söndag 24 juli 2011

21 år är för lite


Det är svårt att med ord beskriva vad som hänt i Oslotrakten i går. Plötsligt har Norge åter blivit av med oskulden som funnits där sedan kriget. På samma sätt som när bomben gick av i Stockholm i vintras.  Denna gången är det ingen muslim utan en "kristen" "etnisk norsk" (enligt media) galning som utfört dådet. Sven Granath på BRÅ påpekar dock att det beror på den enskilde personen och inte på ideologin i första hand att något sådant här händer. Det är snarast så att isolerade människor som hamnar i en sådan här skev verklighetsuppfattning, ofta med en stark vapen / vålds-romantik försöker hitta en ideologi för att rättfärdiga sina handlingar. Det kan vara islam, eller högerextremism eller vänsterextremism.

Det jag tycker är tragiskt är att domen för terrorbrott kan bli högst 21 års fängelse. Det står definitivt inte i proportion till brottet. Jag är visserligen emot dödsstraff, och håller därmed inte med en person jag talade med idag som tyckte man kunde ta Anders Breiviks vapen och skjuta honom direkt, utan jag tror att det finns hopp för alla människor. Men är det rätt att han kommer ut om 20 år, kanske utan att ens ändra uppfattning?

Nej, man kan tycka illa om fängelser i andra länder, även amerikanska, där människor lever under hårda förhållanden (som Annika Östberg och Rickart Flinga berättade om i "Drömmen om Sverige") men här i Skandinavien har det gått för långt åt andra hållet. Gör man något så här bestialiskt så måste man i alla fall straffas på något sätt. Då är 21 år i fängelse för kort anser jag.

Ja, vi får fortsätta och tänka på och be för offren, de anhöriga och de överlevande, och arbeta vidare för att sådant här inte ska behöva hända.

Den som orkar kan läsa Prableen Kraurs starka ögonvittnesskildring i Aftenposten.

VG 1,2,3,4,5,6,7 AP 1,2 DN 1,2,3,4 AB 1("kan släppas om 14 år"),2,3 SvD 1,2,3
Tokmoderaten, Klimatbloggen,

lördag 9 juli 2011

Tankar från Almedalen

Här kommer ett inlägg från ett soligt Almedalen. Här har aktiviteten avtagit, när de allra flesta proffsalmedalare tagit ledigt och åkt hem. Idag är det Kristdemokraternas dag, vilket inte är så tacksamt när de allra flesta företag och organisationer finns här bara under veckan. Kvar finns en del idealister som åker hit på ledig obetald tid som Madeleine Wallin, ordförande för Haro. Hon gjorde under Kristdemokraternas seminarium nyss om "Räcker arbetslinjen" ett mycket tänkvärt och personligt inlägg om villkoren för småbarnsföräldrar och vikten av att hjälpa Sveriges familjer för att ge barn och unga trygghet och goda uppväxtvillkor.

Det behövs engagemang, eldsjälar och stora öron för politiken, så att inte proffstyckare och anställda facklobbyister får sätta agendan för svensk politik, något som även Alice Teodorescu instämde i. Politikens gräns måste definieras och verklighetens folk ges möjlighet att själva utveckla sin kreativitet, göra sina val om hur de ska ta hand om sina barn och få ihop livspusslet att gå ihop.

Nu måste jag ägna mig åt just det. Som pappaledig fembarnsfar går den mesta lediga tiden åt för barnen, vilket också märks här på bloggen. Får återkomma om alla upplevelser från riksting och semester och tackar bloggplats H12 för bloggvärdskapet.