3/8 (kd) i topp!

Av de 8 första på listan över populära ministrar återfinns alla 3 kristdemokratiska ministrar. Det är ekot som gjort undersökningen som också återges i DN. Roligt, men inte överraskande, att våra kristdemokratiska ministrar har ett sådant förtroende bland alliansens gräsrötter. Både Göran, Maria och Mats gör ett fantastiskt bra jobb!

Patriarkal jul i Norge

Nu har vi firat Jesus, Messias, födelsedag, som vi brukar i Norge. På bilden ses min svärfar Valdemar läsa julevangeliet efter avslutad julmiddag med "ribbe" (revbensspjäll) till de vuxna och "kjøttkaker" till barnen. En fin patriarkal tradition, och det är uppfriskande att under en helg som denna hålla fast vid traditionerna. Barnen har fått öppna alla julklappar, med tindrande ögon, efter avslutad julgudtjänst i Hølonda kirke, som hölls kl 14.oo på julafton. Ingen julotta här alltså, men fick följa en del av midnattsmässan i Peterskyrkan, Rom. Påven har ju för övrigt råkat i blåsväder efter diverse skriverier i media (se t ex DN), som senare fått dementeras (Dagen t ex, och DN.) Apropå patriarkal och midnattsmässan så slogs jag av hur mycket (enbart...) män det var som celebrerade i mässan - katolska kyrkan är ju som bekant ganska traditionell på en hel del områden...

Henke lyfter innebandyn

Henrik Larsson har nu gjort sitt första mål i Innebandyns superliga, när han avgjorde med 8-7 mot Västerås (se innebandy.se och DN). Som jag tidigare skrivit tycker jag det är uppfriskande med elitidrottsmän som klarar att visa en bredd i vad de gör (jämför Carolina Klüft).

Innebandyns superstjärna Niklas Jihde lovar åka ner som sargvakt till Helsingborg enligt sin blogg ("Generad av Henke Larsson"). Han har tidigare lovat detta om Henke skulle klara att göra mål i innebandyns högsta serie (se bl a Expressen).

Jag tror det här innebär ett lyft för innebandyn som sport. Innebandy är en "ny" sport, där Sverige är helt dominerande internationellt sett. Även om man nu senast förlorade världsmästartiteln sedan mer än tio år till Finland.

Henke kan vara med och lyfta inte bara sitt lag Helsingborg utan sporten som helhet, inte minst publikt.

Liten kommentar inte från julstressens Uppsala, utan från Norge där vi nu inväntar julfirandet (återkommer om det).

Ekoxen expanderar

Förutom alla andra uppdrag är jag också förskolechef. Föräldrakooperativet Ekoxen, vars godkännande jag skrev om i februari (se även protokoll om beslutet), har nu varit i verksamhet snart ett år och växer och frodas.

Efter nyår kommer vi att se en fördubbling av verksamheten med 3-4 nya anställda och knappt ett 10-tal nya barn (från dagens 9). Det är mycket att stå i för att få ihop alla praktikaliteter, men det ska bli spännande att se hur vi kan utveckla verksamheten.

Kandidat i EU-valet

Idag presenterade nomineringskommittén sitt förslag på kristdemokraternas lista i EU-parlamentsvalet. Jag finns där med på 40:e plats. Min kandidatur motiverade jag så här när jag tackade ja till förfrågan att ställa upp i provvalet (där jag kom på 35:e plats):

1/ Utveckla EU som fredsprojekt, inte överstatlig federation!
Europarådet och EG är viktiga för fredsbygget. Hela Europa (även Ryssland och Turkiet) bör inkluderas i den freds-gemenskapen.

2/ Stärk det nordiska blocket inom EU!
Genom samordning av agerande i EU, valuta, regelverk och kommunikationer kan Norden och regioner som Kvarken och Öresund utvecklas.

3/ Använd EU:s budgetmedel rationellt!
Stärk svaga regioner, inte redan starka. Jordbruksstödet ska inte användas för att bygga upp murar mot omvärlden.

Premiär som fullmäktigeordförande

Idag var det min premiär som ordförande i fullmäktige, dock inte ett "riktigt", direktvalt fullmäktige utan regionförbundsfullmäktige. Som vice ordförande fick jag hoppa in för Åke Hedén (c) som inte fanns med idag. Jag klarade dock inte hans rekord från förra gången då han klubbade igenom fullmäktige på 17 minuter. Och jag får erkänna att det var en viss utmaning att lotsa oss igenom antagandet av den Regionala Utvecklingsplanen ("RUP"), efter alla yrkanden som kom in i debatten. Men träning ger färdighet, och jag fick många uppmuntrande ord efteråt.

Konst-ig ordförande

I går var det konst på tapeten vid årets sista möte med landstingets kulturnämnd. Vi hade bland annat att behandla en utredning om landstingets utsmyckning (eller "gestaltning" som det ska heta numera, eftersom konst inte längre är enbart utsmyckning...) av sina lokaler. Utredningen av Ann Magnusson var tämligen tendentiöst skriven, och det framgick tydligt att "kultur" enligt hennes definition är liktydig med den offentligt finansierade "kulturen". ("Kulturen i Sverige har hittills varit helt offentligt finansierad men den nya regeringen förespråkar i högre grad privat finansiering"). Vi fick en debatt som kom in på filosofiska resonemang som påminde om vad jag sa i intervjun med mig som finns på landstingets hemsida.

Den bästa beskrivningen på kulturelitens syn på konst kom Lena Maria Jonsson (c) med : "Konst är sånt som inte folk vill köpa".

Sedan hade vi glädjen att tilldela Pär Fredin landstingets konstnärliga utvecklingsstöd. Det ska bli spännande att närmare lära känna denna bildkonstnär, i samband med utdelningsceremonin mm.

Luciachock

Nu har jag precis sett det sjätte luciatåget på två dygn. Det började torsdag kväll med julfest på vårt föräldrakooperativ Ekoxen (första bilden). Min son Joel fick vara med, även om han slutade i somras på Ekoxen, en liten kompensation för att han missade förra julfesten för ett år sedan.

Under fredagen började dagen med en julsångsamling som våra barns skola (Källskolan) ordnade i Vaksala kyrka (andra bilden). Efter lunch julfest på Joels nuvarande förskola - Tärningen (tredje bilden). En liten stund senare var det dags för nästa besök i Vaksala kyrka där min dotter Edel Irén tillsammans med sin musikprofilklass hade konsert (fjärde bilden).

På kvällen var det dags för julfest med Kristdemokraterna i S:t Maria Kyrka i Stenhagen (femte bilden - mina barn var halva luciatåget). Idag, luciadagen hade våra barn tillsamman med en grannfamilj sitt traditionsenliga lussande i grannskapet (sista bilden).

Så nu kan man äntligen pusta, - men bara en liten stund mitt i alla julförberedelser...

Inget hopp för en vänster i kris!

Idag försökte vänsterkartellen pressa fram ett regeringsalternativ. Jag tror de flesta svenskar ser igenom detta, som Henrik Brors träffande beskriver som ett tvångsäktenskap. Hur troligt är det att tre så olika partier, varav två har noll (0) erfarenhet av regeringsarbete ska klara att bilda en koalitionsregering?

Jag måste säga att min första koppling till kris i följande citat av Mona Sahlin (DN) var just krisen i vänsterblocket: "... skapa ett trovärdigt nytt regeringsalternativ inför valet 2010, ett alternativ som kan erbjuda hopp i den kris vi nu är inne i". Fast hon menar förstås den finansiella krisen.

Att man har enats om ekonomin tror jag vad jag vill om - kanske får vi även i Sverige se en vänstersocialistisk finansminister (som Kristin Halvorsen i Norge), som lägger den ena reservationen efter den andra i regeringen (som i Norge...). Nej, jag tror fortfarande på seger för Allians för Sverige i valet 2010.

Fantastisk julkonsert på Livets Ord

Ikväll fick vi höra ännu en fantastisk julkonsert på Livets Ord, vilket även UNT rapporterar om. Det är verkligen otroligt vad man lyckas förmå med begränsade resurser - en resa i musikhistorien runt den fantastiska berättelsen om julevangeliet. Den som inte varit på denna julkonsert bör inte missa tillfället nästa år på andra andvent. En av höjdpunkterna är att få höra Anders Spetz i Gunnar Wennerbergs "Gör portarne höga..."! Denna gång var även min dotter Rebecca med i barnkören som syns vitklädd på bilden (nr 2 från höger, i 3:e raden uppifrån).

Det var också spännande att i förmiddags få höra pastor Dan Salomonsson predika. Jag tror det är första gången som pastorn i min tidigare församling (1990-1996), Filadelfia i Uppsala, predikar på Livets Ord.

Ny dubbeldoktor

I dag har jag haft glädjen och delta i disputationen för Torbjörn Aronson som presenterade en avhandling i kyrkohistoria om Manfred Björkqvist. Det var en givande vetenskaplig diskussion mellan Torbjörn och opponenten Kjell Bläckert.

Så efter att tidigare "bara" ha kunnat titulera sig Filosofie Doktor är nu Torbjörn både Teol och Fil Dr (i den ordning som så riktigt teologerna påpekade). Inom kristdemokraterna går därmed Torbjörn i Kjell O Lejons fotspår, en av våra tidigare politiker här i Uppsala som liksom Torbjörn doktorerat såväl i statskunskap som teologi.

Vi avslutade med en fantastiskt trevlig disputationsfest på Ribbingebäck, där kortet av den glade dubbeldoktorn är taget

Förbjud maskerade demonstranter!

Nu är det dags igen. En laglig demonstration i Lund med polistillstånds utsätts av en massiv attack från olagliga motdemonstranter (se DN). Det är tragiskt att sådana här upplopp får / kan förekomma i Sverige. Jag tycker man borde förbjuda maskerade demonstranter på gatorna - inför straff på detta hotfulla uppträdande!

Jag har ännu i färskt minne när vi 6 juni (första året det var helgdag) kom till Stockholm i folkdräkt och vid munkbron möttes av en skränande afa - hop. De hade just bränt svenska flaggan vid slottet och maskerade skanderade och uppträdde mycket hotfullt (och nästan skrämde vettet på barnen). Är detta acceptabelt i en rättstat som Sverige?

Stockholm - konsekvens av landhöjningen

Jag hittade idag ett citat av en Uppsalaprofessor som jag hörde på senaste mälartinget i Uppsala på försommaren: "Stockholm är en ytterst beklagansvärd konsekvens av landhöjningen".

Ja, hade landhöjningen slutat för drygt 1000 år sedan så kanske Uppsala fortfarande varit huvudstad i Sverige... Anledningen till att Stockholm blev vad det blev var att den nuvarande stadsholmen ligger i vad som till slut blev den enda kvarvarande utseglingsleden från Mälaren till Östersjön / Saltsjön. Tidigare kunde man ta sig ut både via Edsviken/ Brunnsviken, via Långhundraleden som mynnar vid Biskopsborgen Tuna i Åker (nuv Åkersberga) och via sjuhundraleden (mot Norrtälje). Se gärna en informativ landskapsanalys från Länsstyrelsen i Sthlm, av Johanna Alton.

Jag har precis läst ut bröderna Fredrik och Henrik Lindströms spännande bok "Svitjods undergång och Svea Rikes födelse", som avhandlar just perioden efter landhöjningen på 1000- och 1100-talen som ledde fram till att Stockholm blev Svea Rikes huvudstad. Detta efter att Svitjod, med tyngdpunkt i Upplands folkland, förlorat sin historiska betydelse, bland annat efter att folkkungarna förlorat slagen vid Sparrsätra och Gestilren (dagens Gästre i Örsundaåns dalgång). Jag kan varmt rekommendera denna bok för den historieintresserade, läs gärna Dick Harrissons recension i SvD som också var min första kontakt med boken.

37 år och gör vad han vill

Henrik Larsson har debuterat i innebandyns superliga för nedflyttningshotade Helsingborg (se DN). Härligt med idrottsmän som vågar göra det lite oväntade, och fortfarande vågar gå på vad de själva tycker är roligt. För tyckare har förstås inte saknats. Jag hoppas Henke fortsätter med vad han tycker är kul, och så kan ju Lagerbäck i stället försöka få lite förnyelse i fotbollslandslaget. Men då kanske fotbollslandslaget först måste förnya bort Lagerbäck!?

Angående allt tyckande sätter Henke Larsson själv huvet på spiken när han säger till Expressen "Jag är 37 år och gör vad jag vill".

Vintern är här

Äntligen är vintern här! Norska som mina barn är var det skidor på så fort det gick när snön tillät i lördags. Sedan har det varit skidåkning (och pulka, speciellt för Joel som inte är så speciellt "norsk" och pigg på turer och skidåkning) hela helgen så fort programmet tillåtit.

Ser framemot en härlig vinter, och vi får hoppas inte allt slaskar bort med en gång (trots prognos om värme på torsdag...)

Anpassning och modernisering av kulturen

Ja, det var mitt slutord i gårdagens UNT. Jag fick där chansen att försvara vår budget och vårt uppdrag för kulturen i Uppsala läns landsting. Det är tydligt att den (s)-styrda oppositionen har fastnat i ett envetet försvar för det bestående, utan att kunna presentera några alternativ eller visioner. Detta gäller även kulturområdet, där enda målet tydligen är att räkna upp anslaget som alla tidigare år.

Ja, jag vet ju inte riktigt, för vi har ju som sagt inte fått något förslag vare sig på budget eller uppdrag eftersom socialisterna yrkade avslag på våra förslag utan att presentera något
alternativ.

Ingen kulturdebatt idag

Nu har debattens vågor svallat hela dagen. Vi har under budgetavsnittet avverkat punkt 9-11 idag, budgeten sträcker sig fram till och med punkt 33...

En del talare är riktigt roande, andra absolut inte... (hoppas jag inte är alltför tråkig själv - men jag har ännu inte sagt något). Ann-Catrin Larsson (fp) från Skutskär var t ex en frisk fläkt! Inga Alm (c) rasade över alla tråkiga landstingsråd som fyllt upp dagen, men då kan hon ju inte menat Anna-Karin Klomp (kd) förstås - hon var också den som fick dagens första applåd! Där har ju min kollega (och vikarie) Steven Crosson som är en stjärna i retorik bidragit till att höja nivån på framförandet (när det gäller Anna-Karin från en i och för sig redan ganska hög nivå).

Det hade varit bra med mer retorik i svenska skolor. Här (liksom på flera andra områden) har vi en del att lära av USA.

Se gärna landstingsdebatten på nätet så får du bedöma själv.

Alliansen enig på landstingsfullmäktige

Sitter nu och lyssnar på debatten på landstingsfullmäktige där budgeten för kommande år ska antas. Som vanligt är det mycket retorik och ganska lite substans. Jag tycker Alliansen gör ett starkt intryck som visar att vi är aktiva, har gjort en skillnad och har ett program för att förbättra för länets invånare när det gäller tillgång till sjukvården.

Jag kommer snart att gå upp och tala för vår kulturbudget. Jag är stolt (men ännu inte helt nöjd) över en budget som kan bibehålla verksamheten, utan ekonomisk uppräkning, samt samtidigt göra flera satsningar.

Jag har tidigare skrivit om vår budget för kommande år. Den bygger på ett uppdrag som för första gången formulerades av politiken, och inte av förvaltningen själv. Där fanns fem grundpelare - Det civila samhället, Individer och familjer, Subsidiaritet, Kulturarvet och förvaltarskapet samt slutligen Kultur för hela länet. Det känns bra att kunna bidra till ett bättre innehåll, och inte bara föreslå mer pengar (och därmed så småningom högre skatter) som oppositionen.

Lyckat besök av Maria

Maria Larsson, äldre- och folkhälsominister, besökte idag Uppsala län. Hon invigde en aktivitetspark för äldre i Enköping (den första i sitt slag i Sverige), och besökte sedan Balders äldreboende och Rikskvinnocentrum i Uppsala. Tyvärr ligger jag hemma i feber och kunde inte delta - men enligt media var det ett lyckat arrangemang. TV4 var med i Enköping, och UNT rapporterar redan idag både om besöket i Uppsala och Enköping

Gustaf von Essen, Uppsala äldrenämnds ordförande var med på dagen, och även i Enköping var Bo Reinholdsson, vård- och omsorgsnämndens ordförande självklart med. Det är fantastiskt att vi har så många kristdemokrater på betydelsefulla poster för att förbättra för de äldre såväl i Sverige, som i Uppsala och Enköping. Utan kristdemokraterna i regeringen tvivlar jag på att det hade blivit 500 kr mer till de sämst ställda pensionärerna, de som idag har enbart garantipension.
(foto:kristdemokraterna)

Gustaf Adolf firad

I går kväll värmde det i en mörk och kall värld att få minnas och fira Uppsala Universitets store donator, Gustaf II Adolf. 6 juni är ju som bekant Gustaf Adolfs dödsdag i Lützen, och i Uppsala vördades hans minne i traditionella former med studenternas fanborg och sång av Allmäna sången vid Obelisken i Odinslund.

Det värmde att få sjunga Vår Gud är oss en väldig borg, såväl i den inledande vespern i Heliga Trefaldighets kyrka, och att därefter höra just Gustaf Adolfs "huspsalm" framföras efteråt utanför kyrkan. Eftersom den är så bra kommer här de två första verserna:

Vår Gud är oss en väldig borg

Han är vårt vapen trygga

På Honom i all nöd och sorg

vårt hopp vi vilja bygga

Mörkrets furste stiger ned

hotande och vred

han rustar sig förvisst

med våld och argan list

likväl vi oss ej frukte

Vår egen kraft ej hjälpa kan

vi vore snart förödde

men med oss står den rätte man

vi står av honom stödde

Frågar du vad namn han bär

Jesus Krist det är

Han är den Herren Gud

som klädd i segerskrud

Sin tron för evigt grundat

(kom ihåg den där sånär som på sista strofen, som jag fick slå upp....)

En ansvarslös opposition

Idag antog vi i landstingets kulturnämnd (där jag är ordförande) en budget för 2009. Som vanligt hade inte oppositionen några konstruktiva förslag - utan man yrkade avslag på hela budgeten och lämnar sedan en reservation. Ja, jag är ju ändå tacksam att jag inte behövde formulera några yrkanden åt dem, som flera gånger tidigare...

Men, hade man velat få igenom något så kunde man ju ha lagt konkreta förslag, och inte bara hänvisa till att vi egentligen borde ha mer pengar att fördela. Nu har vi ju inte mer pengar, så då får vi förhålla oss till vad vi har. Samtidigt är det ju inte pengarna i sig själva som är viktiga utan vad vi får ut av dem. Jag är nöjd med att vi t ex ökar anslaget till Musik i Uppland med totalt 1.760 tkr. Vi ger också en uppräkning till Upplandsmuséet, ökar anslaget till stipendier med 100 tkr, ger mer pengar till Biskops-Arnös folkhögskola och Näringslivsarkivet, samt behåller samtidigt 400 tkr i reserv för satsningar kommande år. Samtidigt som alla enheter rationaliserar sin verksamhet utan någon uppräkning och vi minskar på administrationen. Så vad är det som är dåligt?

DN och UNT håller med!

Idén om civiläktenskap får idag stöd av både DN och UNT på ledarplats. Och liberala UNT påpekar det orimliga i att folkpartiets partistyrelse bundit sig vid äktenskapsutredare Regnérs modell. Sedan tycks man hänga upp sig på ordet "äktenskap". I min lagbok från 1907 heter äktenskapsbalken "Giftermåls Balk" och första kapitlet handlar om "laga giftermål". Om denna beteckning gällt i Sverige under hundratals år, varför då låsa sig till just ordet "äktenskap"? Det kan ju inte vara för att man är rätt att homosexuella par kan få oäkta barn... För det första finns inte "oäkta" barn numera (enligt lagen) sedan "lönskaläge" (hor) inte längre är straffbart, och för det andra kan förstås homosexuella par per definition inte få vare sig äkta eller oäkta barn.

Nej, det vore bra om regeringen tog sitt förnuft och valde en lösning som gör att samtliga parter kan känna att man inte behöver fatta beslut mot sin egen övertygelse. Självklart är inte civiläktenskap den ideala lösningen i ett kristdemokratiskt samhälle, men utifrån hur dagens politiska fält ser ut är det ändå en modell man kan leva med.

Civilrättsligt giftermål enda utvägen?

Idag skriver Christer Sturmark, humanisterna tillsammans med flera kyrkoledare i SvD om att civilrättsligt är bra för alla parter. Jag har länge pläderat för den modellen. Det är anmärkningsvärt att kyrkorna så länge ställt upp på en konstruktion där staten dikterar villkoren för äktenskapsingåendet. Att som folkpartiet föreslår (se DN) staten ska låta enskilda vigselförättare få följa sitt samvete visar ju hur absurd hela idén är. Speciellt sedan kyrkan skildes från staten blir det ju självklart att staten själv får sköta den rättsliga delen av pars förhållanden.

Jag tycker för min del att staten borde ha en äktenskapslagstiftning för gifta makar, och att därmed både samboförhållanden och partnerskap kunde avskaffas. Samtidigt inser jag att så länge 90% av riksdagsledamöterna vill något annat så är just civiläktenskap kanske den enda möjligheten att jag som kristen kan känna att den bibliska äktenskapssynen kan få bestå åtminstone i de kristna samfunden.

Hoppas nu att det kan bli lite tryck i den här frågan (se Dagen), så att riksdag och regering inser att de inte kan fatta hur korkade och oförankrade beslut som helst. Något borde man väl lärt av FRA-frågan... Så länge Göran Hägglund kan stå på sig på det fina sätt han gjort hittills finns det hopp!

Paolo Roberto äger

I fredags eftermiddag när vi åkte med barnen till simskolan, som alla fredagar, berättade min fru om en fantastisk person som hon hört på radion. Det var Paolo Roberto som intervjuades i P3:s Populär, bland annat om feminismen där han deklarerar att han är "militant motståndare till feminismen". Eftersom min fru också är antifeminist (medlem i antifeministiska föreningen) berättade hon hur befriande det var att höra någon tala som Roberto. Jag håller med! Kort sagt, Paolo Roberto äger. Synd att inte Alf Svensson lyckats engagera honom för Kristdemokraterna (se Realtid.se) - men han kanske är en alltför frispråkig person för att kunna bli politiker. Tyvärr...

Lyssna gärna på intervjun här - feminismen kommer 16 minuter in i intervjun. Se också SvD:s ledarblogg.

Var jag för snäll?

I eftermiddag var jag på två inflyttningsfester (den andra var en förtäckt 40-årsdag). Tyvärr kunde inte Ingvild vara med eftersom vår 1-åriga Lia hade feber... På båda ställena fick jag kommentaren "känd från tidningen" - eftersom intervjun med mig (se nedan) var införd i dagens UNT. Några av mina vänner (en prästfamilj) tyckte dock att jag hade uttryckt mig lite försiktigt om Ecce Homo. Det tycker min fru också. Men, men, jag är väl en liten diplomat - på gott och ont.

Finns det gränser för konsten?

Idag fotograferades jag av UNT på Upplandsmuséet där jag förra helgen invigde en utställning med namnet "Ser man på". Det är ett litet urval av de 18 600 verk som utgör landstingets konstsamling som presenteras på muséet (för övrigt ett av de få länsmuséer i landet som normalt inte är något konstmuseum).

Jag fick också några frågor om konst, och naturligtvis kom vi in på det kontroversiella i konsten. Jag har tidigare intervjuats på landstingets hemsida om bl a "god konst". Jag talar där om vikten av ett fritt konstliv, men samtidigt måste det naturligtvis finnas gränser också för konsten. Man får provocera i samhället, men man bör också visa hänsyn. Ett exempel som kom upp är Ecce Homo, och det är konst som jag tycker är för magstark. Att göra Jesus till en sexuell gestalt går över gränsen för den hänsyn jag tycker man bör visa oss som är kristna. Och jag tror inte någon fotograf eller konstnär hade fått hänga sexuellt laddade bilder av en naken Muhammed i mosken i Uppsala - och heller inte vågat hänga eller publicera dem någon annanstans heller för den delen. Varför böjer sig konstnärer och media bara för hot, men inte av hänsyn till de som tar anstöt?

Alla ägg i Kaupthing-korgen

I måndags hade Landstinget i Uppsala län samtliga sparmedel i den isländska banken Kaupthing. 875 mnkr. Jag har upprepade gånger i landstingsstyrelsen påtalat att det kanske inte är så smart att ha alla pengar i en isländsk bank.

Kanske norska media (såsom Aftenposten) varit lite bättre på att rapportera om de isländska problemen, och därmed gjort just mig bättre informerad - men det är ju fortfarande inte så jättesmart att ha alla ägg i samma korg. Fast jag har blivit försäkrad av både den förra och den nuvarande ekonomidirektören att det är absolut ingen fara på taket.

Trots det har landstinget nu i veckan skrivit över 450 mnkr från den isländska banken till svenska banker. Och efter riksbankens intervention (se UNT) är väl också resterande pengar säkrade (se även DN).

Det är klart att pengarna var säkrare på banken, än som aktier. Så i och för sig har man väl haft rätt, men det kan ju aldrig vara helt bra att ha noll riskspridning...

(foto: Kaupthing bank)

kd-polisen Alm rycker ut

Med anledning av mitt blogginlägg om att media ensidigt rapporterat om ett självmord i häktet i Mariestad har nu den ständige kd-polisen Stephan Alm ryckt ut och påpekat det motsägelsefulla i att en kristdemokrat talar mot ett, som det kan tyckas, solklart fall av civilkurage. (Expressen hänvisar i en ledare i fredags till kristdemokraternas agerande för att få till en civilkuragelag)

Visst behövs det mer civilkurage i samhället. Säkert också bland personalen på häktet i Mariestad. Men det rättfärdigar inte en ensidig vinkling i media där personal hängs ut, utan att man tar hänsyn till omständigheterna i deras arbetssituation. Det finns alltid två sidor av saken, och media, liksom domstolsväsendet, bör eftersträva att ge utrymme för båda sidor.

Med Putin i alperna

Nu ska jag berätta om vår resa med Vladimir Putin (ja, just det - Rysslands premiärminister) i de Österrikiska Alperna. Vi bodde i en stugby där det bodde huvudsakligen tyskar. Det var vintersport som gällde, och vid ett par tillfällen provade vi på ett mycket spännande, och synnerligen farligt, nöje. Med ett slags kilformade kuddar åkte vi nerför backarna på magen - visserligen på markerade spår, men ändå. Vid flera tillfällen flög man över guppen (flera 10-tals meter!). Eftersom Vladimir Vladimirovich (som man säger i Ryssland till Putin) är såpass kort var Ingvild tvungen att lyfta honom på ryggen över ojämnheterna vid ett par passager.

Med på resan var jag, min fru Ingvild, Putin, och delvis även Ingvilds bror Runar. Att vi var i sällskap med Putin föranledde förstås en del förvecklingar. Vid ett tillfälle skulle vi ut på en utflykt och titta på bland annat ett katolskt kapell. Inne i kapellet pågick någon slags teaterövning, och vi blev stoppade och man trodde vi drev med dem när vi påstod att det var just Putin som var med oss. När Ingvild berättade för Putin på ryska - Они думают што у тебя маска ("de tror att det är en mask du har på dig") så skrattade han gott.

När vi var inne i kyrkan (Ingvild kommenterade för Runar på ryska - hon var så inne i samtalet med Putin - att det såg ut nästan som en katedral), så blev Putin påmind av all prakten om planerna i Ryssland. Han berättade för Ingvild att han snart kommer att krönas i Moskva (i Kristus-frälsar katedralen förstås). Han förklarade att det blir med krona och regalier - nästan som på tsartiden - och kunde inte dölja att han med glädje såg fram mot detta.

När vi gick runt i kyrkan blev vi plötsligt varse att vi blivit bestulna på en väska, där även en del av Putins saker låg, bland annat ett kreditkort. Chefen för teatergruppen ljög och menade att det inte var något speciellt som försvunnit, kortet var t ex säkert bara ett kort som används i skidliften. Men så småningom kröp det fram att någon visste vem som tagit väskan, och vi fick den åter med allt kvar. Därmed blev det bevisat för alla att det verkligen var Putin som var med eftersom det syntes på kortet.

Ja, det var sannerligen en spännande resa som Ingvild varit med om i natt och berättade för mig om i morse vid frukostbordet...

Rysk dubbelmoral

En farlig eskalering i Georgien har inletts idag, ja vi är rent av på väg in i ett nytt kallt krig på grund av detta (K Gerner i DN). Här visar sig Rysslands nya KGB-ledda (Putin var ju KGB-agent 1975-1991) stormaktsambitioner, samtidigt som det blottlägger en dubbelmoral från stormaktens sida. Å ena sidan hävdar man moderlandets territoriella identitet (visserligen med viss rätt) när det gäller Tjetjenien och Kosovo, men när det gäller Sydossetien (och Abchasien), då saknar plötsligt Georgien all rätt till sitt territorium som ligger centralt beläget i den unga kaukasiska republiken (titta på karta hos t ex wikipedia).

Tja, Georgien är väl inte heller Guds bästa barn, och jag försvarar definitivt inte övergrepp från deras sida gentemot Adzjarer och sydosseter. Det är dock mycket märkligt om man i säkerhetsrådet från EU och USA INTE kan sluta upp på Moskvas förslag att båda sidor ska avstå från våld (expressen).

Det är inte lätt att se vem som är skurken i detta drama, men det är som sagt tydligt att Ryssland spänner musklerna. Det fick vi också exempel på häromdagen när man från Danmark klagade över Rysslands stridsflygningar längs danskt flygrum, som numera liknar dem under det kalla krigets dagar (SvD)

Vad hände i Söderköping?

Idag upptäckte jag att både Herman Lindqvist och Carl Grimberg menar att Bo Jonsson Grip dog innan Margareta blev drottning av Sverige (se förra inlägget nedan). Håller Söderköping på med falsk varudeklaration? Detta måste undersökas.

Annars har det varit en bra sommar för mig. Jag sitter inte framför datorn och bloggar som andra nördar :-) Så tyvärr har det inte blivit så mycket att läsa för alla älskare av Segersams patriarkala blogg :-( Men sommaren har varit både hektisk och vilsam med släkträff, 60-årsdag och 30-årsdag i Norge, samt några veckor här i Uppsala med bland annat Europakonferens på Livets Ord och besök av släkten.

Riksting i Norrköping

Ännu ett riksting avslutat. Behållningen av det här rikstinget blev vårt vistelse under veckan i en stuga på gården till Söderköpings KS-ordförande Magnus Berge. Det blev en spännande bekantskap med Söderköping, ett av Sveriges absoluta centrum under medeltiden. Här kröntes t ex Magnus Ladulås drottning, och hans son Birger Magnusson. I Söderköping överlät också Bo Jonsson Grip 2/3 av Sverige och hela Finland till drottning Margareta. Hon hade visserligen blivit drottning av Sverige redan, men utan Bo Jonssons jordinnehav hade överhögheten blivit tämligen innehållslös. (se Söderköpings vapen på bilden)

En annan behållning var en inledande konferens om regionbildningen i Sverige, och där blev Gävleborgare och dalkarlar (-kulla) besvikna över att det enligt den regeringsreprentant vi hade närvarande inte blir någon Svealandsregion till 2011. Ambitionen från Mats Odells sida är att få till en region för de två norrländska regionerna, samt Västra Götaland, Skåne, Halland och Gotland. För oss återstår jobbet att försöka få med Västmanlänningarna i vår Svalandsregion.

När det gäller själva rikstinget blev det en ganska tråkig tillställning med ändlösa debatter om ordval hit, och yrkanden dit. Trist att inte partistyrelse och delegationer var bättre förberedda, så att man kunde fattat beslut lite snabbare och rationellare, och ägna tiden till annat viktigare. Partistyrelsevalet lyckades vi inte heller påverka, vi från Uppsala pläderade för Tuve Skånberg och Peter Kullgren utan framgång. Men det var förstås väntat - huvudsaken att vi fick lufta våra idéer om en breddning och förnyelse av partistyrelsen.

Försvarssamarbete Sverige-Norge

"Sverige friar till Norge" skriver norska Aftenposten idag i sin nättidning. Det är bra! Synd bara att det sker utifrån kris och katastrof i det svenska försvaret... Men ett nordiskt samarbete på försvarsområdet är det absolut hög tid för. Och kan det så småningom ske inom ramen för NATO-samarbetet så är det ännu bättre.

Nu får vi hoppas att normännen köper svenska JAS också, så blir samarbetet ännu lättare. Men det behöver ju inte betyda att vi ska ha kvar bara en flottilj i Sverige. Förutom Kallinge och Luleå tycker jag gott Uppsala borde vara flygflottilj för att trygga försvaret av huvudstaden.

Tolgfors idéer, som han också presenterar i dagens DN, kommer förstås från vår kloke ÖB och hans stab. Syrén har ju sedan länge haft kontakter med sin norska kollega Diesen - och vi kan hoppas att deras arbete denna gång blir framgångsrikt och inte hamnar i papperskorgen som så många andra svensk-norska projekt.

(Foto: Combat Camera - Försvarets Bildbyrå )

Bakom Eldsjäl och patriark

Min fru är en fantastisk person. Förra lördagen var det en intervju med mig i UNT - "Eldsjäl och patriark" - med foto på mig och alla fem barn. Jag fick kommentarerna från flera att man kunde tolka det som att den undertryckta frun inte kunde vara med på bild eftersom hon stod fastkedjad vid spisen eller något liknande. Nej, sådan är inte Ingvild. Även om hon kämpar för rätten att ha tid med barnen är hon oerhört aktiv (vid fotograferingen var hon t ex på jobbet). Jag lägger in en bild på min vackra och underbara fru här, eftersom hon inte kom med i tidningen. Jag älskar dig Ingvild!

Kaotisk småbarnstillvaro

Ännu en hektisk vecka till ända. Jag förstår inte hur folk klarar att dubbelarbeta. För våran del är det ändå mer än nog trots att jag bara "jobbar" 25% och min fru 50%. Mot slutet av veckan tornar tvätten, disken, dammråttorna, barnen och allt annat upp sig så det känns nästan övermäktigt. Dessutom ska bilen repareras och fruns knä är också kaputt.

Kanske är det jag som pappa som inte klarar att sköta ett hem? Att vara pappaledig är ingen dans på rosor, och troligen har jag fokus på för många andra saker samtidigt. Speciellt såhär innan sommaren skall ju allt hända. Avslutningar i alla klasser, för alla barn, fester, inbjudningar, och konferenser etc. I fredags följde jag med min äldsta dotters klass till Stockholm, och bland annat vasamuséet (se bilden). Det var trevligt och kul, men på hemmaplan var det lite darrigt med Ingvild på jobb - och alla barnen att tänka på. På kvällen lyckades vi till och med missa att hämta nr 4 hos dagmamma - dessutom hade vi båda våra mobiler urladdade så det inte gick att få tag på oss - obeskrivligt pinsamt....

Nej, det ligger något i att fembarnspappor kanske egentligen inte hinner blogga (se mitt första inlägg)...

UNT lyckas missuppfatta - igen

I dagens UNT tillvitades jag på ledarsidan att ha som mål att lägga ner Uppsala kammorkester. Det är naturligtvis en grov missuppfattning.

Eftersom staten, som finansierar Musik i Uppland till största delen under flera år dragit ner på anslagen till länsmusiken har vi utrett framtiden för vår länsmusik och kammarorkester. Utredningen visade att om inte pengar skjuts till från andra håll (typ landstinget) måste man överväga att lägga ner länsmusikverksamheten, eller orkesterverksamheten.

I avvaktan på vad staten bestämmer sig för, och för att få tid att samtala med Uppsala kommun, som ju har byggt det nya konserthuset åt Uppsala kammarorkester, har jag medverkat till att anslaget för 2009 till Musik i Uppland blir 1,6 mnkr (mer än 20%) högre än i år. Beslut fattas på måndag. Detta kommer jag också att påpeka i en replik till ledarsidan som kommer i tidningen på tisdag.

Uppsala kammarorkester uppmärksammad

Äntligen har media upptäckt att situationen är allvarlig för Uppsala kammarorkester. Både Upplandsradion och UNT har intervjuat mig med anledning av det beslut vi fattar i landstingsstyrelsen på måndag. Vi har från kulturnämndens sida lyckats genomdriva att landstinget skjuter till 1,6 miljoner kronor under nästa år för att verksamheten i Musik i Uppland ska kunna fortsätta.

Men, fortsätter staten med sina besparingar på musikområdet, är det många fler miljoner som behöver skakas fram framöver. Då kan dimensionerna bli sådana att vi måste fundera på om vi skall sluta stödja studieförbunden, eller Wiks folkhögskola, och satsa allt på musik. Ingen skulle vara gladare än jag om vi kan trygga framtiden för Uppsalas eminenta kammarorkester, men det är inte gratis, och pengarna måste tas någonstans ifrån. Därför måste vi avvakta något år för att se vad staten säger, och hur intresset från Uppsala är att behålla orkestern.

foto:Stewen Quigley

Gratulerer med dagen!

Jag upphör inte att förundras över att så många människor kan uppvisa en sådan entusiasm över en nästan 200 år gammal grundlag.


Men det var förstås som vanligt en stor förmån att få vara med och fira 17 mai i Stockholm i dag!

Bara ett regeringsalternativ

Enligt TT / DN tappar oppositionen i opinionsundersökningarna. Det är inte så konstigt, eftersom det fortfarande bara finns ett regeringsalternativ i Sverige. Henrik Brors beskriver träffande socialdemokraternas dilemma. Varför lämna sin unika position som regeringsparti, och bli "bara" ett parti av två eller tre? Det är självklart att (s) som parti förlorar på detta. Det är inte alltid lätt för det stora partiet att tvingas få stöd av (mp) och (v), där speciellt miljöpartiet ofta utnyttjat sin vågmästarställning till det yttersta. Att det straffar sig ser man till exempel i Uppsala kommun där (s) efter valförlusten 2006 valde att bryta allt tekniskt samarbete med de två stödpartierna för att maximera sitt eget partis inflytande i kommunens nämnder och styrelser. Resultatet blev naturligtvis att Alliansen fick ännu större utdelning än vi skulle gjort utan splittringen i vänsterblocket.

Så tack och lov finns det hopp om en fortsättning efter 2010. Samtidigt är det naturligtvis beroende av hur Allians för Sverige klarar att förvalta sitt förtroende och presentera ett trovärdigt alternativ för nästa mandatperiod. Det finns säkert flera med mig som är besvikna över att regeringen inte tillfullo lyckats svara upp till alla förväntningar. För min del finns det till exempel ett besvärande starkt inslag av långhårig försvarsfientlig feminism i regeringen. Men det är ändå tryggare med ett Sverige i händerna på en till formen stabil Alliansregering, än det gungfly med revolutionära (ex-?) kommunister och kommunalgråa betongsocialister som en ny rödgrön röra skulle innebära för landet.

(Foto: Jan Fröman/Tidningen NU)

Troll i regionfrågan

UNT lyckas få hela regionfrågan om bakfoten. Först anklagas vi i Alliansen för att helt ödelägga Akademiska sjukhuset genom vårt nej till Svealandsregion 2010. Sedan talas det om kovändning och att vi lämnar linjen att slå ihop oss med Stockholms län. Inget parti förutom folkpartiet har förordat en region tillsammans med Stockholm, kära UNT! Läs mina debattartiklar i tidningen under det gångna året!

Vi i Alliansen har heller aldrig stängt dörren för Gävleborg och Dalarna - utan hållt det öppet att vi ska ha en gemensam regionkommun - åtminstone så småningom. Tydligast har (c) varit i denna fråga, och sedan i fallande skala (kd), (m), och (fp), folkpartiet tänker sig dessutom en gemensam region med både Dalarna / Gävleborg och Stockholm.

Se gärna mitt inlägg i dagens UNT där jag försöker komma tillrätta med några av de värsta missuppfattningarna. Idag träffade jag Sören Bertilsson (s) från Dalarna när jag var i Örnsköldsvik, och det känns bra att vi ändå har en gemensam syn i det mesta. Det är bara frågan om vad som ska komma först, ett bra samarbete eller en regionkommun. Jag förordar att man först bygger upp bra samarbeten, och sedan utifrån detta bildar regionkommuner.

Upplandsradion ger en lite bättre verklighetsbeskrivning och Arne Sandemo får chansen att förklara att vi faktiskt inte gjort någon kovändning i landstinget.

Succé igen!

Ännu en gång blev kristdemokraternas 1:a maj -tåg i Uppsala en succé. För fjärde året i rad dominerade det vita tåget gatubilden i Uppsala, den här gången med Alf Svensson i spetsen. I tåget gick ca 545 personer, 150 fler än i (s), och (v) tågen som båda innehöll knappt 400 personer. Det blev en strålande final på St Eriks torg där vi under parollen "Trygga familjer - vinst för Sverige" firade införandet av vårdnadsbidraget med att bjuda alla som kommit och lyssnat på tårta.

Alf Svensson och Mikael Oscarsson har också klarat ut argumenten i DN och får förstås möta den massiva svenska opinionseliten. Just därför är det så viktigt att folkets röst får höras i denna fråga.

Det finns mer att läsa om tåget i UNT och på kvällens rapport 19.30 kan du bland annat se mig blåsa upp ballonger... (11 minuter in i sändningen)

Nej till Storregion i Svealand

Idag sa vi i länets styrgrupp för regionfrågan nej till inviten från Svealandsregionen att bilda en gemensam storregion från 2011. Det är främst Dalarna och Gävleborg som tryckt på i denna fråga, och hittills har de bara fått med sig Örebro och Värmland.

Det fanns två fel i förslaget - datumet (1/1 2011) och geografin (man uteslöt Sörmland). Det hela gjorde att Uppsala län blev alltför pressat och ivern från våra nordliga grannar riskerar nu att driva in Uppsala län i en region i Mälardalen, kanske till och med tillsammans med Stockholm.

Jag (och därmed kristdemokraterna i länet), har agerat för att vi för det första inte ska bilda en gemensam region med Stockholm. I stället för att samarbeta med Stockholm skulle vi då dirigeras från Stockholm (180.000 / 320.000 invånare är lite jämfört med nästan 2 miljoner!). För det andra har vi varit skeptiska till hela storregionprojektet över huvud taget.

Men mycket har skett sedan vi antog denna skeptiska hållning. Vi måste förhålla oss till inviterna från Gävleborg och Dalarna, och jag har sagt att jag tror att vi på sikt kommer att få se en regionbildning med de två nordliga länen (Gävleborg och Dalarna), samt Uppsala och Västmanland. Kyrkan har trots allt präglat den svenska geografin, och detta område är det samma som Uppsala och Västerås stift. Kanske kommer Sörmland med i denna geografi och kanske också Örebro och Värmland.

MEN, det är inte realistiskt att detta skulle kunna ske till 2010. Det är lämpligt med både val och grundlagsändring först! Dessutom är Uppsala intimt sammankopplat med Stockholmsregionen, och vi måste utveckla samarbetet när det gäller infrastruktur / kommunikationer och regional utveckling. Tyvärr är förståelsen liten på vissa håll för Uppsalas speciella ställning - där också kommunföreträdare helst ser ett samarbete inom Mälardalen (Uppsala, Enköping, Håbo, liksom företrädare för t ex Västerås, Eskilstuna och Örebro).

Så, om till äventyrs några dalmasar eller gävleborgare läser detta är mitt budskap - ta det lugnt, och hjälp till att stärka det redan väl utvecklade samarbete som idag finns runt hälso- och sjukvården. På så sätt kan vi lägga grunden för en (eller flera) framtida större region (-er) i Svealand.

Politiskt arbete lönar sig

I torsdags fattade riksdagen beslut om att ändra gränsen för när ett barn som föds för tidigt skall räknas som ett barn eller inte. Gränsen ändrades för från tidigare vecka 27 till att följa WHO:s rekommendation att vecka 22 skall gälla. Trots samlade påstötningar från såväl den medicinska professionen som socialstyrelsen har den socialdemokratiska regeringen under decennier motstått denna förändring.

I somras kom frågan upp på Kristdemokraternas rikstning, där vi från Uppsala län i samband med flera motioner lyfte upp just denna fråga. Vi hade tidigare blivit informerade om problematiken när vi besökt avdelningen för för tidigt födda på Akademiska sjukhuset, och tog upp saken med ansvarigt statsråd och statssekreterare (Göran Hägglund och Karin Johansson). Det känns därför nu speciellt roligt att se att politiskt arbete faktiskt kan ge konkret resultat!

Lagändringen innebär till exempel att om tvillingar föds för tidigt i vecka 25 och den ena dör, så räknas nu även det döda syskonen som ett barn, och kan få en hederlig begravning. Tidigare var det bara något slags riskavfall, eftersom det enligt lagen inte räknades som ett barn, till skillnad från sitt levande syskon. Dessutom får vi en statistik gällande barnadödlighet som stämmer med vår omvärld -där man sedan länge redan följer WHO:s rekommendationer.

Orättvist om Mariestadshängning

I ekot idag gjorde radiojournalisterna en stor sak av att en person intagen på häktet i Mariestad tilläts hänga kvar när han hittades ha hängt sig på en toalett. I ring P1 (lyssna 26 min in på länken) idag uttalade jag mig om att jag tyckte det var en orättvis rapportering. Personal inom exempelvis vård, polis och kriminalvård ställs dagligen inför svåra situationer som inte alltid är så enkla att hantera. Att då ensidigt ge en bild utifrån en tragisk situation där personalen hängs ut tycker jag är dålig journalistik. Kanske inte så mycket att sådana saker tas upp, men mer sättet det görs på. Hör gärna intervjun med Kriminalvårdens chef där man riktigt känner hur journalisten får blodvittring genom ett scoop som så småningom kanske leder till att huvudena rullar bland de anställda på det aktuella häktet.

Vad skulle du göra själv om du öppnade en toalettdörr och hittade en person som hängt sig?

Vi är anmälda till domstol

Turbulensen vid kommunens godkännande av vår förskoleverksamhet har nu utmynnat i ett överklagande till länsrätten. Rickard Malmström (mp) skriver i sitt överklagande som jag bett att få ut från länsrätten att länsrätten laglighetsprövar kommunens tillstånd för vårt föräldrakooperativ. Det märkliga är att Rickard citerar förarbetena till lagen som säger att fristående skolor får ha konfessionell inriktning "under förutsättning att deltagandet i konfessionella inslag alltid är frivilligt". När det gäller förskolor är det fortfarande kommunen som behåller "möjligheten att besluta om tillstånd och därmed bidrag till enskilda konfessionella förskolor. Även utskotten anser att denna ordning skall behållas".

Jag anser att vi även skulle klara den starkare prövningen som gäller för konfessionella skolor då deltagande i bordsbön självklart inte är obligatoriskt. Men jag tror att alla föräldrar som väljer vår verksamhet åtminstone inte har något emot att vi ber bordsbön. Då skulle de nog välja en annan verksamhet. Dessutom följer vi självklart läroplan för förskolan - jag kan inte se att den på något sätt skulle hindra konfessionella inslag - utan tvärtom!

Kristendomen, anser jag, är grundläggande för "de värden som vårt samhällsliv vilar på." (Lpfö 98) Människolivets okränkbarhet, individens frihet och integritet, alla människors lika värde och jämställdhet och solidaritet är alla värden som har sitt ursprung i den västerländska judisk-kristna traditionen. Möjligtvis skulle man kunna säga att jämställdhet och frihet mer hämtar sin inspiration från franska revolutionens "frihet, jämlikhet och broderskap", men jag anser ändå att det är värden som är förenliga med den kristna traditionen.

Dessutom är det väldigt bra att läroplanen talar om att "Förskolan skall vara ett stöd för familjerna i deras ansvar för barnens fostran, utveckling och växande". I vår verksamhet ser vi just familjerna som uppdragsgivare och inte det offentliga. Av många vänsterpolitiker kan man få motsatt värdering - att det är kommunen eller staten som har huvudansvaret för barnens uppfostran eller utbildning. Det är i stället dessa ståndpunkter som strider mot läroplanen!

Vana vid motvind

På söndag kommer SVT:s "Agenda" att sända ett program om "Kd i motvind". Återigen är det könslösa, förlåt könsneutrala, äktenskap som är på tapeten, och vårt partis låga opinionssiffror.

Vi kristdemokrater är tack och lov vana att arbeta i motvind. Mellan valen brukar vi ha låga opinionssiffror. Det beror på att folk inte känner till vad vi tycker, men upptäcker det inför valen. Det kan också vara så att man i en opinionsmätning inte vill stå för att vara "kristdemokrat" - just därför att man inte tycker om lite motvind.

I Agenda framställs det som att det är märkligt att vi står för det klassiska äktenskapsbegreppet när 70% av svenska folket tycker något annorlunda. Jag skulle tro att vi i väldigt många frågor har 70% av folket emot oss - men det ger oss ju faktiskt ett stöd av hela 30%! Det är dessa 30% vi vill få stöd av, eftersom de tycker som vi. Inte alla flummare på vänstekanten som står för moralupplösning, fri barnuppfostran, solidaritet med alla utom de rika eller de som påstår att det finns en objektiv sanning. Som står för att djur är mer värda än människor, eller att kungen borde avsättas (men som aldrig vågar avsätta honom), eller för den delen att inte alla barn har en mamma och en pappa.

I äktenskapsfrågan tror jag att vi har stora delar av folket bakom oss. Folk som är trötta på alla stollerier och nymodigheter på samlivs- och familjeområdet. Alla barn har en mamma och en pappa - det kan inte ens den svenska riksdagen ändra på. Och kristdemokraterna måste se till att alla de människor vi representerar i denna fråga också får sina synpunkter framförda och beaktade.

Sedan måste man naturligtvis förhålla sig till realpolitiken - att en majoritet både i riksdagen och i regeringen säger sig vilja införa en könsneutral äktenskapslagstiftning. För att (kd) ska kunna stanna i regeringen med trovärdighet måste dock någon form av kompromiss åstadkommas. En skulle kunna vara att man folkomröstar om frågan. Familjen är samhällets grundval, och därmed är det absolut värt att låta folket få säga sitt om äktenskapet. En annan kompromiss skulle kunna vara att staten lämnar de religiösa samfunden i fred och tar det fulla ansvaret för att registrera människors partnerskap - så kan den som vill gifta sig i kyrkan få göra det, med kyrkans välsignelse.

Att införa civiläktenskap är det ju annars mest vänstersympatisörer som driver - men jag har anfört samma syn sedan länge (exempelvis i en debattartikel i Dagen i mitten? av 90-talet till stöd för dåvarande missionsföreståndare Krister Anderssons plädering för detta). I Ryssland och Frankrike fungerar detta väl, och jag tycker egentligen det är lite märkligt att Svenska kyrkan accepterar att ställa upp som statens administratör av människors officiella samlevnadsstatus.

Årets största högtid

I Ryssland hälsar man idag varandra med orden "Иисус воскрес / Isus vaskres" - varpå man får svaret "Да, он истинно воскрес / Da, on istinna vaskres". Det gör man på denna årets största högtidsdag - som till och med gett namnet till veckodagen - "Воскресенье / Vaskresenie". Söndag på ryska betyder uppståndelse.

Jag sa detsamma till min fru i morse "- Jesus är uppstånden", och fick svaret "- Ja, han er sannerlig oppstanden". Denna urkristna hälsning på påskdagens morgon används såväl i Ryssland som runt hela vår värld.

Att Jesus uppstod från döden ger oss hopp och tro för framtiden. Genom att han övervann döden kan också vi, om vi tar emot hans frälsning, få leva i evighet med varandra och vår Far i himmelen. Värt att fira, eller hur!

Man hade hoppats att denna festdag kanske kunde prägla Sverige mer, men man ser tydligt hur stark sekulariseringen är med SvD som i sin ledare exercerar i skatteprocent för alla höginkomsttagare, och DN som hyllar 68-flummet under rubriken "Tack 1968"....

Nästan rätt

Tja, det blev Charlie Weimers som tippat (se DN, politikerbloggen och KDU). Att välja Aron Modig i stället för Matilda Stålbert som 2:e vice kan jag inte uttala mig om riktigt vad det innebär, men det torde ju göra striden på den kommande stämman intensivare. Enligt politikerbloggen har det förekommit "fula metoder" för att stärka Stålberts stöd i samband med val av ombud till stämman - så vi får som sagt se hur det går.

Ny KDU-ledning

Idag kommer kristdemokratiska ungdomsförbundets valberedning att presentera sitt förslag på ny ledning för förbundet. Min gissning är följande: Charlie Weimers som ordf, Ebba Busch som 1:a vice ordf och Matilda Stålbert som 2:e vice ordf.

Skulle valberedningen ha kommit fram till det förslaget är det förstås inte helt okontroversiellt. Charlie har ju i diverse sammanhang hängts ut som en farlig mörkerman, och när Stålbert i tidningen Kristdemokraten aviserade sin kandidatur var ju huvudpoängen att hon ville stoppa högervridningen av KDU (läs - erbjuda ett alternativ till Weimers och andra skumma högerkrafter). Ja, vi får se hur det går idag - och framförallt på förbundets stämma 1-4 maj.

Nordist - javisst!

I kväll blev jag invald i styrelsen för föreningen Norden här i Uppsala. Jag gick med som medlem i samband med EMU-omröstningen för några år sedan, då med syftet att arbeta för att återinföra den skandinaviska kronan som kom till som ett gemensamt projekt redan 1873. Det skall bli spännande att se vilka möjligheter som finns att blåsa liv i ett aktivt nordiskt opinionsarbete här i stan - samtidigt är det förstås ett stort förtroende att få vara med och företräda de många medlemmarna i denna anrika förening. Det är extra roligt att Jakob E:son Söderbaum, som jag haft förmånen att samarbeta med i olika sammanhang, är ny ordförande för Föreningen Nordens Ungdomsförbund i Uppsala.


Hoppas vi får se ett ökande engagemang för ett starkare nordiskt samarbete. Nu när ännu inte euron är införd mer än i Finland har vi ju ett gyllene tillfälle att bygga ett starkt nordiskt block inom / i anslutning till EU!

(foto: Malene Thyssen)

Mitt första barndop

I helgen bevistade jag mitt första barndop. Det var Theo, min svägerskas Solvors och hennes Kolbjørns förstfödde som döptes i Hølonda kyrka utanför Trondheim i Norge. Det var samma kyrka som jag och min fru vigdes i för snart 12 år sedan. På fotot syns bredvid prästen familjen Finanger Haugen, därefter min vackra fru Ingvild i röd Trönder-folkdräkt, och slutligen Kolbjørns två systrar Inga och Jorun.

Farligt erkänna Kosovo

Sverige och övriga EU-länder gör ett historiskt misstag om vi erkänner den nyutropade Kosovo-staten. Hela NATO:s och EU:s Kosovo-politik är ett enda stort misslyckande.

Visst kan man sympatisera med kosovo-albanernas svåra situation, men att utifrån gå in och agera poliser och ta ställning i en inrikespolitisk konflikt får bäring på en rad andra liknande konflikter i Europa. Varför ska inte baskerna vara självständiga? Eller ungrarna i Rumänien, eller ålänningar eller skåningar för den delen? Att ge sig in i ett getingbo som detta finns det bara dåliga erfarenheter runt. Jämför USA:s misslyckanden i Vietnam och Irak, Österrike-Ungerns misslyckande balkanpolitik som ledde till första världskriget, västländernas omöjlighetsprojekt att rädda det sjunkande Gaza eller svårigheten att åstadkomma en hållbar lösning för Cyperns framtid (med tusentals turkiska soldater ockuperande norra delarna av ön).

Nej, Kosovo kommer under överskådlig framtid att bli en kvarnsten runt Europas hals.
Gerald Knaus, tankesmedjan European Stability Initiative säger i SvD:
–I praktiken blir Kosovo ett EU-protektorat.

– Risken är stor att Kosovo blir en misslyckad stat. En EU:s omättliga fågelunge som under många år ska matas och skyddas, fortsätter Gerald Knaus och uppmanar EU att äntligen ta en debatt om Kosovos framtid i stället för att bara skicka dit poliser.

Att inte ta hänsyn till Rysslands och Serbiens invändningar är ytterst farligt för framtiden och späder på den ökande klyftan mellan Ryssland och västvärlden. Kosovo utgör den Serbiska statens historiska kärnland, och här utkämpades heroiska kamper mot den överskuggande turkiska ockupationsmakten. Visst kan man sätta press på Serbien på olika sätt (på samma sätt som gentemot Ryssland), men det måste göras utifrån respekt och förståelse och inte genom bombningar och tusentals militärer / poliser från väst som skall bygga konstlade barriärer.

Rolf Gustafsson beskriver i SvD träffande EU:s misslyckande som ett "pinsamt problem".

Enligt Bildt i DN kommer Sverige ta ställning till en ev självständighetsförklaring efter möte i Utrikesnämnden 4/3. För den internationella fredens bästa - erkänn inte Kosovo!

Ansvarslösa män sviker familjen

I svenskan idag kan vi läsa om "Eva" som avslöjade sin man på homosajt. Män är ett märkligt släkte. Vi har det stora problemet att vi alltför ofta drar oss undan, och gottar oss i vår egen "låtsasvärld". Homosexuella relationer är bara ett exempel. Men det kan lika gärna handla om pornografi eller spel eller träning. Problemet är när det blir en flykt undan att ta ansvar och tvingas kommunicera och reda ut konflikter. Alltför många kvinnor tvingas dras med alltför stort ansvar för hem och barn på grund av att männen inte lyssnar, inte deltar, inte kommunicerar eller är öppna med sina egna liv.

Andra som bloggar om idagsidans artikel är upprörda över att inte Peter lever ut sin "kärlek" utan lever i en livslögn. Men problemet är ju att han varit med och satt två barn till världen - då är de hans ansvar, på samma sätt som barnens mor, och inte raden av manliga älskare som kommer och går efter hans eget behag - utan att behöva ta något som helst ansvar... Nej, upprätta patriarkatet* - och män - ta ert ansvar!


*/sentida fotnot: detta skrevs när jag i början av bloggens historia laborerade en del med just "patriarkatet" som begrepp. Det är ju enormt belastat i dagens Sverige, men lite skämtsamt så associerade jag det då till just "faderskap" som väl är en mer bokstavlig tolkning, eftersom jag startade bloggen under en av mina ganska många perioder som pappaledig.

Sura miner på landstingsfullmäktige

Just nu håller vi på att avsluta dagens landstingsfullmäktigesammanträde i Enköping. Som vanligt en ganska dyster tillställning även om vissa talare lockar till ett och annat skratt - dock inte jag själv, ens med mitt "jag kallar mig hellre nyliberal än gammalsocialist". Vänsteroppositionen är som vanligt sura för att de inte får vara med och styra, och har precis återremitterat ett ärende om nytt listnings- och ersättningssystem för vårdcentralerna. Det innebär att vi kommer att ha ett extra landstingsstyrelse, och landstingsfullmäktigesammanträde 3/3. Den enda som har några invändningar (eller egentligen frågor) i sak är Johan Edstav (mp), och möjligen Elin Norén (s) som undrar varför vi sänker den målrelaterade ersättningen som vi just förra året på vårt initiativ höjde till 3%.

Jag tycker det blir väldigt bra att nu alla vårdcentraler, både landstingets egna och de som kommer att drivas på entreprenad, får en press på sig att de får ersättningen efter de patienter som vill bli listade där. Ingen vårdcentral kan som idag vägra att lista en patient som är olistad. Också äldre och mer vårdbehövande, tillsammans med små barn kommer att ge en högre ersättning för vårdcentralerna. Villkoren mellan olika huvudmän blir lika, och vi kanske kan få se en liten förändring mot dagens monopolsituation där alla vårdcentraler drivs av landstinget självt.

Läs mer i UNT

Framtidssymposium med Kronprinsessan

Igår firade vi Akademiska sjukhuset - 300 år. Sjukhusledningen hade ordnat ett spännande framtidssymposium i Universitetsaulan - som fick en högtidlig och festlig inramning inte minst genom HKH Kronprinsessan Victorias närvaro.

Mycket underhållande att höra (förutom konferenciererna Helge Skoog och Johan Paulsen) var IT-professorn Bo Dahlbom som gav både underhållande och intressanta tankar för framtiden. I slutet av programmet tog den kristdemokratiska statssekreteraren Karin Johansson upp flera av Bo Dahlboms trådar, och nämnde exempelvis den nya patientdatalag som är på väg. I det moderna samhället håller det inte längre att informationen om patienterna ses som sjukvårdens egendom utan tillträde för patienten. Nej, här i Uppsala har vi redan - mot gällande lagstiftning - haft försök med att lägga ut patientjournalerna på nätet så att alla får tillgång till sin egen (och bara sin egen) journal.

Ökad information ställer naturligt också större krav på kunskaper - något som vicerektor Ulf Pettersson illustrerade genom att berätta att man genom att kartlägga DNA:t kan identifiera personer som har 100% ärftlig benägenhet att få Alzheimers senast vid 75 års ålder. Det är viktigt att ha en klar genomtänkt etisk utgångspunkt i byggandet av sjukvårdssystemet! På så vis kan man hantera både den medicinsk-tekniska utvecklingen och den allt större information som vi kan få fram.

Läs mer i UNT.

Med Göran Hägglund på Ackis

Igår hade vi Göran Hägglund på besök här i Uppsala. Jag var med på slutet av dagen då Göran besökte neonatal (nyföddhets-)avdelningen på Akademiska barnsjukhuset. Vi passade samtidigt på att dela ut vårt vitsippspris från Kristdemokraterna i Uppsala län - med motiveringen:

Neonatalavdelningen tilldelas priset för sitt oförtröttliga arbete att rädda liv i livets inledningsskede och att behandla sjukdom och lindra lidande för de nyfödda barnen. Neonatalavdelningen har också visat kreativitet och innovationsförmåga genom att involvera och möjliggöra för familjen att delta i behandlingsarbetet exempelvis genom ”kängurumetoden” och ett nära boende.

Det som var speciellt roligt var att få ett konkret exempel på att politiskt arbete faktiskt kan åstadkomma en förändring. När vi för ett par år sedan besökte neonatalavdelningen berättade överläkare Uwe Ewald om hur besvärligt det är att Sverige inte följer WHO:s rekommendation att barn som föds för tidigt räknas som barn rent juridiskt från den 28:e veckan. Det har bland annat inneburit att om två tvillingar föds i 26:e veckan (där idag 90% av barnen överlever jämfört med 10% för 15 år sedan) och den ena dör så är det barnet enligt lagens mening inte ett barn utan i stället något slags riskavfall. På sommarens kd-riksting hade vi en motion från Uppsala om detta och talade med departementsledningen om saken. Nu har regeringen fattat beslut och kommer att förelägga riksdagen ärendet, det ser alltså ut som det äntligen blir en ändring. Så Uwe fick igår tillfälle att tacka Göran för att signalerna nått fram, och att de nu slipper de här problemen på neonatalkliniken på Ackis.

Det var trevligt att få ta emot Göran här i Uppsala och dessutom få höra vilken kunnig, intresserad och kompetent socialminister vi har!

Se mer på Akademiska sjukhusets hemsida. Bland andra UNT rapporterade också om Hägglunds besök på Ackis - se länk

Bordsbön inte olagligt

Ingegerd Hillborn, jurist vid skolverket, anser inte att bordsbön i förskoleverksamhet är olagligt, enligt Upplandsradion. Ingen nyhet för mig - vi har inte kunnat hitta några förbud i vare sig skollagen eller läroplan för förskolan (Lpfö 98) som vi naturligtvis studerat inför vår start av förskoleverksamhet.

Tack och lov är det faktiskt så numera i Sverige att det är föräldrarna som är ansvariga för sina barn, också i lagens mening, även om det finns en hel del kollektivister som anser att ansvaret för barnen i första hand är statens (eller kommunens för den delen).

Med det sagt är det naturligtvis ändå så att konfessionell verksamhet måste granskas, och stå för saklighet och opartiskhet och alla de grundvärden som nämns i läroplanen. Jag tror att både kristna, ateister eller muslimer uppskattar att man står för en tydlig profil, och läroplanen talar ju också om det svenska kulturarvet där kristendomen utgör en betydande del (titta till exempel på vår svenska flagga...)

Godkända med 6 röster mot 5

I går gav barn- och ungdomsnämnden i Uppsala vårt föräldrakooperativ Ekoxen tillstånd att bedriva förskoleverksamhet som flerfamiljsystem. Beslutet föregicks av en het debatt där den huvudsakliga invändningen var att vi har en kristen inriktning för verksamheten. Att vi ber bordsbön med barnen upprör tydligen oppositionen som menar att det är olagligt (enligt radio uppland).

Det är intressant att det är först nu, i opposition, som vänstern framför dessa argument. För snart tre år sedan, i april 2005 fick vi avslag på ansökan om att starta verksamheten. Då var den enda motiveringen att det fanns överskott på förskoleplatser i Sävja där vi bor, och att det enligt prognosen skulle vara ett överskott på 50 platser 2009. Det hördes inga reaktioner på vår kristna profil då, varken i våra kontakter med kommunen, eller i nämnden när saken behandlades.

I somras blev vi uppringda av kommunen och tillfrågade om vi på grund av den stora bristen på förskoleplatser i området kunde tänka oss att starta vår verksamhet, vilket vi nu i föreningen beslutat göra, och anställt två barnskötare / dagbarnvårdare, som också själva är föräldrar i föreningen.

Jag tycker det är märkligt att man har invändningar mot att vi ber bordsbön tillsammans med barnen, och sjunger en och annan kristen sång (som t ex "nu tändas tusen juleljus" vid jul, och "den blomstertid nu kommer" inför sommaren). Hemma brukar vi varje dag vid måltiderna sjunga "Gode Gud välsigna maten, amen" och som förälder uppskattar jag att barnen även får göra det i sin förskoleverksamhet. Det är något som europakonventionen för mänskliga rättigheter försvarar - "föräldrarnas rätt att välja en utbildning som överensstämmer med deras religiösa och filosofiska övertygelse" (Regerings-pm, okt -07)

Olika företrädare uttrycker farhågor för att kristna förskolor skulle motverka att barn från olika sociala, etniska och kulturella bakgrunder skulle få mötas (t ex socialdemokraterna i Karlskrona), men jag har själv haft samtal med en muslimsk pappa (som studerat på imamskola i Egypten under ett par år) som inte var avvisande att placera sin dotter i vår verksamhet - men av praktiska skäl valde familjen en förskola som låg närmare hemmet. Dessutom brukar det enligt skolverket generellt inte vara några andra problem med konfessionella skolor än med vanliga.

Vi välkomnar en granskning av vår verksamhet och en debatt om det kristna innehållet. Det är bara att konstatera att mycket har hänt sedan min barndom på 70-talet då vi sjöng psalmer i skolan och lärde oss Fader vår och den gyllene regeln. Jag tror att samhället skulle må bättre av lite större förståelse för dessa positiva, grundläggande värden.

Varför ändra äktenskapsbalken?

Mina partikamrater Nina Ekelund och Carina Liljesand har enligt DN en uppfattning i äktenskapsfrågan som strider mot kristdemokraternas officiella. Äktenskapsbalken ställer upp fyra kriterier för äktenskaps ingående. Det skall vara två personer, de skall ha olika kön, de skall vara över 18 år, och de får inte vara släkt med varandra.

Varför ändra ett av dessa kriterier - och i så fall varför just det? Det finns grupper som vill införa månggifte i Sverige, precis som det förekommer i t ex vissa muslimska länder. Varför ska vi då välja att ta bort just principen att "äktenskapet ingås mellan en kvinna och en man" som det står i §1 i lagen?

Jag tror att alla barn behöver sin mamma och pappa. Visst kan det finnas exempel på att man inte kan uppfylla detta ideal, men det betyder inte att man bör resignera och säga att barnen i stället skall ha fyra pappor eller en pappa och två mammor, eller något annat märkligt.

Fembarnspappor hinner inte blogga, eller?

Har man fem små barn är frågan om man har någon tid att blogga. I bloggvärlden, som i så många andra sammanhang, är det unga, ogifta (ibland omogna) människor som har tid att tillbringa framför datorn och kan sitta uppe på nätterna, som breder ut sig med sina inlägg.

Nu får det vara slut! Även vi småbarnspappor måste höras. Jag hoppas på den här sidan kunna berätta lite om allt jag är med om - i familjen, i politiken och allt vad det nu kan vara