Bakom Eldsjäl och patriark

Min fru är en fantastisk person. Förra lördagen var det en intervju med mig i UNT - "Eldsjäl och patriark" - med foto på mig och alla fem barn. Jag fick kommentarerna från flera att man kunde tolka det som att den undertryckta frun inte kunde vara med på bild eftersom hon stod fastkedjad vid spisen eller något liknande. Nej, sådan är inte Ingvild. Även om hon kämpar för rätten att ha tid med barnen är hon oerhört aktiv (vid fotograferingen var hon t ex på jobbet). Jag lägger in en bild på min vackra och underbara fru här, eftersom hon inte kom med i tidningen. Jag älskar dig Ingvild!

Kaotisk småbarnstillvaro

Ännu en hektisk vecka till ända. Jag förstår inte hur folk klarar att dubbelarbeta. För våran del är det ändå mer än nog trots att jag bara "jobbar" 25% och min fru 50%. Mot slutet av veckan tornar tvätten, disken, dammråttorna, barnen och allt annat upp sig så det känns nästan övermäktigt. Dessutom ska bilen repareras och fruns knä är också kaputt.

Kanske är det jag som pappa som inte klarar att sköta ett hem? Att vara pappaledig är ingen dans på rosor, och troligen har jag fokus på för många andra saker samtidigt. Speciellt såhär innan sommaren skall ju allt hända. Avslutningar i alla klasser, för alla barn, fester, inbjudningar, och konferenser etc. I fredags följde jag med min äldsta dotters klass till Stockholm, och bland annat vasamuséet (se bilden). Det var trevligt och kul, men på hemmaplan var det lite darrigt med Ingvild på jobb - och alla barnen att tänka på. På kvällen lyckades vi till och med missa att hämta nr 4 hos dagmamma - dessutom hade vi båda våra mobiler urladdade så det inte gick att få tag på oss - obeskrivligt pinsamt....

Nej, det ligger något i att fembarnspappor kanske egentligen inte hinner blogga (se mitt första inlägg)...

UNT lyckas missuppfatta - igen

I dagens UNT tillvitades jag på ledarsidan att ha som mål att lägga ner Uppsala kammorkester. Det är naturligtvis en grov missuppfattning.

Eftersom staten, som finansierar Musik i Uppland till största delen under flera år dragit ner på anslagen till länsmusiken har vi utrett framtiden för vår länsmusik och kammarorkester. Utredningen visade att om inte pengar skjuts till från andra håll (typ landstinget) måste man överväga att lägga ner länsmusikverksamheten, eller orkesterverksamheten.

I avvaktan på vad staten bestämmer sig för, och för att få tid att samtala med Uppsala kommun, som ju har byggt det nya konserthuset åt Uppsala kammarorkester, har jag medverkat till att anslaget för 2009 till Musik i Uppland blir 1,6 mnkr (mer än 20%) högre än i år. Beslut fattas på måndag. Detta kommer jag också att påpeka i en replik till ledarsidan som kommer i tidningen på tisdag.

Uppsala kammarorkester uppmärksammad

Äntligen har media upptäckt att situationen är allvarlig för Uppsala kammarorkester. Både Upplandsradion och UNT har intervjuat mig med anledning av det beslut vi fattar i landstingsstyrelsen på måndag. Vi har från kulturnämndens sida lyckats genomdriva att landstinget skjuter till 1,6 miljoner kronor under nästa år för att verksamheten i Musik i Uppland ska kunna fortsätta.

Men, fortsätter staten med sina besparingar på musikområdet, är det många fler miljoner som behöver skakas fram framöver. Då kan dimensionerna bli sådana att vi måste fundera på om vi skall sluta stödja studieförbunden, eller Wiks folkhögskola, och satsa allt på musik. Ingen skulle vara gladare än jag om vi kan trygga framtiden för Uppsalas eminenta kammarorkester, men det är inte gratis, och pengarna måste tas någonstans ifrån. Därför måste vi avvakta något år för att se vad staten säger, och hur intresset från Uppsala är att behålla orkestern.

foto:Stewen Quigley

Gratulerer med dagen!

Jag upphör inte att förundras över att så många människor kan uppvisa en sådan entusiasm över en nästan 200 år gammal grundlag.


Men det var förstås som vanligt en stor förmån att få vara med och fira 17 mai i Stockholm i dag!

Bara ett regeringsalternativ

Enligt TT / DN tappar oppositionen i opinionsundersökningarna. Det är inte så konstigt, eftersom det fortfarande bara finns ett regeringsalternativ i Sverige. Henrik Brors beskriver träffande socialdemokraternas dilemma. Varför lämna sin unika position som regeringsparti, och bli "bara" ett parti av två eller tre? Det är självklart att (s) som parti förlorar på detta. Det är inte alltid lätt för det stora partiet att tvingas få stöd av (mp) och (v), där speciellt miljöpartiet ofta utnyttjat sin vågmästarställning till det yttersta. Att det straffar sig ser man till exempel i Uppsala kommun där (s) efter valförlusten 2006 valde att bryta allt tekniskt samarbete med de två stödpartierna för att maximera sitt eget partis inflytande i kommunens nämnder och styrelser. Resultatet blev naturligtvis att Alliansen fick ännu större utdelning än vi skulle gjort utan splittringen i vänsterblocket.

Så tack och lov finns det hopp om en fortsättning efter 2010. Samtidigt är det naturligtvis beroende av hur Allians för Sverige klarar att förvalta sitt förtroende och presentera ett trovärdigt alternativ för nästa mandatperiod. Det finns säkert flera med mig som är besvikna över att regeringen inte tillfullo lyckats svara upp till alla förväntningar. För min del finns det till exempel ett besvärande starkt inslag av långhårig försvarsfientlig feminism i regeringen. Men det är ändå tryggare med ett Sverige i händerna på en till formen stabil Alliansregering, än det gungfly med revolutionära (ex-?) kommunister och kommunalgråa betongsocialister som en ny rödgrön röra skulle innebära för landet.

(Foto: Jan Fröman/Tidningen NU)

Troll i regionfrågan

UNT lyckas få hela regionfrågan om bakfoten. Först anklagas vi i Alliansen för att helt ödelägga Akademiska sjukhuset genom vårt nej till Svealandsregion 2010. Sedan talas det om kovändning och att vi lämnar linjen att slå ihop oss med Stockholms län. Inget parti förutom folkpartiet har förordat en region tillsammans med Stockholm, kära UNT! Läs mina debattartiklar i tidningen under det gångna året!

Vi i Alliansen har heller aldrig stängt dörren för Gävleborg och Dalarna - utan hållt det öppet att vi ska ha en gemensam regionkommun - åtminstone så småningom. Tydligast har (c) varit i denna fråga, och sedan i fallande skala (kd), (m), och (fp), folkpartiet tänker sig dessutom en gemensam region med både Dalarna / Gävleborg och Stockholm.

Se gärna mitt inlägg i dagens UNT där jag försöker komma tillrätta med några av de värsta missuppfattningarna. Idag träffade jag Sören Bertilsson (s) från Dalarna när jag var i Örnsköldsvik, och det känns bra att vi ändå har en gemensam syn i det mesta. Det är bara frågan om vad som ska komma först, ett bra samarbete eller en regionkommun. Jag förordar att man först bygger upp bra samarbeten, och sedan utifrån detta bildar regionkommuner.

Upplandsradion ger en lite bättre verklighetsbeskrivning och Arne Sandemo får chansen att förklara att vi faktiskt inte gjort någon kovändning i landstinget.

Succé igen!

Ännu en gång blev kristdemokraternas 1:a maj -tåg i Uppsala en succé. För fjärde året i rad dominerade det vita tåget gatubilden i Uppsala, den här gången med Alf Svensson i spetsen. I tåget gick ca 545 personer, 150 fler än i (s), och (v) tågen som båda innehöll knappt 400 personer. Det blev en strålande final på St Eriks torg där vi under parollen "Trygga familjer - vinst för Sverige" firade införandet av vårdnadsbidraget med att bjuda alla som kommit och lyssnat på tårta.

Alf Svensson och Mikael Oscarsson har också klarat ut argumenten i DN och får förstås möta den massiva svenska opinionseliten. Just därför är det så viktigt att folkets röst får höras i denna fråga.

Det finns mer att läsa om tåget i UNT och på kvällens rapport 19.30 kan du bland annat se mig blåsa upp ballonger... (11 minuter in i sändningen)