrarna att ta hem barnet, och till och med att en förälder (eller möjligen båda, men nästan uteslutande pappan) blir dömd till ett fängelsestraff.

Uppdrag granskning beskrev tydligt i veckans program hur resultatet kan bli för en enskild familj då socialtjänsten dömer någon "skyldig" som friats av rättsväsendet. Naturligtvis skulle socialtjänsten värja sig från den terminologin, eftersom deras uppgift är "skydd av barnet". Men resultatet är ju det kanske värsta straffet man kan få som förälder och barn - att behöva skiljas från varandra. I det här fallet var det fråga om ett påstått incestfall vilket gör det hela ännu mer skamligt. Något som för övrigt varit uppe i Uppdrag Granskning 2011 då en familj i Sandviken fick barnen omhändertagna.

Men vi återgår till misshandelsfallen. Sedan mitt förra blogginlägg har jag satt mig in i problematiken, pratat med många familjer, advokater, läkare och professorer och fått en bättre (eller snarare sämre) bild av problematiken och dess omfattning.

Fallet från i sommar, där familjen alltså är hemma igen, har nu fått öppnat en utredning om Osteogenesis Imperfekta, en benskörhetssjukdom som borde ha tagits i beaktande vid den inledande sjukvårdskontakten då diagnosen bestämdes till barnmisshandel (en mycket märklig diagnos i sig - AHT - som är mer fokuserad på skadornas uppkomst än den faktiska sjukdomsbilden). Ni kan läsa mer om det liknande fallet Liam från Göteborg på "Liams fond". Det är alltså typiska exempel på hur man missat att undersöka alternativa förklaringsmodeller när man väl bestämt sig för att det är en fråga om barnmisshandel. 

Det som har slagit mig mest är att det faktiskt är en tydlig kontrovers inom den medicinska professionen runt den här typen av diagnostisering. Det kunde jag tydligt se när jag tittade (finns inspelat) på det symposium som anordnades på Akademiska sjukhuset 4/4 i år. Där ägnades nämligen minst 1 av 4 föreläsningar åt att vederlägga kritiken och den "oseriösa forskningen" som pekar på bristerna i diagnoser som Shaken Baby Syndrom (eller AHT). Det slående var att i publiken satt bland andra just den Waney Squier som jag nämnde om senast, och ställde mycket initierade frågor som inte blev emotsagda av någon, antagligen på grund av sin vetenskapliga tyngd.

Just tendensen att söka stöd för sin hypotes, snarare än att motbevisa den, är ett grundläggande vetenskapsteoretiskt misstag som tycks vara applicerbart här. Jag reagerade särskilt på Staffan Janssons inlägg under symposiet 4/4. Han är forskare i folkhälsovetenskap i Karlstad / Örebro, och presenterade statistik över barn som sägs ha blivit utsatta för misshandel. (Märk väl att denna statistik ofta bygger på dem som blivit dömda eller diagnostiserade, och om domar eller diagnoser är felaktiga så blir ju även statistiken helt fel - alltså ett slags cirkelbevis). Han reagerade på att det i statistiken är fler barn som är för tidigt födda / kroniskt sjuka / handikappade som sägs dö av barnmisshandel än vanliga barn. Och Staffan säger mycket riktigt att detta ju strider mot sunt förnuft eftersom man kan tycka att föräldrar borde ta ännu bättre om hand om dessa sköra barn (vilket de för övrigt gör enligt en neonatanolog jag pratat med som sett dessa familjer med för tidigt födda barn under lång tids vistelse på sjukhuset). Men nej, eftersom statistiken visar att dessa är överrepresenterade när det gäller misshandel så försöker forskarna i stället hitta förklaringar till varför det kan vara så - exempelvis att föräldrar med sjuka barn är mer pressade och därför skulle reagera genom att skaka och slå sina späda barn i större utsträckning än andra. Det har visst aldrig slagit någon in att anledningen att flera av dessa barn dör kanske är just att de är för tidigt födda, kroniskt sjuka eller har en rad komplikationer, och att det i själva verket är detta sköra tillstånd som gör att de avlider!

Jag har som sagt talat med flera högt uppsatta läkare och professorer som varnar för bristerna på detta område, och nu hoppas jag att den medicinska professionen och forskarkåren ska ta sitt samhällsansvar och gå till botten med detta. Minns att det inte var alltför länge sedan som föräldrar till barn som dog i plötslig spädbarnsdöd dömdes till fängelse, och längre tillbaka till och med till döden. Min fru påpekade faktiskt att den sista personen som dömdes till döden i hennes hembygd Hølonda i Norge dömdes just för att ha orsakat sitt barns död under denna typ av omständigheter.

 

Normal västlig demokrati

"Nu är vi en normal och pålitlig västlig demokrati. Det är historiskt". Det skriver Per Gudmundsson på ledarsidan i SvD idag. Apropå Obamas besök, det första riktiga statsbesöket i Sverige av en amerikansk president!

Ja, vi har onekligen en hel del i bagaget, och borde skruva ner bilden av världens navel och samvete! Stöd och samröre med vänsterdiktaturer på olika sätt under efterkrigstiden har gjort att USA sett med misstänksamhet på vårt land. Inte för att USA för den delen är världens paradis och en fläckfri förebild. Men frihet och demokrati är onekligen något som USA är sinnebilden för. Sedan 1776. Något att tänka på i vårt land!

Odemokratiska Sverige

I Stockholms stad krävdes det i valet 2010 18.705 röster för KD för att få ett mandat. Det är omkring fyra gånger fler än de 4.652 röster som krävdes för att MP skulle få en stol i stadshuset, skriver Expressen i sin ledare.
 
Är detta värdigt ett land som kallar sig demokratiskt?

Både Göteborg och Malmö hade haft ett annat politiskt styre om man hade gått efter vilket block som fick flest röster.

Tack och lov har moderater och socialdemokrater i Uppsala gått med på att minska antalet valkretsar från 5 till 3, så det är inte riktigt lika illa här som det var tidigare. Men detta är absolut värt att skärskåda, vilket också görs.

Genom olika utredningar och förslag sker en utveckling mot att öka proportionalitet och ta bort kravet på valkretsar (se vallagskommitténs delbetänkande från i vintras). Vi hoppas på att dessa odemokratiska inslag i Sverige försvinner!

Se Max Andersson (MP) som håller med

Blivande kommunalråd?!

Ja, det skulle man tro att jag kan bli om man läser UNT. Nu är det ju varken aktuellt i dagsläget, och det är ganska många hypotetiska steg även för att det skulle bli aktuellt nästa år.

Bakgrunden är som UNT skrev igår att Ebba Busch Thor föreslås bli andranamn på partiets EU-lista. OM hon blir inkryssad eller partiet får två mandat kan hon därmed bli EU-parlamentariker nästa sommar. Jag har sagt till media att jag helst, för Uppsalas del, och partiet lokalt, ser att hon blir kvar som kommunalråd här. Min övertygelse är dock att hon gör en bra och betydelsefull insats oberoende av var hon än är!

Visst är det så att jag kandiderar i kommunvalet, och att jag har bestämt mig för att lämna landstingspolitiken. Och att jag kom tvåa efter Ebba i vårt interna provval.

Jag kandiderar för att jag vill företräda den enskilda Uppsalabon att få en bättre och effektivare kommunal service när det gäller allt från skola, vård/omsorg, infrastruktur till byggärenden och avlopp. Samtidigt brinner jag för att Uppsala inte ska bli någon sovstad eller förort till Stockholm utan skall utveckla sin egen profil som en starkare näringslivskommun grundad på den höga kompetensnivå som finns här! Nu är naturligtvis Akademiska sjukhuset, Universitetet och Uppsala kommun viktiga arbetsgivare, men vi måste ha ett inbjudande företagarklimat för att Uppsala ska kunna växa och utvecklas!

För mig är det viktigast att familjerna och det civila samhället får utvecklas och frodas. Kommunen och det offentliga ska stödja, inte styra dessa nivåer!

Nu blir det spännande att se hur det utvecklar sig vidare och hur medlemmar och väljare ser på mitt och kristdemokraternas engagemang för deras livssituation!

Oskyldigt dömda!?

Jag sitter med ett beslut från Högsta Domstolen från i vintras om resning framför mig. Det gäller en man som 2005 av Göta Hovrätt dömdes till 5 års fängelse för att ha misshandlat sin lilla 6-veckors dotter till döds under en bilfärd i västsverige. Till saken hör att flickan varit inlagd på sjukhus fyra av sina sex veckor efter födseln och alltså hade ett antal komplikationer med sin hälsa. I och med ny forskning ansåg HD det inte längre som bevisat att det inte kunde finnas en annan, naturlig förklaring till flickans död. Detta efter två tidigare avslag från HD och många års idogt arbete från välvilliga människor i syfte att hjälpa mannen.

Jag fick dokumentet i förrgår när vi träffade representanter för "pippigruppen" ett nätverk som arbetat med ett liknande fall i Stockholm där det också kan komma att leda till ett beslut om resning i HD. Claes Borgström har förtjänsfullt företrätt familjen i det fallet.

Anledningen att jag fått upp ögonen för denna problematik är att jag mött, följt och hjälpt två familjer som blivit anklagade för barnmisshandel av sina några veckor gamla barn. I båda fallen är det väl fungerande familjer som inte har några sociala problem eller tidigare kontakter med polis och sociala myndigheter. Jag har tidigare nämnt på denna blogg om det första fallet, som jag upplevde som mycket illa skött av myndigheterna. Efter att ha uppsökt vården på grund av att den nyfödda pojken fallit i golvet från sängen upptäcktes blödningar i huvudet som sades inte kunde ha orsakats på det sättet. Och enbart på grund av detta stämplades föräldrarna som barnmisshandlare och polis kom in på sjukhuset och bokstavligen ryckte barnet ur armarna på föräldrarna, trots deras motstånd. De hade för det första inte förstått vad som hände eftersom de kunde svenska dåligt, och för det andra hade de uppenbarligen inte trott att svensk polis skulle gå så långt.

Sedan följde en lång process för att få tillbaka vårdnaden om den lille pojken och storasystern som också togs om hand. Jag kom in i detta skede, och måste säga upprördes över att man så lättvindigt omhändertog ett spädbarn som ammades av sin mamma. Barnet placerades på hemlig adress så att föräldrarna inte skulle riskera att "stjäla" tillbaka det. Även storasystern som i 1 1/2-årsåldern befann sig i den mest känsliga åldern när det gäller anknytningsprocessen till föräldrarna. Hon är fortfarande skeptisk till okända människor och det är tydligt att händelsen är ett stort trauma för hela familjen.

I det läget arbetade vi för att familjen skulle få en gemensam placering på ett utredningshem vilket de också fick till slut efter många om och men. Efter att åtalet lades ner så kom de så småningom hem, men det allvarliga var att socialtjänsten fortsatte att utreda och döma familjen skyldig även efter att de frikänts av det svenska rättssystemet.

En gång är ingen gång, brukar man säga. Men när jag i början av sommaren åter blev uppringd av en annan familj som hade hamnat i en liknande situation började jag känna att det är något fel. Nu kände jag till denna familj sedan tidigare eftersom en av föräldrarna är anställd hos oss - men de hade alltså fått misstankar om misshandel riktade mot sig efter att de uppsökt sjukvården på grund av att de var oroliga för sin lilla nyfödde sons hälsa.

I detta fallet gjorde dock socialtjänsten ett bättre jobb, som jag uppfattade det. Familjen placerades tillsammans på ett utredningshem, där jag också var med och mötte representanter för socialtjänsten, och samarbetet var gott. Efter totalt 9 veckors utredning så kom familjen i fredags äntligen hem, men jag tror det är få som förstår hur pressande det är att bo tillsammans hela familjen i ett litet rum i samma hus som andra människor som utreds av sociala myndigheter. Utan lov att lämna området, med ständig bevakning och observation från personalen, med hotet att barnen ska bli omhändertagna hängande över sig, och till råga på detta med en kvardröjande oro för barnets hälsa, eftersom det inte fått någon behandling då barnskyddsteamet redan bestämt diagnosen till misshandel.

Barnskyddsteamet vid Akademiska sjukhuset som invigdes förra året, med medverkan av Maria Larsson, tror jag i många stycken gör ett bra och viktigt arbete. Det är viktigt med kunskap och metoder att identifiera fall av misshandel och övergrepp, och hjälpa de familjer som har olika typer av problem.

Men när det gäller de minsta barnen, under 10 månader, är det uppenbart att det funnits en bristande kunskap och ett sätt att hantera anmälningar som gjort att alltför många familjer drabbats alldeles för hårt. Människor, företrädesvis pappor, som i resningsfallet jag nämnde inledningsvis har fått sitta i fängelse utan att det kunna bevisas utom allt rimligt tvivel att de är skyldiga till barnens död. Men inte nog med att människor blir oskyldigt dömda. I väldigt många fall döms de skyldiga av socialtjänsten och får det kanske ännu hårdare straffet att få sina barn omhändertagna. Jenny Beltran från Rättssäkerhetsorganisationen som jag talade med i går beskriver problemen med brister i rättssäkerheten i svenska domstolar på Youtube.

Problemet är rent psykologiskt så att människan har en tendens att vilja ordna världen och verkligheten omkring sig enligt vissa paradigm. Ett sådant är den teori om Shaken Baby Syndrom som lanserades av en amerikansk forskare (John Caffey) på 70-talet (se nedanstående artikel). Den har, om vissa medicinska kriterier varit uppfyllda (den så kallade triaden), lett till att föräldrar per automatik stämplats som barnmisshandlare.

Tack och lov har forskningen börjat komma ikapp. Men de få modiga personer som vågar stå fram och ifrågasätta de vedertagna teorierna riskerar att betala ett högt pris. Läs exempelvis en artikel i Daily Mail om den ledande brittiska forskaren Wayne Squier:

 

Problemet är också att just när det gäller de här små spädbarnen så blir man extra upprörd och idignerad när man misstänker att någon gett sig på dem, helt försvarslösa och hjälplösa. Så skriver till exempel Åsa Landberg på Rädda Barnens hemsida: "Just våld mot spädbarn väcker särskilt starka känslor hos mig. För att de är så värnlösa. För att skadorna är så förödande."

Och hela tiden gnager förstås misstanken i bakhuvudet - tänk om de är skyldiga? Men jag vågar säga att med den information jag fått om problemet hittills och utifrån de familjer jag mött är nog lidandena som hundratals familjer får gå igenom på grund av felaktig diagnostisering betydligt större än själva problemet i sig, där det allra oftast finns naturliga förklaringar till frakturer och blödningar på små barn, exempelvis orsakade av en hård födsel, andra olyckor eller D-vitaminbrist / benskörhet. Man kan inte döma en familj enbart utifrån skuggningar på en röntgen, utan man måste göra en grundlig psykosocial utredning där också målet är att hjälpa familjer i stället för att splittra familjer. Här finns ett stort arbete kvar att göra för ett mer rättssäkert samhälle!

Se även om resningen i SVT, och i TV4. Samt SvD där advokaten Percy Bratt intervjuas.

Samt läs om en annan drabbad familj i GT

Absurt med TV-avgift på Iphone

Jag har tidigare skrivit om det märkliga med TV-avgift för internetbruk - då har ju TV-avgiften blivit en internetavgift i stället. Vill vi ha det?

Tack Gunnar Karlsson vid KTH för klargörande i SvD  om vad som gäller. Vi får hoppas nu även Kammarrätten köper resonemangen. Torde finnas en viss chans eftersom en professor i teletrafiksystem rimligen har en viss sakkunskap på området.

Det är ju faktiskt absurt att behöva betala TV-avgift för att min arbetsgivare tillhandahåller en Iphone för att jag skall kunna nå de anställda på bästa sätt. Då är TV-avgiften långt ifrån vad den en gång var tänkt att vara! (Det är tydligen också så att avgiften blir DUBBEL, en av företaget och en av mig...)

Sedan är det om inte absurt så i alla fall ohållbart att betala avgift för en dator som inte heller den är avsedd för att titta på TV med (i första hand). Och speciellt med tanke på att det är Sveriges Radio som är "skyldiga" genom att lägga ut hela sitt utbud på Internet. Har de fått tips av Anders Borg om det? - verkar ju vara han som är den ende som ser en fördel genom att staten får in mer pengar. Kulturministern argumenterade ju häromdagen i radion för att det är just det faktum att folk betalar som gör att regeringen vill ha kvar avgiften. Jag tackar Andreas Carlson, KD:s talesman i riksdagen, som i inlägget gav en lite mer nyanserad bild - fortsätt att driva på i saken mot denna orimliga avgift, Andreas.

Nej, som jag sagt tidigare, Alliansen borde agera i enlighet med sina partiers program (se moderaternas hemsida som tydligt säger att de vill slopa TV-avgiften), och ta bort denna orimliga konstruktion. Den är en rest av 1968 års kulturvänster. Public Service bör finansieras genom skatten.

Metro, DN, Erik Widman i SvD och Lars Anders Johansson, och Brännpunkt direkt
Andreas C på Aftonbladet om att lägga ner Radiotjänst
Bloggar: Absurdistan, Nora4you, KulturSören, Carl Hult,

Bra Alf om Piraterna!

Bra av Alf Svensson i UNT häromdagen där han påpekar hyckleriet från Piratpartiet. Kristdemokraterna, företrädda av Alf Svensson i EU-parlamentet, står för en tydlig och konsekvent linje - subsidiarietsprincipen. Den innebär att beslut skall fattas på lägsta ändamålsenliga nivå. Bostäder till exempel är ingen EU-fråga. Men klåfingriga politiker har ofta svårt att hålla fingrarna borta från syltburken. Och kommer med förslag på än det ena, än det andra området. Det märkliga är dock när politiker som framställer sig själva som EU-skeptiker i praktiskt handlande agerar på helt motsatt sätt! Som uppenbarligen i fallet med Piratpartiet.

Tack Alf att du finns där nere i Bryssel, och tack för allt du gör och har gjort!


Svaret av Christian Engström här

Årets Uppskattning 2013

Isabelle Axnér tilldelas Årets Uppskattning av kulturnämnden i Landstinget, för sitt blomstrande arbete med dans för barn och ungdomar i Enköping. Verksamheten heter Street Feet. Priset utgjordes bland annat av ett konstverk av textilkonstnärinnan Adina Almén.

Direktörsbeslut måste tas om

Förvaltningsrätten har upphävt det beslut som landstingsstyrelsens ordförande Erik Weiman fattade 18/3 efter samråd med presidiet att entlediga landstingsdirektör Kerstin Westholm. Orsaken är (SR) att delegationsordningen inte medger beslut om entledigande, utan bara att bestämma villkoren.

Det var alltså ett felaktigt hanterat ärende, och det hela hade kunnat lösas enkelt genom att fatta ett beslut på kommande landstingsstyrelse 26/3. Nu blir det i stället ett beslut nästa måndag (24/6) när vi har landstingsstyrelse igen.

Vad kan vi lära av detta. Naturligtvis för landstingsledningen att dels hantera personalärenden på ett bättre sätt än det här, och dels ha en bättre kunskap om vad delegationsordningen medger. Men även för oppositionen, tycker jag, att också agera mer smidigt när det gäller den här typen av personalfrågor.

Det är ju ingen tvekan om att en sittande majoritet måste kunna entlediga den ledande tjänstemannen. Och när det gäller formerna för den typen av personalärenden är det alltid bättre att hålla sådant i en mindre krets - för alla parter. Därför hade det allra bästa varit, tycker jag, att beslutet kunnat fattas i samråd i presidiet. Och att både delegationsordning och oppositionens agerande kunnat ge utrymme för det. Men, med tanke på att dessa förutsättningar inte finns får det alltså i stället bli ett majoritetsbeslut i landstingsstyrelsen, som väl i och för sig är OK i sammanhanget med tanke på att mötena inte är offentliga.

En av politikernas allra viktigaste uppgifter, anser jag, är att utse ledande tjänstemän. Och där måste jag säga att Alliansen faktiskt lyckas bättre under sin tid i ledningen för landstinget än hur det gick för vänsterpartierna innan 2006. Jag vill inte ta några konkreta exempel, men det finns ett flertal exempel på misslyckade rekryteringar. Dessutom tror jag det är bättre nu att den politiska inblandningen har minskat och att landstingsdirektören fattar beslut om anställning av sina underlydande chefer. Och då är det naturligtvis extra viktigt att det blir den allra bästa direktören - om inte så är det många miljarder i skattepengar som står på spel.

Sedan är det ju väldigt intressant att se att oppositionen i huvudsak ägnar sig åt att kritisera formalia i Alliansens agerande, och inte så mycket innehållet i politiken.  Det är nu ganska många beslut som blivit överklagade, senast angående Caremas övertagande av vårdcentraler - där man inte fick gehör - , och det är ytterst få beslut som förvaltningsrätten faktiskt anser vara felaktigt fattade. Tror faktiskt detta är det första!

SVT
UNT
DN
Jannes Nya Blogg
Alliansfritt Sverige

SVT "granskar" statschefen

SVT har gjort en sak av att Staten, såsom ägare av Stenhammars slott, har lagt 9 mnkr på renovering av slottet. Det anmärkningsvärda enligt SVT är att enligt testamentet av von Kraemer 1901 ska arrendatorn (i nuläget Kungen) stå för alla kostnader, och SVT menar då att Kungen som "privatperson" borde stå för kostnaderna.

Sedan, utan att ha fått tillstånd att göra en intervju, ställer SVT:s Johan Zacharisson Winberg frågor direkt till Kungen om detta som blir upprörd och tycker att journalisten inte håller sig till sanningen.

Jag kan förstå Kungens frustration. För det första är det inte ens säkert att Kungen är medveten om de ekonomiska detaljerna (vilket stärks av att hovets ekonomichef Jan Lindman är mycket väl medveten om upplägget). För det andra är det en stor anomali att tala om Kungen som "privatperson". Han har aldrig varit och kommer aldrig att bli en privatperson så länge han ingår i det svenska kungahuset. Som statschef är det inte så viktigt att uppehålla någon slags konstlad rågång mellan "privat" och offentligt. Jag säger som en travestering på en tidigare fransk kung - "L'État c'est lui" - statschefen och staten är helt enkelt svåra att skilja åt.

Sedan tycker jag att det även om det varit fråga om en helt annan arrendator hade det inte varit så anmärkningsvärt att Statens Fastighetsverk hade lagt ca 25% av en renovering i en fastighet som de själva äger och förvaltar. Men, det är ju fult när "privatpersoner" äger eller förvaltar slott och har möjlighet att bo där. Det vore kanske bättre om det fungerade som i många andra fall av slott som Fastighetsverket också bekostar att staten ska ta HELA kostnaden, så att man inte ska behöva att några "privatpersoner" ska behöva sko sig och njuta av den glamorösa slottstillvaron.

Nej, sanningen är att driva ett slott är inget glamoröst, utan kostar mycket pengar och engagemang för att kunna behålla ett viktigt kulturarv. Kungens insatser för Stenhammar borde ges ett betydligt större erkännande, på samma sätt som många andra "privata" ägare och förvaltare av slott i Sverige. Ju mer som inte staten i form av Fastighetsverket behöver bekosta med "skattemedel" borde vi som skattebetalare vara tacksamma för att någon annan står för. Så även i det här fallet där Kungens engagemang och även ekonomiska insatser borde uppskattas bättre, i stället för att man ska göra en journalistisk höna av en fjäder. Under SVT:s värdighet tycker jag.

DN,
SvD , Hovet dementerar i SvD

Ja till NATO

Enligt Partistyrelsens förslag öppnar nu Kristdemokraterna för att utreda NATO-medlemskap. Det avslöjar Tv4 Nyheterna igår. Detta med anledning av fem motioner till rikstinget, varav jag skrivit en.

Det här är inte en enkel fråga, speciellt om man ser till den långa tradition av alliansfrihet och neutralitet som vi har i Sverige, om som sitter djupt rotad i folket. Men omvärlden har förändrats, och då måste vi anpassa oss efter den. Sverige agerar i  princip som om vi vore NATO-medlem och förväntar att vid kris få hjälp av NATO. Men det kan man inte göra om man inte är fullvärdig medlem.

Det skall bli spännande att följa detta vidare, vi har redan haft heta diskussioner om detta i Uppsala, en fråga som bland de första föranlett voteringar både i distriktsstyrelse och på distriktsstämma. Men man valde att ändå föreslå bifall till bland annat min motion. Nu får vi se vad rikstinget säger i september.

Bloggar: Annelie Enochson , Exponerat ,  Under den lugna korkeken

Michael Oscarsson m fl i SvD, SvD, AB, GP,

Socialdemokrater skrämmer väljare

Agneta Gille och Lena Rönnberg (S) har försökt skrämma väljarna med att högerspöket (Weiman) sätter liv i fara. Mycket osakligt vilket vi i Alliansen i landstingsstyrelsen påpekar i UNT.

Ursprungliga artikeln av Gille / Rönnberg 
Tidigare replik av Bengt Ehliar

Fem barn i magen

Ja, det har den här tjeckiska lyckliga unga damen, enligt VG! För oss tog det 10 år...

Bastion mot individualism

Kristdemokraterna tycks vara en sista bastion mot överdriven individualisering av det svenska samhället. I SvD idag beskriver Yvonne Andersson hur hon i namnlagskommittén tvingats reservera sig mot att majoriteten av ledamöterna vill ta bort gemensamma familje-efternamn. I framtiden kommer det alltså inte stå "Eklunds familjegrav" på gravstenarna utan "Här vilar Eklund, Pettersson, Sandmark och Al-Haida". Det blir stora och dyra gravstenar det!

Problemet med individualismen är att den blir en brygga för en ohelig förening mellan höger och vänster. Nyliberaler på högerkanten som ser individens frihet överordnad allt annat slår armkrok med vänstern som önskar nedmontera konservativa och patriarkala strukturer i samhället, såsom familjen till exempel. På det viset blir "individualiserad" föräldraförsäkring i högerns retorik samma som "kvoterad" föräldraförsäkring hos vänstern.

Och nu alltså det här med namnen. För vänstern är det naturligtvis strålande att inte mossiga strukturer som hållt det svenska samhället flytande under seklernas gång, och påminner om adels-ätter (Bonde, Oxenstierna etc), kungahuset (Bernadotte), familjeföretag (Ericsson, Lindvalls kaffe) eller annat där familjens namn satt sin prägel på samhället kan slås i spillror genom att ta bort det självklara faktum att en familj har samma namn. Och för högern blir det en frihetens sista utpost där staten inte ens ska behöva lägga sig i vilka namn vi ska ha. Vi kan gifta oss, skaffa barn och göra vad vi vill utan att behöva få en blankett från staten där vi måste välja vems namn vi ska ha gemensamt. Ja, det förenklar ju till och med betraktligt för de unga liberaler som önskar att man ska kunna ha många fruar eller män, då kan ju alla ha kvar sina egna namn...

Nej, man tar sig för pannan. Den inskränkta tyckareliten lever långt ifrån den svenska verkligheten där det är självklart att familjen Pettersson är just familjen Petterson!

DN SvD

Tack Hanne Kjöller

 

Stort tack till Hanne Kjöller på DN som återigen talar klarspråk och vågar ge sig in och kritisera kulturvänstern. Den här gången kastar sig vänsterdebattörerna över händelserna i Husby och lägger in sina egna tolkningar och förklaringsmodeller. Det säger mer om deras egna världsbild än om verkligheten, ungefär som vore det ett rorschachtest.

Ett par exempel som Hanne sågar är  Anders Lindberg i Aftonbladet och Johanna Langhorst i Expressen. Tack Hanne, att du finns, och skriver så modigt!

 

Bara förlorarna kvar

Mycket insiktsfullt och tänkvärt inlägg av Qaisar Mahmoud i SvD idag. Efter kravallerna i Husby är det bara förlorare kvar!

Även Ebba Busch m fl har kommenterat det som hänt i GP och talar om det personliga ansvaret!

Reinfeldt talar klarspråk om Husby

Efter att oppositionen tagit till brösttoner över att inte statsministern uttalat sig om händelserna i Husby (som om det vore lösningen), har han idag bland annat sagt följande (DN):

"– Vi har grupper av unga män som tror att man kan och bör med våld förändra samhället. Låt oss vara tydliga. Detta är inte okej. Vi kan inte låta våldet styra.

- Om vi ger vika där, då är vi färd med att byta samhällsmodell."

Det är bra och tydligt. Och går på tvärs mot vad som sägs av företrädare för "Megafonen" i DN:

"Tycker du att det är okej att människor kastar sten och bränner bilar?
– Det hjälper inte att vare sig försvara eller ta ställning till det som händer, vi kan bara förstå det.... Ju större klyftorna blir kommer det tyvärr finnas människor som tar ut sin frustration på det här sättet", säger Rami Al-Khamisi från Megafonen.

Jag tycker det minsta man kan begära är att man tar avstånd från det som hänt. Verkar vara en märklig organisation som enligt uppgift bland annat arbetar för att ungdomar ska engagera sig politiskt. Tyvärr finns det bland vänster- (och för den delen höger-) extremister en acceptans för att använda våld i politiskt syfte (har tidigare skrivit om ett möte med afa). Något vi alla tydligt måste ta avstånd från. Det är ALDRIG ok att kasta sten, vare sig mot skyltfönster, poliser, andra människor eller bilar. Eller att för den delen anlägga bränder eller använda våld i övrigt.

Det märkliga är att det även inom exempelvis socialdemokratin finns företrädare som försvarar agerandet och menar att man inte kan utkräva individuellt ansvar! Så här skriver Lawen Redar och Anders Österberg i SvD: "Det individuella ansvaret hade kunnat utkrävas om de ojämlika förutsättningarna inte hade varit ett rådande faktum. Men idag växer allt fler barn och unga upp i fattigdom." (Apropå en mycket bra artikel av Gulan Avci)

Det är alltså politikernas fel som låter klyftorna växa och inte angriper fattigdomsstrukturerna i samhället. Visst finns det mycket att göra för att minska utanförskapet, men det försvarar ju inte att enskilda människor tar till våld, eller gör det det? I Sverige har vi demokrati och frihet. Och definitivt inte fattigdom om man ser i ett globalt perspektiv. Var och en kan säga sin mening eller engagera sig politiskt. Då är det inte, jag upprepar INTE acceptabelt som medborgare att tillgripa våld av någon som helst anledning.

Fimbulvintern som la Sverige öde

I förra veckan läste jag en artikel av Håkan Lindgren i Svenska Dagbladet, som gav mig en viktig pusselbit till något som jag funderat över sedan jag för något år sedan läste Maja Hagermans bok "Försvunnen värld".

När jag nu tittar i efterhand ser jag att även Maja nämner de exceptionella händelserna år 536 och 10 år framåt, men ändå lite mer i förbigående.

Annars visar Maja i sin bok att något speciellt hände i Sverige och Uppland under 400- / 500-talet. Gårdar lades öde, byar övergavs och befolkningen minskade drastiskt. En ny (främmande?) asatroende maktelit tog över, enligt Majas spekulationer.

Det var väl egentligen inte så märkligt att folk övergav den tidigare soldyrkan, eftersom det som hände 536 var att solen förmörkades, eller i alla fall försvagades av ett stoftmoln som gjorde att solens strålar inte gav någon värme längre. Under ett decennium var somrarna så dåliga att det nästan inte växte något, visar dendrokronologin, dvs trädens årsringar. Temperaturen kan ha sjunkit temporärt med 3-4 grader. I Konstantinopel utbröt nyare historias första pestepidemi, den Justinianska, i missväxtens och hungersnödens fotspår. Jag tror att detta även varit en viktig orsak till en del av folkvandringarna, det var under denna tid slaverna bröt in i det bysantinska riket.

I myterna kan man avläsa tankarna om förmörkat solsken och fimbulvinter, såväl i nordisk mytologi som i Kalevala. Uppsalaprofessorn Bo Gräslund håller på att slutföra arbetet med en bok om just detta.

Troligen var det supervulkanen Llopango i nuvarande El Salvador som hade ett utbrott, enligt de senaste teorierna. Apropå det så konstaterar forskarna att supervulkanen Yellowstone brukar ha ett utbrott med 600.000 års mellanrum. Just nu är det 640.000 år sedan senaste utbrottet. Så låt oss "betänka huru få våra dagar äro"!

Islam och politik

Jag har tidigare skrivit om islam på den här bloggen, och nu är ämnet aktuellt igen, och igen, och igen, i och med Omar Mustafas uppgång och fall. Det är NÄSTAN så att jag tycker lite synd om socialdemokraterna, hade de inte varit politiska motståndare. För den här affären har ju tagit proportioner utan like.

Även om jag själv inte är muslim och tror att islam bygger på felaktiga principer, måste naturligtvis även muslimer kunna engagera sig i svensk partipolitik! Det finns aktiva muslimer inom Kristdemokraterna, och i andra partier, och framförallt inom de rödgröna partierna, har vi fått lära oss nyligen (även om siffrorna inte alltid varit rätt).

Det är dock mer problematiskt med islam än med kristendom i politiken eftersom man normalt inte skiljer på tro och politik på det sätt vi gör i västerländsk tradition. Påven Gelasius' två svärd, och Luthers tvåregementslära saknar vad jag vet motsvarighet i islamsk tradition.

Nu var ju hela historien väldigt klumpigt, ja överraskande dåligt skött av socialdemokratin. Att slänga in ett namn i sista stund som inte varit förberett och prövat, ledde eftersom det var ett kontroversiellt förslag till att man vek sig för mediedrevet och uppmanade den nyvalde Omar att avgå. Sedan har det inte varit någon hejd på alla stödartiklar, och den kritik som anförts internt, och jag kan delvis förstå detta. Lyssnar man till vad Omar själv säger så tar han ju tydligt avstånd från allt vad som andas kvinnoförtryck, antisemitism, homofobi och står vad jag kan höra för en tydlig, rejäl och solidarisk socialdemokrati (utan att jag för den saken sympatiserar med åsikterna).

Sedan kan man naturligtvis fundera på det lämpliga att vara ordförande för en stor organisation när man sitter i partistyrelsen, eller i alla fall när man blir förtroendevald. Fast LO-ordföranden återfinns ju i partistyrelse och VU, men det är väl mest LO:s problem... Jag kommer ihåg att när Mikael Oscarsson blev invald i Riksdagen 1998 så avgick han som ordförande för Ja till Livet, vilket är ganska naturligt eftersom det är en partipolitiskt obunden lobbyorganisation. Något liknande borde kanske gällt Omar Mustafa, även om jag inte känner till vad just islamska förbundet står för.

Det visade sig ju att en del av de anklagelser som framfördes, bland annat av min landstingskollega Vivianne Macdisi ibland inte var helt sanningsenliga. (i och för sig kan jag tycka att det som Vivianne refererar som så förfärligt i familjestadgan inte är så väldigt hemskt även om det är gammaldags och pittoreskt skrivet). Samtidigt måste ju naturligtvis alla få granskas, men nu kom ju själva granskningen på grund av omständigheterna lite för sent eftersom Omar redan var vald.

Dessutom fick Omar väldigt fina vitsord av Lisbeth Gustafsson i radions tankar för dagen i förra veckan. Hon mötte honom i en religionsdialog, och det verkar som det var ett mycket bra initiativ som genomfördes på ett bra sätt.

Så, vi får se vad det hela leder till. Vi har ännu mycket att lära i Sverige när det gäller tolerans gentemot troende av olika religioner. Hoppas vi kan hjälpas åt att fortsätta arbeta för ett öppet och tolerant samhälle med respekt för varandra, även om vi tycker olika. Men för Mustafas del blir det alltså inte inom (S)...

SvD1, 2
DN1, 2, 3, 4,

Bloggar: Karvik / SvD, Bjereld, Avellan i sydsvenskan

Under Kaliforniens sol

Har haft två fantastiska veckor där jag och mina söner besökt svågern, svägerskan och kusinerna.

Första gången för mig i Amerika och förstås många intryck. Man kan tycka att man känner till USA från filmer och annat, men ändå några iakttagelser som överraskade mig. Såg många amerikanska flaggor ute, ibland oproportionerligt stora i förhållande till stängerna, men så ska ju allt vara stort "over there". La också märke till de otroligt många kyrkorna, ibland pampiga, ibland oansenliga och praktiska. Och välfyllda, fick tillfället besöka en pingst- och en luthersk kyrka, där förstås påsken bidrog till välfylldheten. Och slutligen människorna förstås. Att amerikaner är öppna och sociala var inte en så stor nyhet, men att de har en så stark integritet (privatlivets helgd) och är så bundna av regler och påbud var lite nytt. Mycket fint också fick vi se bland annat redwoodskogen där ni ser sönerna och en kusin i en av trädstammarna.

Säsongslut

Nu börjar vintern lida mot sitt slut. Efter två veckor under den Kaliforniska solen kunde jag inte låta bli att spänna på skidorna en sista gång. I skogen gick det fint att åka, behövde bara ta av skidorna på ett par ställen. Men ute på myren var det bitvis lite blött...

Mamma Mia, ryssarna kommer

Intressant rysk satir apropå ÖBs uttalande om att vi bara kan försvara oss 1 veckan innan vi måste be NATO om hjälp. Lösningen är förstås att vi borde be ryssarna om hjälp att försvara oss mot NATO. NÄSTAN att jag får överväga att dra tillbaka min motion till Kristdemokraternas riksting om Nordiskt försvarssamarbete och NATO-medlemskap.
DN

Bibelsyn på Clapham

I samband med den kristna tankesmedjan Claphaminstitutets rådsmöte i kväll hålls en diskussion om bibelsyn med Stefan Gustavsson (SEA), och Stefan Swärd (EFK) modererat av Elisabeth Sandlund (Dagen). Mycket intressant!
Jag är en av revisorerna för stiftelsen och kunde också få ta del av den fina bok som Claphaminstitutet gett ut med anledning av att det nu funnit i fem år. "På goda grunder"

Bra patientmat i Uppsala

Idag har vi landstingsfullmäktige i Uppsala. Åhör alla kloka inlägg. Jag har tänkt att gå upp och lämna mina synpunkter i frågan om patientmaten som ska debatteras i eftermiddag.

Jag låg förra veckan inlagd på Akademiska ett par dagar i samband med ett mindre ingrepp. Det var mycket intressant att som landstingspolitiker få se verksamheten från andra sidan. En sak som jag blev mycket positiv överraskad av var den goda patientmaten. Möjligen utifrån låga förväntningar präglade av alla skriverier och debatt i ämnet. Det är klart att ett nytt system kräver inkörning, men nu kan jag alltså konstatera att det fungerar bra. Det var omöjligt att se någon nackdel med att få maten lagad i Västerås, ett samarbete som jag tillskyndat och i grunden tycker är bra. Maten var varm, såg bra ut och var god!

Nu arbetar Alliansen för att gå till botten med varför patienterna enligt enkäter inte är så nöjda, och jag tror att detta kommer att leda till flera förbättringar. Det finns en hel del att göra för att förbättra måltidsupplevelsen, men där tror jag i första hand bemötande och servicetänkande som kan bli bättre inom hela landstingsvården spelar en stor roll.

Ordförandebyte i Uppsala

Under helgen har vi haft årsmöte för Kristdemokraterna i Uppsala. Riksdagsman Andreas Carlson medverkade och höll ett inspirerande och ideologiskt tal. Efter en trevlig lunch hade vi våra förhandlingar där bland annat jag avtackades som ordförande och Ingemar Virsén valdes som efterträdare. Bra med förändring och förnyelse, och jag önskar Ingemar till i den viktiga uppgiften!

Andreas Carlson talade om familjen och civilsamhället som samhällets grundvalar

Nye ordföranden Ingemar Virsén och jag. Han har tidigare erfarenhet som ordförande för Kristdemokraterna i Flen och Sörmland, och var den som i egenskap av ordförande i tekniska nämnden beviljade Göran Persson bygglov i Stjärnhov (och därmed kanske banade väg för valvinsten 2006)

Benjamin Franklin i ny tappning

Sonen Joel har gjort en ny tappning av Benjamin Franklin

Vägrar betala licens för min dator!

Jag höll på att sätta teet i vrångstrupen idag när jag såg i DN att man nu är eller blir skyldig att betala TV-licens för sin dator med internetuppkoppling och Ipad. Allvarligt så har jag god lust att medvetet bryta mot den lag som är uppenbart omoralisk.

Är det verkligen rimligt att den dator som är inköpt för i första hand arbete ska vara licenspliktig till radiotjänst för att SVT (eller som tydligen redan Tv4) väljer att lägga ut sina program på Internet? Och bara för att jag bor i Sverige. Hade jag bott var som helst annars i världen skulle jag kunna fortsätta titta på SVT hur mycket som helst utan att vara licensskyldig.

Nej, detta visar hur förlegat och ohållbart systemet med TV-avgift är. I vår familj har vi visserligen förnöjt oss med att avvisa alla inbitna tjänstemän och licensjägare från radiotjänst med att vi inte har någon TV-mottagare, vilket mötts med en viss uppenbar skepsis. Men jag kan tycka att man helt enkelt borde finansiera detta rakt av via skattsedeln. Det ytterst märkliga är att regeringen tycks strunta i den gedigna utredning som föreslagit just detta. Nej, precis som annan infrastruktur i samhället, vägar och järnvägar t ex (där finns ju i o f s en del avgifter i bilden också). Släpp Public Service fri!

Mer i DN 1, 2, 3

Familjen - inte staten!

I Sverige är det tyvärr ofta staten som står högst i människors medvetande. Staten har huvudansvaret, staten vet bäst, och välfärden får vi av staten. Till och med går det så långt att många ser staten som huvudansvariga för barnen, i stället för föräldrarna.

Jag anser mig inte vara extremhöger, och absolut inte nyliberal. Jag ser problemen med vinster i välfärden, är ingen ivrare för sänkta skatter och tycker det är viktigt att människor tar ett solidariskt ansvar för mer behövande såsom äldre, sjuka och barn. Den svenska välfärdsstaten har många förtjänster, även om det i lite för stor utsträckning bygger på den svenska trygghetsnarkomanin (David Eberhard).

Men när man börjar tala om att staten vet bättre än föräldrarna vad som är bäst för barnen, ja då reagerar jag. Och för övrigt när staten vet vad som är bäst på en hel del andra områden också för den delen. Jag har sett alltför många exempel på hur man alltför lättvindigt omhändertar barn, t ex en liten nyfödd pojke som ammades av mamman och återlämnades först långt efter att åtal lagts ner och misstankar undanröjts. Och när någon som är under utredning av socialen hotar med att bege sig utomlands, ja då slår polisen till - vet jag också flera exempel på. Om man inte i god tid hinner emigrera som några i min bekantskapskrets sett sig tvingade att göra eftersom de vill hemskola sina barn.

Nästan som i Sovjet... Jag kommer ihåg hur jag som nyförlovad med min nuvarande fru Ingvild på vägen hem till Sverige kastades av tåget vid finska gränsen med beskedet att åka tillbaka till Sibirien för att fixa mitt visum. Jag trodde att det värsta som kunde hända utan visum var att jag fick lämna landet. Men icke, straffet var i stället att jag fick stanna kvar!

Nu har jag inga direkta planer på att lämna Sverige, men när Anna Dahlberg skriver i Expressen att 

"Civilsamhället är inte bara knattefotboll och tipspromenader, utan också barnmisshandel, alkoholism och religiös dogmatism. Om staten rullar tillbaka sin makt låter man andra maktstrukturer ta över."

ja, då kan jag inte låta bli att dra parallellen till hur svenskar i hopar lämnade landet under 1800-talet för att finna friheten i Amerika.Visserligen till stor del på grund av svält och fattigdom, men inte alltför sällan på grund av en förkvävande överhet som inte tillät folk att till exempel själva bestämma vilken religion, kyrka eller politiskt parti de skulle tillhöra. Här bär vi på ett tungt arv.

Då är jag tacksam för att KD och C vågar tala om statens begränsningar. Och är det en kamp mot fyraprocentspärren, ja då är det en lovvärd kamp - det måste ju betyda att man inser att många väljare tycker likadant. För det är inte så som Anna Dahlberg självmotsägande påstår att svenskar har en så stark tilltro till staten. Jag tror att fler och fler vaknar upp och ifrågasätter galna idéer från politiker och en verklighetsfrånvänd kulturell elit.

Det finns tack och lov en och annan förälder som vågar "hålla barnen hemma från dagis" och ge dem lite av den anknytning, kärlek och trygghet som bara en förälder kan ge!

Se gärna en krönika av Johannes Åman i DN med samma galna innehåll
Och Anders Sällströms blogg som är betydligt bättre