måndag 13 december 2010

Islam och socialdemokrati

Sverige har förlorat lite av sin oskuld i och med lördagens självmordsattentat i Stockholm. Har man bott i Israel är man luttrad när det gäller sådana här händelser, och det är bara att vara tacksam över att vi inte drabbats mer i Sverige än vi faktiskt har gjort.

Problemet när ett sådant här dåd händer i Sverige är ju både att det politiska korrekta Sverige rycker ut och talar skyddande och tolerant om Islam - "detta är ju en galning, inte en riktig muslim - islam är ju en fredfull religion" och att rasister och extremister och islamofober använder tillfället för hatpropaganda "ut med alla muslimer annars kommer vi få leva i ett terrorland".


Vad har då islam och socialdemokrati med varann att göra? Min poäng är att islam, liksom socialdemokratin, bygger på en felaktig grund. I mitt värdesystem, och enligt min tro bygger både socialism och islam på felaktiga premisser. Det hindrar absolut inte att det finns många "goda" företrädare för dessa ideologier som vill väl och som företräder sympatiska åsikter. Men i grund och botten går det inte att bygga ett stabilt hus på en grund som innehåller sprickor.

Min poäng är också just den att islam inte är så farlig i allmänhet, liksom socialdemokratin. Båda är ju ganska harmlösa företeelser som präglar stora delar av våra samhällen. Men när den "äkta" socialismen eller den "äkta" islam visar sig kan det gå illa. Det går ju inte att förneka att både socialism och islam talar om våldsam omvälvning / revolution som inte utesluter våldsanvändning. Visserligen kan syftet av vissa tyckas vällovligt - ett klasslöst samhälle eller ett samhälle enligt Allahs / Muhammeds ordningar - men jag är en stark skeptiker av tron på jordiska utopier. Det går aldrig att skapa den perfekta tillvaron här på jorden.

Är då kristdemokratin så perfekt? Nej, den kritiske anför naturligtvis mot min argumentation att de mest fina och vällovliga ideologier missbrukats av extremister i syfte att förtrycka och lemlästa. Och det är sant, just på grund av människans ofullkomlighet drabbas även ideologier byggda på en stabil och riktig grund.

Men jag tror nog ändå att svenskar idag håller med mig om att världen skulle varit bättre utan radikal islamism. Något som israeler och amerikaner känt på kroppen ett tag redan. Och som nu även svenskar fått upp ögonen för.

DN 1,2,3,4,5,6 Expressen 1,2,3 VG 1,2,3, Aftonbladet 1,2,3 Dagen 1,2, 3

lördag 20 november 2010

Ebba ny partiledare

Kristdemokraterna%20n%C3%A4sta%20parti%20i%20kris

Både i Nyhetsmorgon igår, och i UNT i dag (papperstidningen) får Ebba Busch frågan om hon ska bli den nästa partiledaren för Kristdemokraterna. Vi får väl se hur långt lyskraften bär i framtiden, men som hon konstaterar är hennes fokus just nu det nya kommunalrådsuppdraget i Uppsala. Fast det är onekligen ett observandum att frågan kommer upp!

För övrigt lanserade Rolf Åbjörnsson i SvD Mats Odell som ny partiledare. Troligen ett mer realistiskt alternativ på kort sikt och också den person vi i Uppsala förordade förra gången vi valde partiledare.

Se även Andreas Brovig

fredag 19 november 2010

Byta namn eller partiledare?

På partifullmäktige för några veckor sedan (samma dag som Göran Hägglunds vårdnadsbidrags-utspel) så sa jag att i andra partier när det går dåligt lyfter man frågan att byta partiledare. I vårt parti lyfter man frågan att byta namn... Faktum är att vi som parti sedan 1964 faktiskt bytt namn lika många gånger som vi bytt partiledare (2).

Jag tror inte vi ska byta namn. Kristdemokraterna är ett starkt varumärke i Europa som säger precis vad vi står för. När det gäller partiledarskapet kan vi konstatera att det finns en kultur av att inte ifrågasätta partiledarskapet inom (KD). Trots det har nu frågan kommit upp på allvar. Mina partikamrater här i Uppsala, Ebba Busch och Mikael Oscarsson har båda uttalat sig i Expressen och Rapport.

Bengt Germundsson har också tagit upp ett antal angelägna frågeställningar i Kristdemokraten nyligen.

Jag tror att det finns flera saker som Kristdemokraterna måste göra. Ett är att våga att sticka ut mer. Bergström ifrågasätter partiets existens eftersom vi i senaste valet inte hade någon tydlig profilfråga. Det håller helt enkelt inte att backa på tydliga och konkreta frågor som fastighetsskatt, bensinskatt, civiläktenskap eller vårdnadsbidrag. I stället måste vi hitta flera sådana krav som är enkla och tydliga för vanliga människor.

Ett annat är att ta vara på våra röstmagneter. Jag förstår varför Göran Hägglund agerade mot Lennart Sacrédeus inför EU-valet, men sådant måste man göra på ett annat sätt. När politiker som förmår dra mycket röster gång på gång skuffas undan i stället för att inkluderas och promotas, ja då är man som parti inne på en farlig väg. (Exempelvis Lennart Sacrédeus, Tuve Skånberg och Annelie Enochson)

Därför är det naturligt efter tre förlustval att partiledningen öppnar för en utvärdering av sitt ledarskap och funderar över vägar till förnyelse och förändring! Som Erik Weiman brukar säga - "om man gör som man har gjort, så kommer det att gå som det har gått".

XP 1,2 DN 1,2 SvD
Bloggar: Jajamens, Tokmoderaten, Soilander, Rolf Eriksson

tisdag 16 november 2010

Tankar från fullmäktige

Vi är inne på det nyvalda landstingsfullmäktiges andra dag. Debatten om kollektivtrafiken går hög. Vi har stora utmaningar framför oss när det gäller att utveckla kollektivtrafiken och speciellt tågtrafiken i länet, och framför allt, som ett enhetligt system för hela Mälardalen. Tyvärr drivs det inte på tillräckligt för detta, och personligen tror jag att ett ökat regionalt samarbete (större regioner) är nyckeln för att få fart på tågen. Jämför framgångarna med pågatågen i Skåne!

På gårdagens fullmäktige fick jag äran att väljas till vice ordförande i fullmäktige, och det ska bli spännande att vara med och förhoppningsvis bidra till en positiv och konstruktiv mandatperiod i Uppsala läns landsting. Jag hoppas alla ledamöter kommer att anstränga sig för att göra välförberedda och intressanta inlägg, så att medborgarna och väljarna kan få den information de behöver om vad de olika partierna står för.

onsdag 3 november 2010

Citerad i Dagen

I Dagen idag är jag citerad angående vårdnadsbidraget - "Det är klart att vi vill ha ett bättre alternativ än dagens, ett statligt bidrag som gäller till sex år, men då bör man driva nya krav i stället för att säga att vi slopar det vi uppnått hittills!" (visserligen inte citerad med namn, men vill minnas att detta var vad jag skrev i enkäten till lokalordf). Jag tycker liksom Germundsson att det blivit en olycklig diskussion där det framstått som att (KD) lämnar kravet om vårdnadsbidrag. (Visserligen mildrat på olika sätt i efterhand - som av Hägglund i Dagen igår)

Så sent som i somras på rikstinget fastslogs just det jag påpekar att vi egentligen vill ha en reform som gäller hela landet och upp till sex år. Om det sedan heter vårdnadsbidrag eller något annat, eller hur man lägger upp det tekniskt som KDU (Ebba Busch) har idéer om är väl underordnat. Men då får man ju presentera det nya först, innan man säger något om att avskaffa en väl fungerande och genomförd reform.

Jag tror inte det är vårdnadsbidraget som gjort att väljarna flytt partiet. Snarare tvärtom! Det är denna typ av tydliga förslag och reformer som synliggör vårt parti och får folk att förstå vad vi faktiskt menar med att vi vill ha ett mänskligare Sverige!

tisdag 2 november 2010

65% för Nordisk Union


DN.se så kan man se att 65% av läsarna är för en Nordisk förbundsstat. Idén om en Nordisk Union som jag skrivit om tidigare är alltså inte död!

Stor heder åt Gunnar Wetterberg som fortsätter att driva idén, nu närmast på Nordiska rådets möte i Reykjavik. Fast det är förståss inte så oväntat att oberoende allmänskeptiska Dagens Nyheter sågar idén... Varför vara skeptisk mot denna lösning, när det finns och har funnits en så stor entusiasm för EU-projektet i Sverige. Är inte ett starkt samarbete med de nordiska länderna betydligt enklare och naturligare? Börja med en gemensam krona i Sverige, Norge, Danmark och Island!

Det är faktiskt så att också 42% av alla nordbor stöder en Nordisk union. Problemet är väl som DN riktigt påpekar hur man gör med Finland, som både har ett eget språk och har valt en annan väg när det gäller EU och valuta.

tisdag 12 oktober 2010

Citat på kulturkonferens

Är just nu på SKL:s årliga kulturkonferens, denna gång i Västerås. Under panelsamtalet igår om vinnare och förlorare på den nya samverkansmodellen fick jag följande intressanta citat:

Chris Marschall, kulturchef i Skåne om att alla känner alla inom det svenska kulturetablissemanget, beskrivande publiken:
"...känner någon, är gift med någon, eller kanske ännu vanligare, HAR varit gift med någon"

Kennet Johansson, Kulturrådets chef, om att politiker lägger sig i kulturens innehåll (jag kunde inte låta bli att undra så smått om vad demokrati egentligen är - även om jag håller med om Kennets poäng)
"När den dagen kommer då politiker börjar lägga sig i innehållet i utställningar, den dagen är demokratin hotad"

Björn Sandmark, kulturchef i Göteborgs stad, apropå den heta debatten om att politiker (särskilt lokalpolitiker) ska hålla sig på armlängds avstånd från kulturens innehåll:
"Armlängds avstånd var något som John Maynard Keynes införde ... Varför ska man bara se detta som ett problem för kulturen?"

Marika Lagercrantz om hur samhället förändrats:
"Min farfar sa alltid att det enda som betyder någon är plikt och ansvar. För dagens ungdomar är det kreativitet och lust som gäller..."
Jag måste erkänna att jag håller på farfar när det gäller vad som ska styra oss. Men jag tror inte det behöver vara någon motsättning mot lust och kreativitet om man tillämpar dessa begrepp på rätt sätt.

måndag 4 oktober 2010

Orientering och tramp

Den senaste veckan har det blivit tre orienteringsturer för min del, samt en hel del promenader och springturer med mera. Stort tack till Hittaut.nu och Tappatrampet!

Hitta-ut - kartan fick vi i våras, men det är alltså först nu jag har tid att uppsöka alla trevliga kontroller som finns placerade runt Uppsala. Man har chans att vinna priser, men det bästa med det hela är förstås anledningen att komma ut i skog och mark! På fotot nedan syns jag och dottern Lia när vi hela familjen var uppe på Sunnerstaåsen i lördags och tog de kontrollerna som finns placerade där. En trevlig promenad, och fantastisk fin natur Uppsala har med åsen och Årike fyris. Det hela avslutades med lördagsgodiset på en brygga nere vid Fyrisån.


Sedan när Tappatrampet började i torsdags så fick jag plötsligt chansen att se också hur många steg varje tur blir. Kom fram till att torsdagens orienteringstur i Sävja / Lunsen-skogen resulterade i drygt 14.000 steg. Det är vårt Föräldrakooperativ, Ekoxen som med sina 13 dagmammor och så jag då som ordförande som deltar, uppdelade i tre lag.

Gå gärna in på Hitta ut och ta ut en karta den som inte gjort det. Om inte annat så för att upptäcka några av Uppsalas smultronställen innan oktober månad är slut!

torsdag 30 september 2010

Grattis Ebba Busch



Ebba Busch sopar mattan med alla övriga kommunkandidater i Uppsala-valet. Ett fantastiskt fint valresultat, där bara Gunnar Hedberg (M) och Marléne Burwick (S) får fler personröster i absoluta tal än Ebba. Ja, vad jag förstår var Ebba den tredje mest kryssade kommunkandidaten för (KD) i landet, bara överträffat av Acko Ankarberg i Jönköping och Ewa Samuelsson i Stockholm. Att få 1679 kryss i det första valet man ställer upp i ger ett starkt stöd för Ebba, och därför var det också självklart för oss i styrelsen att nominera henne som Kristdemokraternas kommunalråd när vi hade möte häromkvällen.

1679 kryss var bara 20 färre än Mikael Oscarsson fick i Uppsala kommun. Det säger inte lite med tanke på det enormt starka stöd Mikael har och som gör att han nu för fjärde gången blivit invald som riksdagsledamot för Kristdemokraterna i Uppsala län.

Vi ser fram mot ännu en framgångsrik mandatperiod i ett Allians-styrt Uppsala, och jag önskar Ebba grattis och lycka till i hennes viktiga uppgift!

Bloggar: Ebba Busch, KDU Uppsala, Janne Nordling, franciska, anonwret, EMMA

Ohlys vänsterprassel med SD

I radion idag fick jag höra nyheten att de rödgröna tänker gå fram med sitt förslag att dra ur de svenska trupperna ur Afghanistan.

Sakfrågan har jag inte så mycket att säga om, jag kan se argument både för att Sverige finns med där som för att vi lämnar denna hopplösa krigshärd.

Men problemet med att de rödgröna nu går ut med detta utspel är att de bjuder in Sverigedemokraterna i det politiska spelet. Självklart väljer de att lyfta denna fråga just därför att de vet att SD är inne på samma linje. Därmed finns majoritet i Riksdagen för att Sverige ska lämna Afghanistan.

Hur ansvarsfullt är det från en rödgrön röra som tagit till brösttoner i anklagelserna mot regeringen Reinfeldt som anklagats för att hamna i knät på SD? Nu är det ju just vad de gör själva - sätter sig i knät på Åkesson och därmed låter ex-kommunister och ex-rasister diktera Sveriges utrikes- och försvars-politik i skön förening. Hur snyggt är det egentligen?

Nej, jag har hopp om att i alla fall S (MP är ju ultrapacifister som vi alla vet och vill helst inte ha några svenska trupper varken i Afghanistan eller i Sverige) ska visa lite större ansvar och hellre göra upp med Alliansen om en realistisk och mot omvärlden ansvarsfull Afghanistan-politik. På samma sätt som Alliansen bjudit in till en uppgörelse om en ansvarsfull invandrings- och flyktingpolitik.

Men - idag ser det alltså ut som att Sahlin låter Ohly och Åkesson diktera Sveriges säkerhetspolitik...

onsdag 22 september 2010

Vad är problemet med Sverigedemokraterna?

Har följt den spännande upplösningen av riksdagsvalräkningen. Alliansen går på pumpen på grund av 9 röster i Göteborg och 7 i Värmland! Och nu är det också färdigräknat. Fast det har visst överklagats...

På vår valvaka i Uppsala utbröt jubel när första prognosen om 175 mandat för Alliansen kom. Och det hade förstås varit fantastiskt om en historisk svensk majoritetsregering med Alliansfärg kunde bli omvald i majoritet. En unik mandatperiod skulle då ha följts av en ny unik sådan.

Men jag ser inget konstigt med en Alliansregering i minoritet! Historien är ju nämligen den i Sverige att Socialdemokraterna har brukat styra med ett passivt stöd av det mer eller mindre odemokratiska vänsterpartiet (-kommunisterna). Vad är då problemet med en Alliansregering med eventuellt passivt stöd av Sverigedemokraterna? Jag tycker de rödgröna visat sig från sin allra sämsta sida när de går ut och kritiserar regeringen för att öppna upp för ett stöd från sverigedemokraterna. Det är väl självklart att det block som är störst (har flest röster) ska bilda regering! Eller är de rödgröna beredda att aktivt fälla regeringen för att i sin tur hamna i samma situation och bli beroende av Sverigedemokraterna?

Nej, hyckleri och sur populism är vad de rödgrönas krumbukter luktar. Vänstern borde inse att de förlorat valet och låta Reinfeldt & Co fortsätta regera i lugn och ro!


Dn 1,2, XP 1, SVT 1, SvD 1,2,3,4 AB 1,2,3, 4

söndag 19 september 2010

80-årsfest & valpropaganda

I kväll har (efter en lång och arbetsam valrörelse - därav det magra bloggskrivandet...) jag varit med på en fantastisk 80-års fest. Som ordförande i Bror Hjorths stiftelse var jag i Stockholm och gratulerade Brors son Ole på hans 80-årsdag tillsammans med museilektor Maria Malmberg-Wallin (längst till vänster på fotot) och min vice ordförande Per Silenstam (längst till höger).

Det var en minnesrik fest med mycket musik - Ole har startat upp folkmusikavdelningen på Musikhögskolan i Stockholm - och lite politik (som jag också påpekade i mitt tal). Förutom ett antal riksspelmän framträdde också Oles barndomskamrat Owe Törnqvist med ett par sånger och några anekdoter. Så det var skönt att få ett avbrott från en hektisk valrörelse.

Hemkommen möttes jag av två intressanta lappar innanför ytterdörren till trappuppgången. Jag kunde inte låta bli att misstänka mina barn, och mycket riktigt var min yngste son inblandad. Dock bara som uppsättare - det finns andra politiskt intresserade barn i grannskapet... Tycker dock budskapet är ganska träffande så kan inte låta bli att lägga ut det här. Förutom att en röst på Sahlin är en röst på Ohly skulle man kunna tillägga att även en röst på Wetterstrand är en röst på Ohly (och på Sahlin för den delen).

Lycka till med valet i morgon - och rösta rätt!



onsdag 8 september 2010

Intervju i TV4


I går blev jag intervjuad av TV4. Tyvärr schabblade de med ljudet så man får skruva upp rejält för att höra. Och dessutom kom väl inte så många kristdemokratiska hjärtefrågor med. Jag hade gärna talat lite mer om vårdens värdegrund och betydelsen av att inte tumma på grundläggande etiska principer i dagens sjukvård. Tyvärr har ju nyttoetiken, bland annat med Torbjörn Tännsjös insteg i de vårdpolitiska finrummen, gjort att det inte längre är lika självklart överallt att vårdens mål alltid bör vara att rädda liv och lindra lidande.

måndag 6 september 2010

Ohly och bröstpumpen

Expressen slår upp att Lars Ohly tycker kvinnor kan använda bröstpump för att män ska kunna ta ut halva föräldraförsäkringen. Vänsterpartiet anser nämligen att föräldraförsäkringen ska kvoteras (eller "individualiseras" som det oväntat kallas av ett vänsterparti), så att kvinnor bara kan vara mammalediga ett halvår.

Jag har full respekt för att Lars Ohly gjorde så med sin före detta fru, även i vår familj är det jag som tagit ut det mesta av föräldraförsäkringen (fast när barnen varit lite större). Men att staten skulle gå in och styra detta genom att begränsa mammaledigheten (eller pappaledigheten för den delen) till ett halvår är inte bra. Föräldrarna måste själva få avgöra hur de ska ta ut sin föräldraledighet, och när den tar slut borde staten fortsätta att ersätta föräldrarna för det mycket viktiga arbetet de gör att ta hand om sina barn. Så länge man lägger 140 000 kr per år på en förskoleplats finns det ju ett ekonomiskt utrymme för detta!

Expressen, DN 1,2 ("Ropen skalla bröstpump åt alla")

måndag 23 augusti 2010

Negative campaigning

På landstinget hittade jag den här annonsen i kristdemokraternas postkorg på baksidan av tidningen Arbetsliv (=läs inte den!). Snacka om "negative campaigning". LO:s hela syfte är att hänga ut (hänga upp och ner) Alliansens partiledare och få folk i Sverige att koppla deras personer till ohederlighet, dumhet och negativa känslor över huvud taget. Tyvärr kanske de lyckas till viss del. Men det är ett sorgligt exempel på de svenska fackföreningarnas politisering. Jag tycker det är synd att jag inte är medlem i ett LO-förbund, så att jag kunde tagit den här kampanjen som förevändning för att säga upp mitt medlemskap. Hoppas många av de fackanslutna Allians-anhängarna verkligen gör just det. LO-facken ska inte klaga över vikande medlemssiffror när det i själva verken är de själva som undergräver sin ställning och sitt existensberättigande som arbetstagarföreträdare.

Bloggar: Peter Soilander, Ebba Busch,

Vi vill dubbla vårdnadsbidraget

Det är det ingen tvekan om. Det är helt enkelt orättvist att en kommunal förskoleplats subventioneras med kanske 120.000:- kr, medan föräldrar som väljer att lösa barnomsorgen på egen hand har fått 0:- kr. Tack vare kristdemokraterna har detta höjts till 36.000 kr från 1-3 år. Då är det inte orimligt att även barn upp till 6 år får del av detta och att beloppet dubblas.

Nu är det tyvärr så att kristdemokraterna inte fått igenom detta i Alliansen. Men om vi får 50% av rösterna lovar både jag och Göran Hägglund att vårdnadsbidraget blir genomfört enligt våra förslag. Jag skulle tro att vi även med 30% i ryggen kommer att ha ganska goda chanser att få igenom detta. Kanske till och med med 15%, eller 7% som vi fick senast - det ledde ju till att vi nu fått igenom det begränsade vårdnadsbidraget den gångna perioden.

Att som Fredrik Reinfeldt säger detta skulle leda till ett brott mot arbetslinjen stämmer helt enkelt inte! Det är i högsta grad ett arbete att ta hand om små barn, och föräldrar på samma sätt som förskollärare borde få erkännande för detta mycket viktiga arbete! Låt oss hjälpas åt att uppgradera och uppskatta föräldrarnas insatser!

DN, SvD, Peter Andersson, Ab,

torsdag 19 augusti 2010

Ett mänskligare Sverige


I stället för att låta djungelns lag råda vill vi kristdemokrater att medmänsklighet, omtankte och solidaritet ska prägla samhället. Det tycker jag illustreras bra av filmklippet ovan, och affischerna som vi håller på att sätta upp i dagarna.

Se DN, SvD, Dagen, Résume, Dagens Media, Makthavare.se, Weimers,

onsdag 4 augusti 2010

DN-testet bättre

Äntligen ett test som visar sanningen :) I DN-s partitest ligger mina svar närmast Kristdemokraternas. Detta till skillnad från UNT / SvD där centerpartiet kom högst (här först på fjärde plats...).

Nu är ju inte sådana här test någon exakt vetenskap, som säger allt om partiernas politik. Dessutom är det ju faktiskt också så att inte mina åsikter i allt stämmer överens med mitt partis. Jag skulle till exempel gärna se att Sverige blev medlemmar i NATO, något som vi inte fått igenom på vårt riksting. Jag är också en förespråkare för att behålla kronan i Sverige (gärna åter en skandinavisk krona), medan (KD) är för euron. Men i grund och botten är det ju självklart att Kristdemokraterna står för den bästa ideologin och politiken.

fredag 30 juli 2010

There is something rotten in the state of Sweden

En av Sveriges (visserligen före detta) länspolischefer dömdes idag till drygt 6 års fängelse för sexbrott.

Ingen är ofelbar, visst! Och det ska alltid finnas förlåtelse för den som bekänner sina felsteg och ber om förlåtelse! Men, med det sagt kan man konstatera att kraven är och bör vara större för de som har ledande positioner i samhället, speciellt de som är satta att vaka över att lag och rätt skipas och efterlevs.

Man talar om tre delar av samhällsmakten (Montesquieu). Den lagstiftande, den dömande och den utövande. I Sverige symboliserat av Riksdagen, Högsta domstolen och Regeringen. Visserligen är media också numera en fjärde statsmakt, som ibland går in både som dömande och utövande makt, men låt oss lämna det därhän här. På något sätt är politiker mer ansvariga som lagstiftare och styrande, men domare och rättsmyndigheter är också mycket viktiga och borde ha samma höga standard.

Hade Göran Lindberg kunnat sitta kvar som länspolischef idag? Säkerligen inte, men för några år sedan hade vi en domare i högsta domstolen, Leif Thorsson, som dömdes för att ha haft sex med en yngre pojke. Han är sedan 2007 tillbaka i tjänst efter ett par år i lagrådet, något som exempelvis Madeleine Leijonhufvud med rätta reagerar starkt över.

Det som är lite kymigt med de här historierna, Thorsson och Lindberg, är att de troligen måste ses som toppen på ett isberg. Lindbergs mycket omfattande koppleri- och sexköpsverksamhet upptäcktes av en tillfällighet, och i fallet Thorsson fanns det uppgifter om att det skett liknande saker vid flera tillfällen.

Sexbrott är speciellt tabubelagt, och det med rätta. Därför var anklagelsarna mot Littorin speciellt allvarliga. Tyvärr har dock gränserna i Sverige tänjts väsentligt under senare tid. Från att ha varit kopplat tydligt till äktenskapet, har sexlivet, förutom att ha blivit fläkt ut i offentligheten via porr, internet och annan exponering, blivit (juridiskt) accepterat i allt vidare cirklar. Samtidigt har sexlagstiftningen skärpts i vissa avseenden (exempelvis sexköp - nu diskuteras även åter förbud mot tidelag) och det är bra. Men genom att tänja på vad som är accepterat öppnar man upp för den här typen av beteenden som tragiskt nog ofta drabbar unga tjejer och killar och förstör deras framtid.

Det vi behöver är en privatmoralisk resning i Sverige. Visst kan man göra vissa saker genom lagstiftning, som till viss del är normbildande, men genom vårt demokratiska system får vi de lagar och regler som återspeglar de normer som finns i samhället. Därför är det så viktigt att för att få en bättre privatmoral så måste detta komma underifrån i form av ett tryck från människor såsom Göran Skytte som jag lyssnade på här i Uppsala i går. Han har gått från ett utsvävande liv med sönderslitna familjerelationer till ett liv där han står för trohet, kärlek och en hög personlig moral. Så även Marcus Birro. Sådana personer borde få större inflytande i stället för resten av "isberget" av brottsliga personer som sitter på poster inom rättsväsende och offentlig förvaltning. Jag säger åter som Birro - låt oss starta en gerillarörelse för barnen och kärleken. Den äkta kärleken!

DN 1,2,3 SvD 1,2,3,4,5 Dagen 1 AB 1,2,3 VG 1,2,

fredag 23 juli 2010

KD vill ha lättillgänglig vård

Att vi vill underlätta för verklighetens folk att komma i kontakt med vården blev UNT:s slutsats idag efter att vi presenterat vårt landstingsprogram (se det på distriktets hemsida).

Det blev en riktigt mysig turne idag i vårt nya kampanjekipage - Miriam Erikssons bil och så "ägget" - husvagnen med samma årsmodell som vårt parti - 1964. I Enköping mötte Enköpingsposten, och med mellanlandning på anrika konditori Drotts fortsatte färden till Uppsala där vi mötte media på slottsbacken.

Tyvärr kunde jag inte vara med på avslutningen i Öregrund, för norra valkretsen, men påtroppande landstingsrådet Anna-Karin Klomp höll säkert ställningarna väl där med de lokala listtopparna Eva Fredriksson och Carl-Gunnar Johansson.

måndag 19 juli 2010

Ebba mer (KD) än jag...


I dagens UNT presenteras den valkompass , som man testade Uppsala-politikerna på för en tid sedan. Ebba Busch lyckades i testet pricka in sig själv som Kristdemokrat-sympatisör i första hand. För min egen del blev det Centerpartiet som knep förstaplatsen 0,8% före Kristdemokraterna (liknande resultat en stund senare i SvD). Om det nu är testet som ger konstigt utslag (de flesta frågor utgick från ett vänsterperspektiv = mycket negationer...) eller om det är jag som ska fundera på partibyte... Jag har faktiskt röstat på (C) i något av mina första val, så det är väl inte helt främmande, även om jag självklart tycker att Kristdemokraterna står för den klart bästa ideologiska förankringen. Fast jag är inte i så dåligt sällskap eftersom även Gunnar Hedberg fick (C), och (KD) högst!

Att Sverigedemokraterna hamnar så högt beror väl helt enkelt på att de i stora delar plankat andra partiers politik. På den enda frågan som är deras profilfråga i testet anser jag till skillnad från (SD) att invandrare i högsta grad berikar det svenska samhället.
Sedan är det viktiga ju att det just nu ser ut som de flesta i Sverige lutar åt höger! Det ger hopp för framtiden trots vad som sägs på alla partitester...

Landstingsjour

Sitter nu på landstinget i sommarvärmen för att bevaka min "jourtjänstgöring" som landstingsråd under den här veckan. Under semestertider har vi delat upp sommaren mellan oss, och nu är det min tur.

Noterar också i diariet ett brev "Kommunal Uppsala läns krav på socialdemokratiska partiet inför... valen i september 2010". Förväntar man sig att just sossarna ska företräda personalen och de särintressen de företräder?

Annars är det många tänkvärda förslag de kommer med. Landstinget måste naturligtvis bli en bättre arbetsgivare, på många olika områden. Men jag är lite förvånad över att Kommunal ser upphandlingar som något negativt - min uppfattning är att personalen efter att vi nu ser flera aktörer inom vårdsektorn får en bättre ställning på arbetsmarknaden när det blir fler arbetsgivare att välja på. Och att arbetsgivare medvetet skulle välja bort kollektivavtal vore ju i så fall bara ett resultat av att facken agerat alltför obstruerande och obstinat. För oss som driver en verksamhet inom barnomsorgen är det självklart med kollektivavtal av omsorg för personalen!

torsdag 15 juli 2010

Ambulanshjälp till Gotland

Gotland har ont om ambulanser på sommaren när det är mycket turister. Kanske vi kan bistå med det från Uppsala - här försvinner ju en massa studenter och annat folk under sommaren? Vi kan ju undersöka saken!

Se även initierade Tokmoderaten

onsdag 14 juli 2010

Vem är skurken, Aftonbladet eller Littorin?

I dagens DN ger Sven-Otto Littorin sin bild av det som hände förra veckan. Nu är det upp till var och en att avgöra vem man ska tro på, honom eller Aftobladet. Med tanke på hur Helle Klein utnyttjar historien för att svärta ner bilden av regeringen i Aftonbladet häromdagen, lutar jag åt att sätta större tro till Sven-Otto.

För Helle är det ingen tvekan om vem som är skyldig ("En politiker som visade sig kunna ljuga hela svenska­ folket inklusive journalistkåren rakt i ansiktet..."), och därmed har domen i media fallit. Det är problematiskt att media får agera domare i ett rättssamhälle - skyll gärna på pressetiken, men var gärna lite mer ödmjuka (som sagt står ord mot ord i det här fallet)! Tyvärr vet jag av egen erfarenhet att man är ganska rättslös mot media. När väl bilden är satt är det alltid i princip omöjligt att sätta en annan bild - oberoende av vad som är sant och inte. Därför har Aftonbladet ett stort ansvar för att hänga ut en personligt hårt pressad f d minister som sexköpare.

Kent Persson har en poäng att Aftonbladet inte tycks helt säkra på sin sak eftersom de hävdar att de inte skulle ha publicerat om han nekat... Semestrande chefredaktör Jan Helin försöker i efterhand påpeka att de publicerade eftersom Littorin inte kommenterade, men med tanke på vad de skrev tidigare under veckan hade han ju ingen anledning kommentera eftersom Aftonbladet då sagt att han inte var en offentlig person och därför fanns ingen anledning att publicera Annas berättelse. Så det var alltså Littorins uteblivna dementi till tidningen som gjorde dem säkra på att han var skyldig? Tunt, aftonbladet!!

Det enda positiva med det hela är att sexköplagen visar sig vara en bra lag i så måtto att man kan hänvisa till att det numera är brottsligt att köpa sex. Hade det varit det på Fälldin och Palmes tid hade Geijeraffären troligen fått helt andra följder.

Och för Per Albin Hansson hade dagens öppenhet lett till en omedelbar avgång som Niklas Ekdal förtjänstfullt påpekar. Jag håller med honom att hela Littorinhistorien är absolut trist. På alla sätt och vis.

Se gärna Mange Schmidts "kommentar" - tips av Stefan Olsson...

söndag 11 juli 2010

Inkonsekvent av Aftonbladet

I torsdags gick Aftonbladet ut med nyheten att Littorin begått ett brott som efter att Aftonbladet konfronterat honom med detta föranledde att han avgick på onsdagen. Samtidigt ville man enligt Lena Mellin i tidningen inte gå ut med några uppgifter om vilken typ av brott det var eftersom Littorin "sedan i går morse inte längre är en offentlig person".

Sedan går naturligtvis ryktet och alla vill få fram vad för brott det är. Har tidningen sagt A (-fton) får de säga B (-ladet) sa någon vitsigt. Och i gårdagens tidning kommer så uppgiften om att "Anna" hävdar att Littorin köpt sex av henne. Samtidigt går ledarskribenten till frontalangrepp mot regeringen, och säger att frågan som sexköp är "inte en fråga någon regering kan sopa under mattan av rädsla att förlora makten". Är det så att Littorin är skyldig är det ju just det man inte har gjort genom att han avgick så snabbt. Och är det så att Littorin är oskyldig, ja då gör AB sig skyldiga till grova anklagelser mot regeringen i det här fallet...

Dessutom är det ju väldigt inkonsekvent att agera som tidningen gör. Jag väljer att tro att det är så att man helt enkelt under trycket från omvärlden ändrat sig och gått ut med de uppgifter som förr eller senare ändå måste komma ut, men det finns förstås möjlighet att tolka det som ett mycket cyniskt sätt för tidningen att maximera sin lösnummersförsäljning (se Svenssons blogg), något som även Pressombudsmannen Per-Arne Jigenius menar.

Hur det nu är så är det hela en väldigt tråkig historia på alla sätt och vis. Om den på något sätt kan medverka till att färre män cyniskt utnyttjar kvinnor (och män) i någon form av prostitutions-situation så finns det dock någon positiv effekt.

DN, Politometern

lördag 10 juli 2010

Ur barnamun i Almedalen

Vi var inne hela familjen och lyssnade på Göran Hägglunds tal. De minsta barnen satt i gräset och tömde tablettaskar med opinionsbildning från IOGT-NTO, och speciellt Lia, 3 år, som just nu är i ”varför-åldern” ställde frågor om både det ena det andra. Hon frågar om allt, och det kan bli oändliga frågekedjor – bland annat just nu om mina föräldrar. ”Varför har du ingen mamma och pappa?” – De lever inte längre… ”Varför lever de inte längre?” De blev sjuka och dog och kom till himlen… ”Varför kom de till himlen?” och så vidare. Mormor och morfar träffar vi ju, men det är inte alltid helt lätt att förstå att det inte går att få träffa farfar och farmor.


Efter rikstingstalets slut bjöd kristdemokraterna på Wraps och dricka i bodarna vid Almedalsscenen. Vi hamnade i kön bredvid Maria Larsson och Mats Odell som hälsade och noterade att jag hade alla barnen med mig. När vi pratat klart vände sig Lia till mig och frågade – ”Är det din mamma och pappa?”…. Ja, från barn och speciellt just nu från Lia får man höra mycket kul J

Familjens betydelse

Under Kristdemokraternas dag deltog jag i ett seminarium där Ebba Busch, KD-kommunalråd i Uppsala, och Stefan Attefall, KD-gruppledare i Riksdagen fick svara upp för vad som är politikens gränser – utifrån att de arbetat med en rapport till rikstinget om just detta. Med i panelen fanns PJ Anders Linder från SvD, Lotta Gröning från Aftonbladet och Gotlandsbiskopen Lennart Koskinen som nog var den som drog ner flest applåder. Han gjorde en intressant reflektion över det etiska grundlaget och hur människosynen måste kopplas till samhällssynen för att ge ett bra genomslag i samhället. Han beskrev också behovet av att samhället skapar en balans mellan människans goda och dåliga sidor. Initiviativ och frihet mot lagar och regler och styrning. Mycket bra beskrivning på alla sätt.


Däremot reagerade jag mot hans beskrivning av familjen. Att det skulle vara lite mossigt och präktigt att lyfta fram verklighetens folk, eftersom man då syftar på familjen, det vill säga kärnfamiljen ”Mamma, pappa, barn, villa, vovve och volvo”. Visst har han rätt att det finns väldigt många ensamhushåll, speciellt i Stockholms innerstad, och människor som inte lever i någon traditionell kärnfamilj. Ensamstående med och utan barn, nyutflugna 20-åringar, äldre par, etc etc. Men samtidigt är det ändå så att nästan alla har vi erfarenhet av någon form av familj.

Vi föds in i familjen och det är ingen tvekan om att familjen är samhällets minsta och viktigaste bärande gemenskap. Visst kan den se ut olika efterhand, men det är ändå just konstellationen mamma-pappa-barn som är förutsättningen för släktets fortlevnad och som också är den form av gemenskap som de allra allra flesta av oss har erfarenhet av, åtminstone någon, eller några gånger i livet. Är man ung vuxen söker man sig ut i nya familjekonstellationer, och när barnen flugit ut så vidtar en ny period i livet – inte sällan med barnbarn och nya livsmönster, men i barndomen, och ofta i stora delar av medelåldern finns man oftast i någon form av mamma-pappa-barn gemenskap.

Nu under tiden vi bott på camping här i Kneippbyn utanför Visby har jag haft förmånen att se en del av Sveriges (och Norges och Finlands för den delen) ”verklighetens folk” i form av vanliga familjer som tar hand om sina barn, äter, diskar, sover, leker. Varje familj har sitt unika sätt att fungera på – en del är tystlåtna, andra hörs och syns. En del barn hjälper till, andra springer runt och leker, några hittar på bus.

Även om det finns problem och utmaningar, i varje familj, och med familjen som institution, är ändå något av det viktigaste som samhället kan göra att stödja alla dessa vanliga familjer så att vi får de redskap vi behöver för att kunna fostra och ta hand om våra barn, för att kunna om möjligt hålla ihop och lösa våra problem, och för att kunna ha ett inflytande över vår egen vardag. Just här kommer politikens gränser in – politiker ska inte styra och ställa med vad folk ska jobba med, hur man tar hand om sina barn, vilken skola man väljer, eller hur man använder sin fritid. Familjen får aldrig ses som ett hot mot statens rätt att uppfostra sina medborgare, eller primärt som en struktur för förtryck, eller till och med våld (även om det förstås förekommer) – utan familjen måste tillerkännas den viktiga roll den har som samhällets allra viktigaste grund!

torsdag 8 juli 2010

Sahlinismen mot undergång

Har varit på besök på Almedalsveckan och hört om Norden och Ryssland och ett eventuellt töväder i relationen. I Ryssland är sedan länge Stalinismen borta, och jag hoppas vi kommer slippa se någon Sahlinism i Sverige. Det verkar rent av så att Mona Sahlin kan komma att bli ett sänke för (S) i valet och då skulle jag tro att vi får se Sahlinismens undergång efter valet. Blir nog svårt för Mona att stanna om det går som det ser ut just nu. Läste också i Dagens Samhälle om Sveriges nya politiska karta med (M) större än (S) i alltfler kommuner och landsting (i Uppsala kommun är det redan så och i landstinget pekar opinionsundersökningar mot att det kan bli så). Det är ju så att vi ser ett genombrott för borgerligheten, på flera håll. I Norge, där Socialistisk Venstreparti är med och styr, har ju egentligen borgerligheten stark ledning, men tyvärr har ju Senterpartiet valt att stödja vänsterpartierna, mycket på grund av den splittrade sammahållningen på högerkanten...

Sitter (bredvid Emma Opassande - pp) i en sval källare som politometern och Almega håller öppen för bloggare. Här lyssnade jag också morse en debatt om politiskt bloggande under ledning av Martina Lind, där Ali Esbati framhöll att han gärna kommenterar SvD:s ledarsida - och jag instämmer. De kommer med många guldkorn, bland annat idag om hur Mona Sahlin bidrar till Sverige som möjligheternas land.

Nej - tillbaka till poolkanten - eller i alla fall mat och lek med barnen.

onsdag 7 juli 2010

Almedalen från poolkanten

Härlig sol efter en stormig natt här i kneippbyn utanför Visby där vi bor och där jag just nu sitter och ser barnen leka i vattenland. Har den senaste 1 ½ veckan upplevt både stranden på Gotland, norska romsdals-skärgården (där vi firade min frus mosters sextioårsdag), glaciärtur på Jostedalsbreen, fjäll och båttur vid Norges längsta fjord, Sognefjorden och nu senast klipporna i Bohuslän där vi hälsade på min syster. Toppensemester med andra ord, och utan Kristdemokraternas riksting – för första gången på 6 (?) år.

Almedalsveckan är det hittills min fru som deltagit i som lobbyist. Själv får jag förmånen att ägna tiden med barnen.

Lite kul att följa politiken så här från poolkanten också… Speciellt kvällstidningarna som staplar skandalrubrikerna från Almedalen på varandra. När vi anlände måndag möttes vi av Expressens avslöjande att Fredrik Reinfeldt använder härskartekniker mot Mona Sahlin. Bara för att han inte nämnde henne i sitt tal – hur långsökt får man vara för en förstasida i en av landets största tidningar? (men så lånar man ut förstasidan för att hjälpa (S) utmåla Sahlin som ett offer) Och gårdagens stora skvaller att Maud Olofsson KANSKE avgår efter valet och att man redan börjat diskutera efterträdare. Avslöjat av en initierad källa i centerpartiet en sen krognatt i Visby… Nja, är det en nyhet? Det är klart att om det går dåligt för centerpartiet i valet så måste alla inklusive partiledaren pröva om hon har fortsatt mandat och vilja att fortsätta. Så är det alltid. Så spekulationen utgår alltså ifrån att det går dåligt för (C) i valet. Och hur det går 19/9 återstår att se!

Sedan kan man förstås fördjupa sig i Hägglunds magsjuka, eller Littorins avgång och vårdnadstvist och annat smaskigt som medieuppbådet i Almedalen ägnar sig åt. Men jag tror jag föredrar att åka vattenrutschkana med barnen!

onsdag 23 juni 2010

Svenska fack ska inte bedriva utrikespolitik

Svenska hamnarbetare-förbundets blockad av Israeliska varor till Sverige gör mig undrande över vad svenska fackföreningars uppgift är. Har medlemmarna i förbundet gått med där för att facket ska ha synpunkter på förhållanden i andra länder? Nej, jag tror inte det.

Dessutom är blockaden troligen olaglig, enligt Sveriges Hamnar vars förhandlingschef Per Helgesson uttalar sig idag. Claes Arvidsson påpekar också att syftet med aktionen, att den ska få Gaza-blockaden att upphöra, egentligen redan uppfyllts. Israel har nämligen beslutat tillåta alla icke-militära varor. Något som också föranlett Norge att ställa in en liknande blockad.

Det finns andra än svenska fackföreningar som bedriver dylika politiska aktioner mot Israel, nämligen Sveriges Radio. Vår statsradio bedriver nämligen en formlig hetsjakt på Svenska företag som verkar i Israel, såsom IKEA, Sodastream och Assa. Även en svensk pensionsfond agerar på liknande sätt...

SvD 1, DN, Aftonbladet 1 Dagen VG

måndag 21 juni 2010

Kungen, Prins Daniel och överheten

Kultureliten tar bladet från munnen, skriver Peter Soilander på sin blogg. Det är mycket intressant att se vad ett kungabröllop kan väcka upp hos en republikansk och överhetsfientlig svensk kulturelit. Monarkin är något som verkligen förmår sticka i ögonen eftersom kungen blir en så tydlig representant på överhet och nedärvda privilegier, något som alltid kommer att finnas i samhället vare sig man vill det eller inte.

Nu är det ju bra att vi har en så god, kostnadseffektiv och vacker representation för Sverige som den svenska monarkin, Kungen och Drottningen och nu ett utmärkt kronprinsess-par! Det här visar att monarkin är en institution som förmår fortleva också i en modern kontext.

Det som kanske omtalats mest från bröllopet är Daniels tal till Viktoria. Och visst är det en fantastisk prins vi fått som nu ger nytt blod till den svenska monarkin. Jag instämmer i HM Konungens ord att Gud alltid måtte vara brudparet nådig. Till och med en och annan republikan blev rörd...

AB 1,2,3 SvD 1,2,3 Bloggare som stöder monarkin: Bengts blogg, Moderata karameller, P Soilander, och som pekar på presidentämbetets nackdelar: J Fagerlund

Mota, inte bota är oppositionens förslag

I dag har vi landstingsfullmäktige, och det är tydligt att de rödröda (fick konstatera att detta är ett bättre namn eftersom det inte bara är Johan Edstavs -MP- näsduk som är röd) har två tydliga förslag. För det första vill man återgå till att MOTA, inte BOTA människor som söker vården i "onödan". För det andra är i alla fall Sören Bergqvist väldigt tydlig med att driftsforms-diskussionen är det vi som fört in eftersom "offentlig verksamhet ju är offentlig verksamhet" - och därmed finns bara en aktuell driftform.

Jag framhöll i debatten att jag tror att man BÅDE kan uppfylla riksdagens prioriteringsbeslut (som föregicks av en utredning ledd av kristdemokraten Jerzy Einhorn), OCH ge en bastrygghet för vanligt folk. Barnfamiljen som behöver ringa och rådfråga någon på kvällen när barnet har hög feber, den vanlige arbetaren som drabbas av influensa och måste vara hemma från jobbet, samt en person med psykisk ohälsa som med oro och depression uppsöker vården, ja de måste alla kunna känna att de också får den hjälp de behöver utan att behöva motas bort av vården som så ofta skett tidigare. Enligt dagens debatt verkar det ju som oppositionen ser det som ett problem och brott mot hälso- och sjukvårdslagen att också ge alla dessa vanliga människor den hjälp även de behöver? Med en fungerande tillgänglighet tror jag att en hjälp till dessa inte behöver betyda ett hot mot omsorgen och vården av de mest sjuka. Typiskt vänstersidan med sitt "antingen-eller" - tänkande.

När det gäller driftformen som ju är en primär fråga för oppositionen kan man konstatera att man vill åter till den politik som präglade Uppsala, till skillnad från tidigare vänsterstyrda Västmanland och Gävleborg t ex, där vi i länet tidigare hade alla 29 vårdcentraler i egen regi. Är det så de rödröda vill ha det och "förstatliga" sjukvården i länet?

Nej, vad är egentligen problemet? Vi har visat att vi kan lösa och sköta landstingets ekonomi, tillgängligheten till primärvården, turbulensen inom psykiatrin, samarbetet med kommunerna och frågetecknen runt Uppsala kammarorkester för att ta ett exempel även från kulturområdet.
Att byta ut detta mot en rödröd röra leder till otrygghet och osäkerhet för invånarna i vårt län, även på hälso- och sjukvårdsområdet.

söndag 20 juni 2010

Länge leve Kronprinsessan Victoria och Prins Daniel!!

Ett stort grattis till vårt nya kungliga kronprinsess-par! Fantastiskt med en sådan manifestation för kärlek, trohet, Sverige, ståt och folklig delaktighet. En riktig högtidsdag på alla sätt och vis!

Håller med Thomas Ardenfors att republikanerna kan dra något gammalt över sig! Det är märkligt att det i media ska behöva fokuseras på och debatteras om monarki och republik, och att en massa tyckare ska ha åsikter om det ena och det andra i TV-soffor och tidningsspalter (och inte minst på bloggar). Kan vi inte bara fira och glädja oss över det öppna svenska samhället, det stabila statsskicket och kärleken och livet i allmänhet som manifesterats idag!

Länge leve kronprinsessan, och må hon så småningom styra klokt och vist över kungariket Sverige!

DN 1,2,3,4,5 (-Lena Andersson tar priset genom att jämföra monarki med nazism...),6 SvD 1,2,3,4,5, 6 Dagen 1,2,3 Aftonbladet 1,2,3 VG 1,2,3

torsdag 17 juni 2010

(S) bryter mot fattade beslut

I går fick jag se en annons i UNT där "Socialdemokrater för Akademiska" bjuder in till politiskt möte på Akademiska sjukhuset i kväll (Enghoffsalen).

Det rimmar illa med det beslut vi fattade i landstingsstyrelsen 1/3 i år som säger att "Öppna partipolitiska informationsmöten ska inte förekomma inom landstingets lokaler eller områden." (beslut om riktlinjer för partipolitisk information inom landstingets lokaler, utarbetat av förre informationschefen Henrik Pederby).

Dock beslutade oppositionsrådet Börje Wennberg (S) att flytta mötet till sina lokaler vid landstingets kansli, "vita huset", efter att Erik Weiman (M), landstingsstyrelsens ordförande tagit upp saken med honom. Men vad jag kan se är även vita huset en landstingslokal... Alltså kvarstår brottet mot i landstingsstyrelsen fattat beslut.

Till saken hör att oppositionen när ärendet behandlades i styrelsen reserverat sig till förmån för skrivningen "Öppna partipolitiska informationsmöten FÅR [min markering] förekomma inom landstingets lokaler, dock inte på så sätt att det stör personer som inte valt att uppsöka mötet". Och kanske är det så att man handlar i enlighet med denna reservation eftersom det väl stör färre personer med ett möte i oppositionens lokaler än på själva Akademiska sjukhuset.

Ja, ingen stor sak förstås, men det illustrerar ju tydligt socialdemokraternas sätt att fungera som beror dels på att man har en stor partipolitiskt anknuten fackföreningsrörelse och därmed anser att man som parti "hör hemma" i landstingets lokaler, och dels att man genom det decennielånga maktinnehavet alltmer kommit att identifiera sig med offentliga organisationer som landsting och kommuner.

måndag 14 juni 2010

Att medla i en bostadsrättsförening

Har i kväll suttit och tagit emot medlemmar på vårt kontor i Bostadsrättsföreningen. Har varit med i styrelsen några år, och när nu ordföranden flyttade i vintras åkte jag på att överta ordförandeskapet även här...

En bostadsförening är en mycket god skola i konfliktlösning. Och i både vad grannar hittar på, och vad grannar kan tänka sig reta sig på att andra hittar på. Ibland kan det vara grövre saker såsom hundar som får göra ifrån sig i trapphuset, eller lägenheter som är totalförstörda knarkarkvartar (händer lyckligtvis mycket sällan), eller hög musik och festskrål under sena timmar. Men det kan också vara betydligt harmlösare händelser, som dock kan upplevas som stora problem beroende på omständigheterna - någon som duschar för ljudligt, eller någon som röker utanför ett friskluftsintag, eller någon som har dörrmatta utanför dörren, eller någon som har en hund som ser farlig ut eller annat både möjligt och omöjligt.

Det första steget är förstås att man pratar med varandra och förklarar problemet - tyvärr en inte helt enkel och vanlig metod i konflikträdda Sverige. Men konfliktlösning förutsätter alltid kommunikation. Det man inte vet om kan man inte göra något åt, så enkelt är det. Sedan kan det naturligtvis finnas fall där man som styrelse måste agera, och i vissa (mycket) extrema fall till och med avhysa boende. Men tack och lov löses det mesta med enkel kommunikation, som i alla andra sammanhang för övrigt.

fredag 4 juni 2010

Sanning blir till lögn

En kort studie i bloggsfärens märkliga dramaturgi. Efter mina båda inlägg om Gaza-skeppen fick jag plötsligt en massa lustiga kommentarer om "paintball-gevär". Efter någon dag insåg jag att det berodde på att jag på Alliansfrittsverige.nu lyfts fram som ett av fyra högerspöken som exempel på "högerns osmakliga reaktioner på massakern". Där sägs det oerhörda att jag på min 'patriarkala blogg' ("det är han som använder det ordvalet") menar att "de israeliska soldaterna kom i fred med paintballgevär".

Jag kan förstå att någon oreflekterat tycker det är en självklar självmotsägelse att man inte kan ställa till med en "massaker" med enbart paintballgevär - och därmed utgår man reflexmässigt från att uppgiften är fel och ett exempel på "högerns osmakliga reaktion". Uppgiften om mitt märkliga uttalande spred sig snabbt i bloggosfären (t ex Sundin & Homopoliticus) , men varför har ingen bemödat sig om att ta reda på fakta?

Jag hämtade uppgiften från en artikel jag fått länken till av Stefan Olsson, en god vän som just nu befinner sig som ekumenisk följeslagare på Västbanken. Den har rubriken "A brutal ambush at sea" och beskriver händelseförloppet. Att det var paintballgevär som användes bekräftas ju även på andra håll, bland annat av Mehmet Kaplan (SvD "båda sidor skyller på varandra"). Och även Ulf Carmesund talar om detta.

Ja, bloggosfären må vara ett fint demokratiskt projekt på sätt och vis, samtidigt är det mycket konstigheter som kommer fram och förs vidare utan kritisk granskning eller reflektion. Skulle behövas pressetiska regler även här! Att sanning blir till lögn är förstås annars ett generellt problem i samhället, tyvärr är det nästan så att människor har en tendens att vilja bli lurade.

Tycker det är bra att det framkommit en hel del uppgifter senaste dagarna där man granskat IHH ("ville dö som martyrer" -DN) som ligger bakom aktionen och visat att hela seglatsen faktiskt haft mer ett propagandasyfte än ett humanitärt syfte. Därför tycker jag det är extra tragiskt att Carl Bildt spelar med i spelet och låter svenska vänsterextremister lägga ribban för den svenska utrikespolitiken.

Läs mer ifrågasättande om den ensidiga bild som sattes av media i början av veckan:
SvD 1,2,3,4 DN 1,2 Dagen 1,2 VG 1,2 Världen idag 1,2,3

tisdag 1 juni 2010

Tack för utmaningen till Blodomloppet, Börje!

Vi i Allians-ledningen för landstinget fick i förra veckan en utmaning från Börje Wennberg, Oppositionsråd (S) att springa blodomloppet. Tack för den utmaningen, Börje! Har nu avverkat loppet tillsammans med Rolf (C) och Arne (M) utgörande ett mini-allianslag. Skönt att få komma ut och röra sig och slå ett slag för hälsa och blodgivning.

Hur gick utmaningen då? Vet inte om jag vann över Börje, men såg att Pyry Niemi (S) hade en bättre tid än mig. Själv fick jag drygt 25 min på 5 km och en hedrande 225:e plats. Jag fick köpa löparskor tidigare idag, och det säger väl en del om hur mycket jag tränat den här säsongen...

Här kommer resultatet så småningom

Se även UNT

Uppdatering: 209:e plats av knappt 900 blev det visst... Och ja, jag kom några minuter före Börje! Men jag hade varit lika glad ändå, även om jag fortfarande kan känna loppet i benen ett par dagar efteråt ;)

1583 döda i tidigare Palestinablockad

Media och andra klandrar idag, kanske delvis med rätta, Israels agerande mot skeppskonvojen på väg till Gaza. Utan att förminska eller försvara det som hänt kan jag dock inte låta bli att dra parallellen till en tidigare blockad av Palestina.

Från 1922 och fram till självständigheten 1948 införde Storbritannien en kraftfull och eskalerande blockad mot judisk invandring till det brittiska Palestina-mandatet. Speciellt efter att Vitboken från 1939 infördes som begränsade antal immigranter till 10.000 per år. Det mycket anmärkningsvärda är att denna blockad fortsatte EFTER att den nazistiska judeutrotningen uppdagats. Så sändes till exempel de 4.515 passagerarna på fartyget "Exodus 1947" efter flera månaders resa tillbaka till Frankrike. Där vägrade man ta emot judarna som i stället skickades vidare till Tyskland där de internerades i tyska läger - ett ödets ironi för överlevande från tyska koncentrationsläger...

Under andra världskriget sjönk 5 fartyg på väg med judar till Palestina resulterande i 1.583 dödsfall (mot totalt 15.000 som lyckades ta sig in under samma period). Ett av dessa tragiska exempel är "Struma" som sjönk med 767 passagerare (Rumänska judar) i Svarta havet i februari 1942. Detta efter att ha tillbringat flera månader i Istanbul och efter Brittiska påtryckningar inte ens ha tillåtits passera Bosporen. En gravid kvinna tilläts gå av, och efter att fartyget bogserats ut på Svarta havet utan fungerande motor, utan färskvatten och utan mat sjönk skeppet, troligen efter att ha blivit torpederad av en sovjetisk u-båt. En passagerare räddades morgonen efter.

Det är mot denna bakgrund man kan förstå att den judiska staten för miljontals invånare är en fristad som man vill försvara med alla medel. Ända sedan statens grundande 1948 har man fått försvara sig med vapenmakt mot utplåning, och än idag blir man utsatt för regelbunden raketbeskjutning från grannländerna (Gaza).

UNT gör det alltså lite enkelt för sig när man säger att "ingen ensidig blockad av detta slag kan proklameras om inget krigstillstånd råder - och det gör det inte idag". Israel, Mellanösterns enda demokrati, lever i ett slags permanent krigstillstånd med nerverna på helspänn om det inträffar självmordsattentat, eller raketattacker, eller något annat. Det är med den bakgrunden blockaden mot Hamas-styrda Gaza måste ses.

Expressen 1,2,3,ledare Dagen 1,2,3,4,5,6,7,ledare DN 1,2,3,ledare SvD 1,2,3,ledare VG 1,2,3

måndag 31 maj 2010

Fredskonvojen som spårade ur


Världen blir upprörd över Israels agerande mot den så kallade fredskonvojen till Gaza. Den visade sig dock inte så fredlig när Israeliska soldater som sattes ner på Mavi Marmaras däck möttes av vältränade motståndare med påkar och allt annat än passivt motstånd. Med paintball-gevär och en ambition att undvika våld fick gruppen soldater till slut ge upp när de sett en av sina kamrater kastad huvudstupa ner på däcket under och ta fram skarpa vapen för att försvara sig.

Israel har hela tiden varit tydliga med att man inte ämnar låta konvojen nå det blockerade Hamas-styrda Gaza, men erbjudit transport av humanitärt material via hamnen i Ashdod. Sedan kan man förstås fundera över rimligheten i blockaden mot Gaza, och rimligheten att borda skepp på internationellt vatten. Samtidigt måste man förstå att ur Israeliskt perspektiv handlar det hela tiden om nationens överlevnad som en ö i en omvärld av hat. Stämningen på Mavi Marmaras illustrerar tyvärr alltför väl detta hat som nu underblåses på gator och torg även i Sverige.

DN 1,2,3,4,5,6,7,8 Dagen 1,2,3,4,5,6,7 SvD 1,2,3,4,5,6,7 VG 1("hevn,hevn"),2,3

Sabotage av miljöplan

Nu har vi beslutat att öppna akutmottagning i Enköping nattetid, att överlåta driften av Bålsta vårdcentral med mera, med mera. När det gäller miljöplanen så fick vi på bordet i dag en massa "överträffa majoriteten" - förslag från oppositionen. Miljöplanen är ett mycket bra dokument som arbetats fram under nära samarbete med representanter för alla de politiska partierna. Trots detta fick vi alltså dessa tilläggsförslag nu i ett så sent skede, varav inget framförts under den tidigare beredningen vilket föranledde mig att yrka återremiss på hela miljöplanen. Någon ordning får det väl vara!

Sedan kan man ju undra hur man lyckas få in yrkande om järnväg Enköping - Uppsala under ett ärende om "Förskottsfinansiering väg 288 Hov-Börstil" ? I och för sig lovvärt yttrande men under helt fel ärende...

Oppositionens krumbukter

Idag har vi landstingsstyrelse i Uppsala. Vi kommer att behandla en rad viktiga ärenden, preliminär budget 2011, tertialrapport, Miljöplan, Upphandling av tvätt, politisk organisation kommande mandatperiod, överlåtelse av Bålsta Vårdcentral och inte minst landstingets remiss om "Spela samman", statens utredning om hur de statliga kulturbidragen hanteras framöver.

När det gäller just budgeten fick vi förra veckan via media de rödgrönas alternativ presenterat. Tre gånger i UNT:s artikel citerades Börje Wennberg (S): "Vi har inte exakta lösningar". Och samtidigt använder man följande formulering för att visa sin storsinthet i den politiska debatten: "Politikens dimension är argumentation byggd på ideologi och sak, inte konfrontation och positionering."

Detta låter ju gott och väl, men rimmar mycket illa med budgetförslagets inledande och osakliga angrepp på oss i Alliansen: "Våra förslag står i skarp kontrast till den moderatstyrda ledningens vars främsta syfte är att göra landstinget till en marknadsplats för vårdföretagen, där det är efterfrågan som styr mer än behovet och där hälsa inte är en rättighet utan en privatsak och en handelsvara."

Låt oss gå igenom felen i denna enda mening:

"moderatstyrd" - Landstinget styrs av Alliansen tillsammans. Fyra självständiga partier i samverkan. Det finns visserligen en moderat ordförande i Landstingsstyrelsen (Erik Weiman), men hans vice ordförande är centerpartist (Rolf Edlund), ordförande i Hälso- och Sjukvårdsstyrelsen är folkpartist (Ismail Kamil) och själv är jag ordförande i Kulturnämnden (liksom min partikamrat Anna-Karin Klomp är v ordf i HSS). Vi styr tillsammans i god och konstruktiv anda, det är alltså fel att säga att det är moderaterna ensamma som styr...

"marknadsplats för vårdföretagen" - jag förstår vad man är ute efter med denna formulering. Vi har nämligen en öppenhet för andra vårdhuvudmän än landstinget, medan åtminstone vissa delar av de rödgröna önskar ett landstingsmonopol. Men, inga företag kan verka inom vårdsektorn om man inte uppfyller vissa lagar och regler, och om landstinget finansierar verksamheten (vilket är det vanliga) finns det tydliga krav för att vi ska ge den här finansieringen.

"efterfrågan som styr mer än behovet" är en grov anklagelse som skulle innebära att vi i Alliansen medvetet motarbetar den lagstiftning som finns i Sverige på hälso- och sjukvårdsområdet. Att det är behoven som ska styra är en grundbult i det svenska hälso- och sjukvårdssystemet, och det är ingen som ifrågasatt detta. Varje människa i Sverige ska vara trygg över att man får den vård man behöver, oberoende av förmåga att uttrycka detta. Att säga att vi skulle vilja något annat är alltså ett allvarligt fel.

"hälsa... är en rättighet" Fin tanke, men hälsa är ingen rättighet. Se gärna Regeringsformen §2. Denna idé bygger på ett kampinriktat tänkande från vänstern där man som arbetarklass ska ut på gator och torg och kämpa för sina rättigheter. När nu yttrandefrihet, rösträtt med mera är genomfört så går man vidare med rätten till hälsa, till arbete och i förlängningen kanske till lycka? Hälsa och arbete är något att vara tacksam för, inte en rättighet!

"hälsa... en privatsak", man använder sig av värdeladdade ord, men vad är det man säger? Ska min hälsa vara en offentlig angelägenhet? Nej, jag ser nog gärna att det är en privatsak mellan mig och min läkare!

"hälsa... en handelsvara", återigen värdeord och självklart ska inte min hälsa vara en handelsvara vare sig för landstinget eller någon annan. Samtidigt ser vi att det förekommer en massa ekonomiska transaktioner på "sjukvårdsmarknaden", landsting och landsting emellan, gentemot kommuner och privata vårdgivare, så i så mening är ju hälsan ett slags handelsvara.

Nu visar det sig att de rödgröna inte ens bemödar sig om att lägga några konkreta yrkanden som vi ska ta ställning till, förutom att UVEN, ska fortsätta köra tåg mellan Sala och Uppsala. Hela deras "budget" är alltså en politisk pamflett som dessutom i de allra flesta stycken inte skiljer sig från vår budget.

Det är intressant att se hur man agerar annorlunda i majoritet och opposition. I majoritet var man till exempel väldigt angelägna om att vi skulle vara överens om den kommande organisationen innan valet. Nu har vi processat i organisationskommittén fram och tillbaka. De första (fyra?) mötena ägnades åt att försöka övertyga varandra om vi ska ha ett produktionsutskott eller en produktionsstyrelse. Jag föreslog sedan att vi skulle vara överens om att vi är oeniga i denna fråga, men att vi kunde komma fram till innehållet i resten. Det resulterade då på näst sista mötet i att eftersom vi "inte var överens" tog sig de rödgröna friheten att presentera en helt egen lösning som de anser sig vara fria att införa om de skulle vinna valet, t ex flera beredningar till fullmäktige, eventuellt avskaffade länsdelsberedningar mm mm. På samma sätt var man väldigt noga med i majoritet att oppositionen inte skulle ha några "landstingsråd" utan "oppositionsråd". Nu när man är i opposition kallar man sig konsekvent för landstingsråd, ibland med tillägget "i tillfällig opposition". Jag tror nog det riskerar att bli en permanent opposition...