Framme för jul i Norge

Nu har vi anlänt i Norge för julfirande. Vid ankomst i snöfattiga Tröndelag blir vi bjudna på risgrynsgröt så här på lillejulaften. Efter gröten serveras "grøtpinne" - spekeskinke med potatis och flatbrød.

Nu ska vi fira Jesu födelse

Att Sverige är ett land byggt på kristen tradition och värden glöms ofta bort. Visst finns det mycket annat som har påverkat vår kultur och identitet. Julen till exempel är ju en urgammal högtid kopplad till vintersolståndet, men sedan 1000 år firar vi den till minnet av Jesu födelse.

Sanningen är ju den att det allra mesta som är grunden för vår moderna stat och samhällsbildning har sina rötter i tidig medeltid. Skriftspråk, samhällsorganisation, landskap, högtider och kyrkor, ja det är från denna tid och framåt vi har våra kollektiva minnen. Innan det är Sverige bara en grå forntid, kanske främst för att det saknas skriftliga källor.

Andreas Carlson och Ola Mårtenson tar i dagens SvD förnämligt upp just betydelsen av det kristna kulturarvet. Det kan behövas, eftersom vi annars får en så entydig kör av röster i den offentliga debatten som säger något annat. Men det räcker att titta på vår svenska flagga så påminns vi om vad som är grunden för vårt svenska samhälle. Och även om man inte är kristen hoppas jag man ändå kan uppskatta vad denna tradition betytt för människovärde, demokrati, omtanke och värme i vårt land. Och så kan vi få en jul full av julefrid och högtid tillsammans!

Mikael Oscarsson hade för övrigt en mycket bra debattartikel om skolavslutningar i kyrkan häromdagen i UNT. Jag blev upplyst och fick beröm för den av en socialdemokratisk kollega i kulturnämnden.

Stoppa demoniseringen av judar

Ja, under den rubriken skrev Israels relativt nye ambassadör till Sverige, Isaac Bachman, igår ett inlägg i Dagen. Mycket bra text, som tydligt belyser problematiken runt Israeldebatten i Sverige. Han tar upp kärnan i problemet hur man bedömer Israel efter helt andra mallar än grannländerna, och till och med har mage att jämföra Israel med nazi-Tyskland, eller med apartheidregimen i Sydafrika.

Tack för den rösten! Tack och lov att vi har en Israelisk representation med officiell status, så att inte den judiska rösten försvinner utan kan stå där och bli lyssnad till. Jag köpte också häromdagen en av överlevarna efter förintelsen, Max Saphirs bok. Jag känner honom här från Uppsala, och är oerhört tacksam att hans, och andra överlevares, röst får höras, och påminna oss och våra barn om mänsklighetens grymheter, och hjälpa oss att aldrig göra om samma misstag. Om detta må ni berätta!

Naturligtvis rycker svenska bloggare såsom Dessa mina minsta bröder, och Katolsk vision (Irène Nordgren) ut och förstärker den sneda bild som är förhärskande i Sverige. Envist försöker man förneka att det finns en koppling mellan antisionism och antisemitism. Men det finns en mycket tydlig koppling och den stavas J-U-D-E ! Israel är ju som kanske bekant världens enda judiska stat.

Endast Bengts blogg ger en lite mer neutral beskrivning av Bachmans artikel.

21 blir 11

Av dagens 21 län kan det bli 11, om utredaren Mats Sjöstrands förslag idag går igenom (SvD Brännpunkt). Det är ett genomarbetat och gediget förslag, utan några större överraskningar. Jag hoppas och tror att detta kommer bringa reda i den regionala röran och följas av fler reformer, t ex på sikt en sammanslagning av landstingen till färre enheter.

Detta är väl ingen kioskvältare, men jag har tagit upp frågan fler gånger tidigare. Och både Stefan Hanna, C-kommunalråd i Uppsala och Conny Brännberg, KD-gruppledare i Skövde, stöder förslaget som idag lämnades till det Kristdemokratiska statsrådet Stefan Attefall. Hanna tycker dock att mer makt ska överföras till kommunerna och där håller jag med honom, även om också kommunerna på några håll i glesbygden behöver slås ihop för att bli effektiva. Att överföra makt till lägre nivåer ligger helt i linje med den kristdemokratiska subsidiaritetsprincipen.

Ett bra förslag är att slå ihop Uppsala, Västmanlands och Södermanlands län. Det är tre län som liknar varandra i väldigt mycket med pendling till Stockholm, tillväxt, behov av bättre infrastruktur med mera. Jag hoppas detta kan vara ett första steg mot att få en region liknande i Österrike, Frankrike eller Tyskland där en större region omger själva huvudstaden. På det viset blir vi också mer jämspelta med Stockholm som annars kommer att få alla fördelarna i samarbetet med sina små grannar.

Tyvärr ser det nu ut att bli en strid av placeringen av residensstäderna eftersom Sjöstrand pekat ut även länsstyrelsernas huvudkontor. Här kommer naturligtvis lokalpatriotismen in och striden börjar (se t ex J-nytt om Jönköping). För min del får gärna nya Östra Svealands län ha sin residensstad i Västerås!


SvD 1,2
DN 1,2
Helene Hellmark Knutsson
Regeringen

Lucia i Mikaelskyrkan

Sitter och lyssnar på en fantastisk Luciakonsert med Kyrkskolans musikprofil i samarbete med Stadsmissionen. Vår dotter Rebecca sjunger med och inledde med ett stycke på cello.
Högtidligt och ett stort tack Hanna Hermansson, och de andra musiklärarna och så Stadsmissionen som vi strax samlar ihop en gåva till, för att de upplåter den fina Mikaelskyrkan!

Bra med anhörigvård

Maria Larsson, barn och äldre minister (KD) gav Annelie Nordström från kommunal svar på tal i Dagens Eko idag. Kommunal har tagit fram en rapport som visar att fler anhöriga vårdar våra äldre i Sverige.

Maria Larssons svarade att 82% är nöjda med att få vara med och vårda sina anhöriga. Hela samhället bygger på anhöriga och familjers insatser i vård och omsorg av sina närmsta, speciellt då barn och äldre. Detta är inget fult, utan något som de allra flesta sätter stort värde på, och det borde även Fredrik Reinfeldt (se SvD) och staten göra i större omfattning!

Visst ska vi ha ett skyddsnät i samhället för de som behöver det, för äldre och sjuka som saknar anhöriga, och för människor som har svårt att själva vårda sina anhöriga på grund av arbete eller familjeförhållande. Men när man lyssnar på Annelie Nordström, som ju företräder det socialdemokratiska fackförbundet Kommunal, kan man få intrycket att det är staten som har huvudansvaret för de äldre, ja för det mesta.

Det är fel syn på staten. Staten ska stödja och hjälpa, utifrån ett demokratiskt uppdrag, inte styra, reglera och ersätta naturliga gemenskaper. Anhörigas insatser borde i stället uppvärderas och bättre tas vara på! Här har Maria Larsson visat på punkt efter punkt hur hon levererar åtgärder och idéer för att utveckla en mänsklig äldreomsorg där också de anhörigas insatser räknas!

Lyssna gärna på hennes svar i inslaget!

Bevara snuset

"Snus är snus om än i gyllne dosor", skaldade Albert Engström (tror jag det var), och än idag väcker det svenska snuset debatt och känslor. Vi har sett en EU-kommissionär få gå i kölvattnet av snusaffärer, och nu hoppas jag den nye kristdemokratiske kommissionären Tonio Borg lyssnar på Maria Larsson (vår "snusminister") och svenskarna och låter snuset säljas.

Jag använder inte tobak, men måste nog ändå hålla med dem att snus har sina stora fördelar framför rökning - det drabbar ju i alla fall inte omgivningen på samma sätt att någon snusar, utan bara personen själv. Så tyvärr får man nog konstatera att i detta fall är EU-ledningen lite grann i händerna på kontinentens tobakslobbyister som tycker man ska använda vanliga cigaretter i stället.

Lite roligt med Maria Larsson som nu får rycka ut till snusets försvar. Känns bra att en svensk kristdemokrat för en gångs skull får försvara en sådan sak, så att vi kan visa alla att vi inte är något förbudsparti.

AB 1,2
ST
SvD
XP

Manifestation för Israel

Är på demonstration för Israel på Sergels torg. Det är viktigt att visa vårt stöd och solidaritet för den väl fungerande demokratin i Mellanöstern som blivit en tillflyktsort för miljontals judar från hela världen. Låt oss hjäpas åt att motarbeta antisemitismen i Sverige och varhelst den visar sig!

Tack än en gång, Annika Hernroth-Rothstein för initiativet!

ViD,  Arutz Sheva

Eric Sahlström 100 år

I dag firar vi Eric Sahlström 100 år. Han var den som förde vidare nyckelharpstraditionen in i modern tid och var grunden för Eric Sahlström - institutet i Tobo. På bilden underhåller två av hans barn, Sonia och Sigurd, och berättar om Eric och hans liv. Fantastisk musik! Ole Hjorth och Jan Ling fick motta utmärkelser från Eric Sahlströms Minnesfond. I morgon fortsätter firandet i Uppsala.

Statens roll vid skilsmässor

Äktenskapet är en av det svenska samhällets viktigaste grundpelare. Visserligen har samboförhållanden blivit en viktig institution vid sidan av äktenskapen, men man kommer aldrig ifrån att det bara blir ett "äktenskap light", som antingen alltför lätt upplöses, eller i bästa fall leder till att folk faktiskt gifter sig efter ett tag.

Varför är äktenskapet viktigt för samhället? Jo, det är grunden för våra barns trygga uppväxt och därmed basen för ett framtida väl fungerande samhälle. Om inte barnen får goda första år tillsammans med sin mamma och pappa riskerar de att få ett sämre och mer osäkert liv, det kan vilken som helst statistik visa. Visst finns det exempel på att det kan fungera trots trasiga relationer, brist på kontinuitet och trygghet under barnens uppväxt, men jag tror att var och en inser med sitt sunda förnuft att det allra bästa för varje barn är att kunna växa upp i en trygg familj, med kontakt med sin mamma och pappa där dessa förmår att skapa en god relation och trygg miljö för barnen.

Vad får då detta för implikationer för politiken? Jo, för det första bör vi som idag ha en tydlig äktenskapslagstiftning där barnens bästa sätts i centrum. För det andra måste staten på olika sätt stödja föräldrar, makar och familjer att skapa goda och trygga uppväxtvillkor för barnen. Visst finns det gränser för politiken, helt klart, och där har Göran Hägglund talat med befriande klarspråk. Men det innebär inte att staten på något sätt kan vara "neutral" i dessa frågor. Genom skattelagstiftning, barnomsorgspolitik, skola och sjukvård så arbetar staten på olika sätt antingen för eller mot familjerna.

Därför är Benjamin Katzeff Silberstein fel ute i dagens SvD när han kritiserar Maria Larsson för att vilja utrusta staten med möjligheter att stödja familjer som genomgår en skilsmässa. Av egen erfarenhet ser jag hur viktigt det är med en utomstående hjälp för familjer som har relationsproblem och genomgår en skilsmässa. Tyvärr känner jag alldeles för många som gått igenom detta trauma (inte minst mina egna föräldrar) och relationsbrott som en skilsmässa innebär. Det är något som får betydelse både för barn och barnbarn! Visst kan man argumentera för att det är bättre att skilja sig än att leva i en destruktiv relation, och naturligtvis ligger det något i det. Hjälpen behövs ofta betydligt tidigare. Men min absoluta övertygelse är att det finns en utväg och väg tillbaka till försoning för varje relation, bara man själva vill. 

Det är det minsta man kan begära att staten bistår i denna svåra situation, om parterna så önskar. SvD:s ledare luktar libertarianism eller anarki där staten ska strunta i den viktiga institutionen familjen. Nej, staten borde i stället stärka familjen, exempelvis genom sambeskattning, och genom att ta bort den ensidiga förskolesubventionen så föräldrarna själva kan bestämma vilken barnomsorg de ska ha! Det är i sanning att erkänna politikens gränser gentemot familjernas självbestämmande!

Mer balkonger åt folket

I DN idag får vi veta att Kristdemokraterna i Stockholm vill att staden skall vara generösare mot de som vill bygga balkonger på sina hus. Jag tycker det är bra. Stadsutveckling är något dynamiskt, och alltför ofta får bakåtsträvare hindra tillväxt och utveckling.

Jag är själv mycket intresserad av arkitekturhistoria, och har en stark vilja att lyfta fram och slå vakt om vårt kulturarv. Men det behöver inte hindra att man kan tillåta en pietetsfull utveckling och förändring även av historiska byggnader och miljöer. För vad är det som säger att det är just sekelskiftesmiljön som ska konserveras. Eller 1600-tals miljön? Eller för den som tror att i Uppsala centrum är det medeltidsstämningen som ska bevaras. Men Uppsala ser inte alls ut som staden gjorde på medeltiden. Runt domkyrkan fanns exempelvis en ring av byggnader som bara delvis finns kvar. Jag skulle exempelvis inte ha något emot att man återuppförde en byggnad vid Domkyrkan ut mot Riddartorget, om man bara klarade att göra den tillräckligt pietetsfull och insmältande i den förvisso unika miljön. Detsamma gäller Seminarieparken som så intensivt debatterats i Uppsala - det är ju först nu man får en riktig park som blir tillgänglig för allmänheten!

Nej, läs gärna mitt stöd för slussenbygget och om nostalgins förbannelse häromdagen. Låt oss öppna för utveckling och förändring, om än med respekt och pietet för vår historia!

Se även
Jesper Svensson, Epsteins Sthlm (med en fin bild av hur det kan bli på Hornsgatan) och Erik Slottners blogg
Ebba Busch och KD-gruppen har också profilerat sig i stadsbyggnadsfrågor i Uppsala - underlätta byggandet!

Göran Hägglund i Almedalen

Göran Hägglund talar i Almedalen, här intervjuad i Aftonbladets tält. Talet var mycket bra med hederlig kristdemokratisk politik, och en återknytning till partiet för "verklighetens folk" som lanserades här för ett par år sedan.

Fast det är ingen tvekan om att Göran Hägglund gör sig bäst i intervjusituationen. Intervjun hos Aftonbladet och senare hos Niklas Svensson på Expressen var mycket underhållande. Exempelvis när Lena Mellin frågade hypotetiskt "anta att du och jag har ett barn ihop" - varpå Göran svarade - "Ska jag ta det som ett frieri?", till publikens stora muntration. Att man inte kan vara gift med två besvarade Göran med att det är han och riksdagen som står för lagstiftningen. Kanske något att tänka på till nästa sommar och ta hela, eller åtminstone delar av Almedalstalet i intervjuform? Bjud in Lena Mellin eller Niklas Svensson direkt på Almedalscenen!

DN 1 (m idolbilder av Ebba), 2, 3, 4, 5 SvD 1,2,3 XP, XP TV, AB 1,2,3

Almedalen i Kubik

Sitter nu på Bloggplats H12 vid Strand Hotell, Visby. Årets Almedalen är en överväldigande upplevelse. Det är femte gången familjen Segersam är här, och det är mest utifrån min fru Ingvilds engagemang i Riksorganisationen Haro. Nu som ordförande.

Själv har jag som politiker förstås ett visst intresse av vad som händer, men nu känner jag mest att jag blir överväldigad av allt som händer här. Bara för idag innehåller programtidningen över 25 sidor, sida upp och sida ner, med programpunkter om vad som händer. När jag fick se tidningsluntan idag konstaterade jag att man kan ägna veckan bara åt att läsa igenom den....

Första gången vi var här, 2006, var det redan då rekord, och trycket var stort inför valet kommande höst då Alliansen skulle komma att ta över makten i Sverige. Men då var det ca 500 programpunkter, i år är det 1850! (och 2001 för övrigt ca 50). Antalet besökare har också mer än tredubblats sedan 2006, och företag och stora organisationer tar över alltmer. Ett kännetecknande exempel är just bloggplats H12, där H12 står för "Hästgatan 12". På den adressen kan man nu se ett stort statligt bolag, Vattenfall, som köpt in hela adressen, och H12 finns alltså i stället nere vid hamnen vilket i och för sig är trevligt. Det är mycket pengar som stoppas in i denna karusell, och har man rätt position kan man gå från bjudmiddag till mingel till bjudning igen och ha en ganska trevlig vecka. Men, som sagt, det blir mest överväldigande, så nu ska jag åka hem till barnen i stället.

Kulturarv, identitet, främlingsfientlighet

Deltog under förmiddagen i detta seminarium anordnat av bland andra Landstinget i Uppsala län. Medverkade gjorde bl a Erik Weiman och Ola Larsmo från Uppsala och diskussionen gällde vårt kulturarv, och hur vi klarar att hålla det både friskt, levande och inkluderande. En intressant utmaning, och det blev även en intressant diskussion!

Själv funderade jag lite över "nostalgins förbannelse" Alla människor har ett berättigat behov av att bygga upp berättelser och minnen omkring sig för att få en koppling till sin historia och bygga sin identitet. Men ibland innebär detta nostalgiarbete och trygghetsbyggande ett hinder för utveckling och förändring. Speciellt när förhållandena är stabila och oföränderliga finns det en tendens att man bahåller saker "som de är" över tid. Ibland kan katastrofer (som tsunamin i Japan), eller krig (som andra världskriget) innebära en tvungen förändring. Men om inte det kommer är det en utmaning för oss människor att inte låta oss hindras i utvecklingen av vårt behov av trygghet och nostalgi. Jag tänkte på detta när jag gick genom Visby i morse att de gamla kyrkoruinerna som står som förfallande monument över medeltidens kyrkliga glansperiod nu anses ska se ut just som ruiner. Vad skulle hända om svenska kyrkan (eller katolska kyrkan för den delen), bad om att få bygga upp någon av dem igen? Troligen skulle det bli svårt innan länsstyrelse och Visbyborgare har fått säga sitt att få se en förändring av dagens ruiner. Det skall ju se ut så... Likadant i centrala Uppsala - tänk om man skulle bygga en ny byggnad i Odinslund, eller i slottsbacken? Skulle säkert vara lika svårt. Men även om jag är en stark tillskyndare av kulturarv och historia tror jag vi även måste se en förändring och utveckling av exempelvis stadsmiljön. Vi måste ibland acceptera att någon TV-hus ek huggs ner, eller seminariepark byggs om, eller sluss omformas. Människors behov av nostalgi blir tyvärr ofta ett hinder för en nödvändig utveckling.

om slussen

Se Svensk scenkonst,

Samling på Rauken

Samling på Rauken

Årets Uppskattning

Årets Uppskattning delas ut av oss i landstingets kulturnämnd till Gottsunda Dans och Teater som årets arrangör av barn- och ungdomskultur i Uppsala län. Priset utgörs av ett konstverk av Kolbeinn Karlsson "Tre figurer på en äng".

Mälartåg

Nu är det dags att se till att vi får ett sammanhållet regionaltågsnät i Mälardalen. Jag kommer att tala för detta nu under landstigsfullmäktige som pågår i Uppsala idag och i morgon.

Bilden visar en karta som finns i en rapport "Utveckling av den regionala tågtrafiken" från MÄLAB (Mälardalstrafik AB), och visar en möjlig linjesträckning för denna trafik. Om beslut fattas om inköp av tåg under 2013 kan trafiken komma att vara igång 2017.

Här gäller det för Uppsala län att haka på. Dels behöver vi ha en beredskap att bära en del av kostnaden, vilket vi borde till stor del tagit på oss redan genom våra utbyggda Upptåg. (totalt kan hela satsningen komma att kosta 300-400 Mkr. extra om tio år) Dels måste vi se till att föra in även just Upptåget i det här systemet! Exempelvis är det en stor brist på kartan att inte tågtrafiken Uppsala-Sala som är en viktig länk i systemet. Dessutom borde även busstrafiken Enköping-Uppsala vara med i väntan på att järnvägen Aroslänken blir byggd.

Nu krävs det en politisk vilja och ledarskap för att denna viktiga satsning ska kunna komma till stånd. I hela regionen. Det hade varit enklare om det varit färre landsting inblandade som i Skåne (pågatågen) och Västra Götaland (västtrafik). Men det viktiga är som sagt att något nu händer.

Självklart med skolavslutning

I kväll har vi haft skolavslutning för Källskolan i Vaksala Kyrka. Med präst och allt. Och Tobias och Joel sjöng med sina klasser. Och vi sjöng både En vänlig grönskas och Den blomstertid.

Det är en märklig debatt vi har nu i Sverige. Att man på kommunala skolor inte skulle kunna ha en sådan här skolavslutning är helt enkelt tragiskt. Några få ateistiska proffstyckare har fått förstöra en god tradition i hela vårt land. Skulle inte rektorer själva kunna få avgöra vad som är rimligt utifrån lokala förhållanden? Man får vara i kyrkan med alla kors och symboler, man får ha en präst som medverkar, man får sjunga Den blomstertid med "Guds godhets rikedom", men däremot får prästen INTE säga "Gud välsigne er och ha en härlig sommar", eller be Fader vår eller något annat hemskt. Nej, det är en märklig självförnekelse vi lever i. Kanske vi ska ändra vår svenska flagga till att mer likna den Ukrainska, det riskerar ju annars bli en obehaglig påminnelse om Jesus med alla kors överallt...

Nej, tack Vaksala kyrka för att ni tog emot oss, och att vi fortfarande kunde säga "A Dieu" till varandra nu när sommarlovet börjar!

Hör gärna P1 ,  och se DN, SvD, SvD Brännpunkt, Dagen, Dagen Åsikt 

Uppsala i sol

Vi njuter av Uppsala när det visar sig från sin bästa sida. Har firat Mors dag på stan, och när hon är på Uppsala stadsteatern och ser Rebecca framträda med Uppsala dansakademi tar vi andra en tur på stan, med bland annat fotbad och fiskspaning i asptrappan i Rosénparken (nedanför S:t Eriks torg)

Ronald McDonalds Hus i Uppsala

Här tar barnen från almtunakyrkans förskola första spadtaget för Ronald McDonalds hus i Uppsala! Det kommer att vara en plats där föräldrar och syskon till svårt sjuka barn kan bo under behandlingen på Akademiska och Skandionkliniken. Fantastiskt roligt att vi nu är i hamn - R McD Hus var ett av mina tre vallöften / frågor i valet 2006. Vi har sedan fått arbeta hårt för detta i bland annat konkurrens med Karolinska i Stockholm.

UNT

17 Mai

Idag har vi gått i 17 mai-tåg i Gåsbakken i Norge och firat Norges nationaldag. Vi fick låna Ingvilds brors IKEA-paraply för han tyckte det kunde vara bra för att lyfta fram vår svenska anknytning :)

DN,  DN, SvD, VG, VG, VG

Kungsängsliljan

Tog i morse från stan vägen genom kungsängen längs ån. Sprang där på vår vackra landskapssymbol kungsängsliljan som här får stå med Uppsala som fond!

Paneldebatt om "kampen för familjen"

Inför en nästan full sal X på universitetet talar just nu Eva Rusz om den brist på förståelse som finns för barnens behov av anknytning och stabila relationer.

Upp till kamp för familjen

Under parollen "Upp till kamp för familjen" talar Marcus Birro om barnens trygghet inför ca 1000 personer vid Kristdemokraternas 1 Maj manifestation i Uppsala

Rapport, ViD (+ Birros blogg), UNT, DN, Dagen, Ulf Jonsson Signum,

85-årsfirande i Torsby

Idag har vi firat min morbror Eric-Gustav som fyller 85 år på onsdag. Fick också tillfälle att umgås med systern och svågern från Torslanda och kusin Per från Sunne. Trevligt! På bilden sonen Tobias som brukspatron på Vägsjöfors herrgård där vi övernattar i gamla rättarbostaden :)

Sjukhus kan lära av slakteri

Idag har vi landstingsfullmäktige i Heby. En av de frågor vi debatterar är städningen på sjukhuset där oppositionen lagt ett förslag om att återföra städningen från en entreprenör till egen regi. Oberoende av vem som gör det måste man ha bra uppföljning! Jag kunde inte låta bli att gå upp och påpeka något jag nämnt tidigare i fullmäktige. Jag har nämligen en bakgrund son slaktare under några somrar (och en höst) under min studietid. Inom livsmedelsindustrin är man mycket noggrann med hygienen, med särskilda kläder, återkommande handtvätt och stängda avdelningar som man inte får röra sig mellan. Jag måste säga att jag förvånat kunnat konstatera hur man på sjukhus öppet som personal och patienter rör sig mellan avdelningar och därmed bidrar till smittspriding och dålig hygien. Ur patientsäkerhetsperspektivet tror jag vi borde se över hela kulturen inom sjukvården och på samma sätt som flödena i vårdprocessen behöver ses över av andra skäl bör man också se över hur man kan förbättra hygien och begränsa smittspridning på ett ännu bättre sätt!

Engagemang lönar sig

Härligt att se att Ryssland vågar skicka gruppen Buranovskie Babushki till Eurovisionsschlagerfinalen. Och det är ingen tvekan om att engagemanget och glädjen i "Come on and dance" smittar av sig! Trots en medelålder på över 70 år kan man inte ta miste på att det finns ett äkta engagemang, och tydligen är anledningen till att de ställer upp att de vill samla in pengar till en ny kyrka i byn.

VG

Joseph Kony en av flera förbrytare

KONY 2012 from INVISIBLE CHILDREN on Vimeo.

Joseph Kony är en av många förbrytare i ett sargat centralafrika. Imponerande hur man startar en folkrörelse för att få honom infångad! Ett litet steg på vägen mot en bättre värld.

Jag såg i helgen filmen Hotell Rwanda, en annan tragisk bild av grymheterna i centralafrika med skildrandet av folkmordet mot tutsier i Rwanda 1994, då uppemot 1.000.000 människor mördades av hutu-extremister just för att de var tutsier eller sympatisörer. Tack och lov kunde mördandet stoppas genom att Kagame ledare för RPF kunde gå in och ta över och kasta ut folkmördarna (till Kongo). Kagame var soldat just i Musevenis armé, den president som nu styr Uganda.

Människan är alltid i ett spänningsfält mellan ont och gott. Men ibland lyckas man mer att "hålla sig på mattan" och göra gott. En god ledare är en välsignelse för sitt land och en ond sådan en förbannelse. Samtidigt som vi alla har förstås både styrkor och svagheter. Museveni är inte perfekt men han har inneburit stabilitet i ett Uganda sargat av Amins styre och exempelvis Konys LRA i norr. Uganda har ett av de mest framgångsrika programmen mot HIV / AIDS, och vi får nu hoppas att man även lyckas få bort Kony. Sedan är det förstås en mycket lång väg att gå, för ett land och ett folk ändrar man inte bara genom att ta bort en person.

Läste förresten om ett annat tragiskt exempel på hur människor hålls fångna i fattigdom, häxkraft och alkohol / droger och det är Haiti. Men det gick i Sverige att på 1800-talet bli kvitt sprithelvetet och fattigdomen (har hört att man på 1860-talet samlade in pengar i Turkiet till de svältande i Norrland), så då borde det gå även i andra länder!

Tyvärr drar förstås ett sådant framgångsrikt lobbyarbete på sig kritik. Men det är väl så i Jantevärlden, att om någon lyckas så måste det kritiseras och förminskas. Jag tycker Invisible Children gjort ett fantastiskt arbete så långt, hoppas nu de lyckas med sitt mål. Då kanske även fler liknande mål kan nås!

XP, XP, AB, VG, VG, VG,

Svenska Gårman-fenomenet

I Sverige har det ju blivit beslutat att man ska byta ut en del av "Herr Gårman" (observera ordspelet - "här går man") - skyltarna till Fru Gårmanskyltar. Allt för jämställdhetens skull. Problemet är att i Uppsala (bl a) så har fel version av skylten satts upp (UNT) och en något mer moderat kvinna ska i stället ersätta denna. Spänstighet och kort kjol försvinner.

Ebba Busch, Kristdemokraternas kommunalråd tycker att man kan auktionera ut de felaktiga skyltarna för att åtminstone i någon mån få täckning för de förspillda kostnaderna. Går bra att just nu gå in på Tradera och lägga bud!

Observera att det var Herr-gårman-skyltens skapare Karl-Gustaf Gustafsson som tagit fram den "felaktiga" versionen - kanske något man skulle respekterat honom för och kunnat tänka sig använda!

DN, DN, AB,

Tack Alf Svensson

... för det samlande och besinnande inlägget i DN idag. Kristdemokratin är en urkraft i det moderna Europa och har bidragit till att läka och försona såren som revs upp av Andra världskriget och Kalla kriget. I länder som Tyskland, Polen, Italien med flera har denna ideologi varit en räddningsplanka för länder sargade av kommunism, nazism och rasism. I stället har idéer och traditioner grundade på en tydlig naturrättslig etik fått vägleda Europa in i ett demokratiskt rättssamhälle där naturrätten sätter sin tydliga prägel inte minst genom den europeiska konventionen för mänskliga rättigheter.

Alf Svensson drar sig inte heller för att använda "k-ordet" som Göran Hägglund inte vågat ta i sin mun under mer än en enda partiledardebatt i riksdagen, och då precis efter han tillträtt (se AiP:s analys). Skall vi vara ett parti som samlar såväl liberaler som konservativa, kristna som sekulariserade, höger som vänster, ja då måste vi ha ett språk som inkluderar och gör att människor i olika läger ("verklighetens folk" som GH uttryckte det) känner igen sig.

I morgon bitti åker jag till Västerås bland annat för rikstinget där på lördag. Vi ska då rösta på partiledare och vice partiledare tillsammans med partistyrelse. Jag kan ärligt säga att jag inte vet till 100% vem jag kommer att rösta på, det beror på vem som klarar att visa en ambition att samla och leda i stället för att söndra och intrigera. Tyvärr har det funnits alltför mycket av det senare som jag också skrivit om här på bloggen tidigare.

Naturligtvis beror det också på vem som ställer upp. Om Ebba Busch är villig att kandidera kommer jag inte att tveka om att berätta varför jag tror partiet gör en historisk miss att inte ta tillvara på denna "Miss Busch" ;) och att jag själv med vad jag nu vet troligen hade förespråkat henne som förstanamn på det årsmöte för två år sedan (f ö med Mats Odell närvarande) där jag som nomineringskommitténs ordförande i stället talade för sittande kommunalrådet Gustaf von Essen.

Det har också stor betydelse för mig att presidiet ska bli allsidigt sammansatt. Därmed vill jag beroende vem som blir partiledare stödja kandidater som kompletterar denne och representerar andra delar av partiet.

I vilket fall som helst ser jag fram mot en period av sammanläkande av partiet och hoppas och tror att alla krafter kommer att hörsamma Alf Svenssons maning att lägga undan käbblet och fokusera på såväl vårt arv som vad Kristdemokraterna kan betyda i det framtida Sverige.


Följande pläderar för ett val av Mats Odell: Ebba Busch, Fredrik Segerfeldt, Lars Adaktusson, Alex Johansen, (även jag själv för ett år sedan...)

Se även Xenosidian, PJ Anders Linder

Ännu en person slutar

Enligt DN idag ska "Ove Tove" alias Göran Hägglunds stabschef Henrik Ehrenberg nu omplaceras inom regeringskansliet (eller "avgå" som rubriken säger). Detta efter att han under sitt alias lagt ut nedsättande omdömen om partikamrater som Mats Odell, Bengt Germundsson, Annelie Enochson ("Stockkonservativ" och "går över lik" - något som Ehrenberg bett om ursäkt för när det uppdagats att han står bakom), Alf Svensson och Andreas Brovig, som Expressen avslöjade igår.

Det är inte så länge sedan en annan av Göran Hägglunds närmaste medarbetare, partisekreterare Lennart Sjögren slutade, bland annat som en följd av kontakter med ledande kristdemokrater som av dem upplevdes som tillrättavisande. Som jag skrev i Dagen nyligen ser jag allt detta som tecken på en osund partikultur som ytterst faller tillbaka på partiledaren själv. Huruvida Ehrenbergs medarbetare (och chef) kände till hans agerande är oklart vilket The campaign dossier påpekar - å ena sidan kan de som känner honom "lätt lista ut att det är han" och å andra sidan är det "ingen av oss har vetat om det här".

Se mer i Expressen, Dagen, Aftonbladet, Lena Mellin, Kent Persson (M), Tokmoderaten, Ola Theander,