Fler hål i norska vägar

Eftersom jag nyligen skrivit om hål i norska vägar, kan jag inte låta bli att lägga ut förstasidan i dagens VG... Visst kan det vara problem med tjällossning och så, och det tar förstås tid att modernisera ett rikstäckande vägnät med svår geografi, trots alla oljepengar. Men mitt intryck är likväl att man kanske inte alltid gör det bästa grundarbetet ens i nya vägbyggen i vårt västra grannland...

Föräldralön

Professor Annica Dahlström och ekonomen Christian Sörlie Ekström skriver i GP idag en uppfriskande artikel om att införa föräldralön. Ser man till vad en medelfamilj som väljer att sköta barnsomsorgen går miste om i fråga om jämställdhetsbonus, utebliven förskolesubvention, och obefintlig sambeskattning gör att man gott skulle kunna betala ut en föräldralön på 20.000 kr i månaden för de som väljer att själva ordna barnomsorgen för de allra minsta barnen. Det skulle sannolikt samhället tjäna på om man ser den utbredda psykiska ohälsan bland dagens ungdomar. Det har blivit en intressant vridning i debatten i Sverige där man från tidigare genus och jämställdhet idag kan läsa sådana här artiklar och även höra unga människor som på allvar kan se fördelar också med en hemmafrutillvaro. Jag tror det är därför att många kvinnor är trötta på genustokerierna - alla möjligheter finns ju faktiskt för unga kvinnor som vill göra karriär idag, förutom när det gäller att ta hand om sina egna barn (det är i alla fall starkt motarbetat av det offentliga). Och att många småbarnsföräldrar är lika trötta på dagishysterin. Vad är det som säger att hetsa iväg till dagis tidiga morgnar och hem sena eftermiddagar med sin ettåring är speciellt attraktivt? Nej, vi behöver sannerligen lite nyanser i debatten, som får en och annan politiskt korrekt ledarskribent (som på UNT) att nästan köra i diket. I Kvällsöppet med Ekdal nyligen fick vi en spännande vinkling av hemmafrufrågan där unga kvicka kvinnor som Alice Teodorescu och Ebba Busch inte vilade på hanen. Andra läsvärda bloggar: KDU Uppsala, Politikken, KSF-bloggen, Kotteshopen, Annelie Enochson, Artikel 19, Socialtjänsten i Marks kommun

Var försiktig med MC i Norge

Kom ihåg att om du kör MC i Norge är det inte ett hål i vägen som kan vara orsaken, utan att du kört din MC oaktsamt. Det kan familjen Paulsen vittna om som förlorade pappa Cato för ett par år sedan. Efter nästan tre veckor utan ordentlig åtgärd asfalteras så vägen dagen efter dödsfallet på 10-15 minuter. Pinsamt, Statens Vegvesen, och Mesta...

Ska varna min syster och svåger som ska på MC-semester i västra Norge i sommar.

Äntligen börjar kartritningen

Under många år, efter ansvarskommitténs förslag, har det pågått en diskussion om en regionreform i Sverige. Landsting och regioner har pratat med varandra för att försöka få ihop det av staten efterlysta "underifrånperspektivet" och komma med förslag på nya regioner. Det har hittills bara lett till att regeringen sagt ja till Halland, Gotland, Västra Götaland och Skåne, varav de två senare har varit mest en formalitet. Det var på håret att även Norrland skulle få gå igång med regionsbildandet, men det föll enligt min bild på Timrå kommun som satte sig på tvären när det gällde att dela upp sju landskap i två regioner (och delvis på Jämtland för om alla varit eniga om en gemensam Norrlandsregion - som den på kartan ovan - tror jag regeringen varit tvungen att köpa det).

Idag skriver i DN tre region- / SKL - politiker från Skåne och Västra Götaland om sin modell för ett nytt regionsverige. Ganska bra tycker jag, även om jag tror att regionerna är orealistiskt stora. Jag, och även Kristdemokraterna i Uppsala / Uppsala län, har under föregående mandatperiod brottats ingående med denna fråga. För Uppsalas del drar det åt väldigt olika håll, och jag personligen har gått från stark skepsis till stöd för en storregion till stöd för en lite mindre region. Några av mina främsta käpphästar har varit, och blivit att jag tror att vi i Uppsala inte bör ingå i Storstockholmsregionen (då drunknar vi i jättelika Stockholms län) och att vi måste följa den väg Västmanland och Västerås väljer. Det finns många olikheter mellan Uppsala och Västerås, men också förvånansvärt många likheter. Uppsala, Sörmland och Västmanland (och även i många avseenden Örebro) är tydliga Mälardalslän som har liknande behov av kontakter med Storstockholm, och med många likheter demografiskt och näringlivsmässigt. Inte minst har vi mycket starka historiska band genom den gamla pulsådern - Mälaren.

Jag är alltså böjd att tro att det snarare blir tre eller fyra regioner inom Svealand, på samma sätt som jag inte tror att man får ihop en gemensam Norrlandsregion. Avstånden blir helt enkelt för stora, och samhörigheten för svag. Samtidigt beklagar jag att detta innebär att Dalarna och Gävleborg står utanför Mälardalsregionen, men delvis har de bundit ris åt egen rygg bland annat genom sin mycket dåliga ekonomi i landstingen (främst i Dalarna). Vem vill gifta sig med den som är skuldsatt upp över öronen? Dessutom finns (tyvärr) en mycket låg förståelse bland kommunföreträdare i Uppsala, Enköping, Sörmland, för att inte tala om Knivsta, Bålsta, Gnesta etc för en region som sträcker sig till Dalafjällen och Hudiksvall.

Nu ska det bli spännande att följa den vidare processen, t ex hur det går med Sörmlands frierier med Stockholm och Värmlands med Västra Götaland. Det är ingen tvekan om att det också behövs en statlig vägledning i processen, allt kan inte ske underifrån.

Se även Anders Andersson om Småland (som smålänning är jag själv för en Smålandsregion!) och Kent Persson om Örebro (som förstås gärna är centrum i sin region...)

Uppsala en spårvagnsstad

UNT rapporterar att Uppsala nu kommer att gå med i föreningen Sveriges Spårvagnsstäder. En stor framgång för oss Kristdemokrater som varit det enda Allianspartiet som aktivt drivit på i frågan att Uppsala seriöst bör arbeta och utreda spårvagnsalternativet som en del av vårt stomlinjenät i Uppsala stad. Detta var bland annat ett krav efter ett möte med Lars Thunberg förra året.